I fredags eftermiddag skickade jag mitt utkast till skolbiblioteksplan till chefen och och nu är det bara att vänta på respons. Jag har tänkt läsa igenom den igen imorgon efter att den fått ligga till sig lite, men annars fokuserar jag på annat.

När jag skickat in den visste jag inte riktigt vad jag skulle hitta på men så pratade jag lite helt apropå med en kollega som är barnbibliotekarie och hon nämnde att hon är sugen på att göra något med demokrati under Banned Book Week som är i oktober. Och där slog det ner en gnista i mina hjärnceller och tankarna började spinna! Det där skulle vara perfekt att haka på och jobba med i någon klass. Så nu har vi spånat lite och har en idé!

Och jag är på banan igen. Förra veckan kände jag mig lite deppad för det kändes som att mitt liv bara bestod av akademiska formuleringar om skolbibliotek, viktigt och relevant men ACK så tråkigt!

Min styrka har alltid varit kontakten med andra människor och att jobba praktiskt men jag förstod inte hur viktigt det är för mig förrän nu när jag sitter och skriver. Kanske är det inte författare som är mitt drömyrke?

På lediga stunder försöker jag just nu annars att ta mig an barn-och ungdomslitteratur för att ha något att erbjuda om det skulle dyka upp ett bokprat eller behov av boktips.

En bok jag läst är "Vi kommer ändå att bli becknare" av Rihab Garci; lärare, influencer och krönikör som brinner för förortens ungdomar. Boken handlar om Samir, Selma och Sebbe. De går i nian, i samma klass och har varit bästa vänner sedan de var små. Det är en värld där det är nästan omöjligt att inte hamna fel och där både vuxenvärlden och de själva i princip gett upp om framtiden.

En otroligt bra bok om att växa upp, hitta sin väg och välja rätt. Jag skulle behöva googla på vad de olika slangorden betyder fast det har jag inte gjort, än i alla fall.