Studenterna är firade och helgen är över. Naturligtvis blev det tågstrul, fyra timmars försening i torsdags när vi åkte till Uppsala. Men det led ingen större nöd på oss och det fanns de i kupén som var betydligt mer upprörda, trots att de knappast heller var i nöd.

Igår tog jag kompensationsledigt för den 6 juni och hade en riktigt slapp dag i solskenet. Idag jobbar jag och det är också okej får  jag väl säga. Vädret är aningens fram och tillbaka. Just nu skiner solen men för ett tag sedan regnade det som om någon högre makt satt igång duschen.

Det rymdes inte så mycket läsning i helgen. Till viss del berodde det nog också på att jag inte riktigt hittade fokus i allt som hände.

Men igår kväll läste jag i alla fall ut min tågbok.

Richard Osman har ju skrivit den enastående roliga mysdeckaren "Torsdagsmordklubben". Jag såg filmatiseringen för ett tag sedan med stor behållning så jag visste hur det hela skulle sluta. Men boken var ändå läsvärd. 

Den är skriven med sådan där underfundig humor som jag uppskattar väldigt mycket. 

Alltihop utspelar sig på seniorboendet Coopers Chase. Där bor Elisabeth, Joyce, Ibrahim och Ron. De har inga planer på att slå sig till ro och bara ta det lugnt. Elisabeth och hennes väninna Penny, som numera ligger dement och medvetslös på sjukhus, startade Torsdagsmordklubben där de gått igenom gamla, kalla, mordfall, mest som en hobby.

När ett nytt mord sker blir gänget lite uppihejsan och tar energiskt upp kampen för att hitta mördaren. De ser också till att få kontakt med polisen eftersom de behöver veta vad polisen kommer fram till. Elisabeth är en person med många kontakter från det förflutna och väldigt många som står i skuld till henne och som hon kan utkräva gentjänster av, praktiskt nog.

Pensionärernas klurighet, erfarenheter och kontaktnät gör att de ligger lite före polisen hela tiden vilket är frustrerande för poliserna Chris och Donna men också lite bra.