Jag sitter och spanar ut genom köksfönstret så här på lördagsförmiddagen. Ute är det ganska kallt, skulle gissa på -10 grader ungefär, och grått. Tyvärr finns det i princip ingen snö kvar utan bara några små stenhårda snöhögar här och där. Tänk om det varit ett par decimeter snö, då hade det varit en härlig februaridag.

Förra helgen var det fullt upp precis hela tiden. Jag jobbade på lördagen och när jag gör det så försvinner mest hela dagen även om det endast är fyra timmars jobb. På söndagen blev det en utflykt till Stockholm. Så denna helg tar jag det mest lugnt, ska städa lite, sticka, läsa och slappa. Ikväll ska jag bort på middag men det är mest uppiggande och trevligt.

Vi har börjat fundera på vilka fröer vi ska så i år. Det börjar bli dags. Chilin såddes för ett par helger sedan redan och sedan blir det väl gurka och tomater som vanligt. Jag älskar den här tiden på året när man får planera och drömma och sedan förstås också när vi kan gå ut och skörda till middagen.

Igår åkte jag bokbuss som jag gör varje fredag. Att kuska runt Enköpings landsbygd en dag i veckan innebär att man ofta ser djur. Rådjur hör till vanligheterna, älg har vi sett flera gånger. Faktum är att jag har sett fler älgar runt Enköping de senaste åren än vad jag sett i Jämtlandstrakterna. Igår såg vi först en fasanhöna som struttade omkring och sedan två djur på långt håll, för långt bort för att vi skulle kunna avgöra exakt vad det var. Antingen var det två hundar, rävar eller vargar! Vi diskuterade saken noga resten av turen och kom fram till att vi nog inte tror att det var hundar utifrån svansarna och att de verkade helt ensamma, inga människor i närheten. I och för sig pågår jakt just nu så det kan förstås ha varit jakthundar men de verkade inte vara ute på uppdrag. Rävar kan det ha varit men de kändes så stora så till slut konstaterade vi att det faktiskt kan ha varit vargar vilket vore fantastiskt. Det finns vargrevir i trakten så helt omöjligt är det inte. Jag kommer att spana noga nästa gång vi är ute och åker!

Idag vill jag tipsa om en bok som jag tror att alla som någonsin bott eller befunnit sig i en liten by kan tycka om och relatera till. Jag kände igen så många saker trots att jag gissar att jag är några år yngre än författaren.

”Tant Valborg bar allt turban när hon gick bort” av Gustav Bergström är berättelsen om den lilla byn där författaren växte upp på 70- och 80-talet i Norrbotten. Det är mycket nostalgiska och kärleksfulla minnen från en tid som inte längre finns kvar. Nostalgiskt men som tur är inte rosaskimrande kletigt. Gustav, eller Rävjägarn som han kallar sig på Instagram, är författare, föreläsare och jobbar med byggnadsvårdsfrågor. Boken börjar på nattåget från Stockholm, där han bor till vardags, till Luleå i junis början. Han är på väg hem till den by och gård där han har växt upp och där han ska tillbringa sommaren. I de olika kapitlen får vi dels vara med i hans projekt att rusta upp lador på gården och annat pyssel och dels minnen från barndomen. Byn bestod till största del av äldre som han knatade runt till som barn, fikade och lyssnade på historier.

Om jag skulle skriva en bok om mina barndomsminnen så skulle det finnas många beröringspunkter till den här och den har fått mig att minnas saker som jag inte har tänkt på på länge.