Lite poesi på en måndag

De sprang in i varandra

på en mataffär

tjugotre år 

efter att de 

gjort slut

Hej jo allt är fint, själv?

sa hon

Hej jo allt är fint, själv?

sa han

Precis innan de sa hej då

viskade hon

att hennes sista tanke

varje kväll

fortfarande

var på honom.

_______________________________________________________

Misstaget med att se livet som ett projekt

är att det inte finns någon lönsamhet 

i att ta en omväg från festen

för att få gå bredvid dig.

_______________________________________________________

Han tyckte Franka var töntig som stannade vid lyktstolpar

för att skrapa bort nazisternas klistermärken

med sitt bibliotekskort.

Han sa: det förändrar ingenting.

Franka svarade: motstånd ska föras på alla fronter,

hellre töntig och naiv

än passiv.

Ur

Den hemliga diktetiven

av

Linnea Swedenmark

Efter en lugn helg så har nu en ny vecka kört igång. Jag var tyvärr krasslig i stort sett hela helgen och är väl inte helt på banan idag heller men tjavar på.

Efter någon slags galen startitis (som stickvärlden brukar kalla det) så har jag nu lagt upp tre tröjstickningar. Igår kväll satt jag i soffan med alla tre runt mig och hade lite svårt att veta vilken jag skulle sticka på. Så egentligen skulle jag ha velat vara hemma idag för att kunna grotta ner mig totalt. Tur att man ändå har en liten gnutta karaktär som får en att göra det man ska och inte det man vill alla gånger.

På torsdag kommer en syster och systerdotter. Det ska bli SÅ mysigt. Både pappa, faster och jag är lite uppihejsan över det. 

Efter att ha gett er månadens dikt förra veckan så känner jag att jag skulle vilja nämna boken jag tagit den från och författaren.

 

Boken heter "Den hemliga diktetiven" och poeten heter Linnea Swedenmark. På hennes cv står, enligt baksidestexten, att hon varit talskrivare åt två statsministrar varit ledarskribent och är jurist. Tidigare har hon gett ut diktsamlingen "En natt kidnappar jag alla mina hemtjänstkunder i en stulen buss". Under åtta år skrev hon poesi som hon satte upp i smyg på olika ställen i samhället; anslagstavlor, träd och andra ställen. 

Diktektiv-boken kom ut 2024 och jag fastnade fullständigt!

Lättlästa, tänkvärda dikter om allt möjligt. Poesi när den är som bäst

 "Mina dagar i Morisakis bokhandel" är en japansk feelgood skulle man kunna säga, skriven av Ygisawa Satoshi.

Japanska romaner har något speciellt. Dels så gillar jag att det ofta är ganska små böcker till formatet. Varför är det så förresten? Förlaget som gett ut den är Norna, kanske är det de som oftast gett ut den japanska böcker jag läst och det är därför det är ett litet format?

Nåja, boken handlar om Takako, en osäker och försynt ung flicka som blir övergiven av sin pojkvän och säger upp sig från jobbet eftersom expojkvännen också jobbar där. 

Hennes morbror äger en bokhandel och bjuder henne att bo i en liten lägenhet ovanpå bokhandeln mot att hon hjälper till ibland.

Efter stor tvekan godtar hon erbjudandet och sakta men säkert vänder hennes liv.

Det är verkligen ingen ordinär feelgood utan egensinnig på ett bra sätt. Jag tyckte om den!

Månadens dikt november 2025

 Plötsligt från ingenstans slog det mig att ni inte fått någon novemberdikt.

Så här kommer den... Bättre sent än aldrig.

Den sorgsnaste dikt jag läst på mycket länge.

Kunder frågade ofta om märkliga körningar Sven haft

under sina tio år som taxichaufför.

Han drog några vilda historier

om parbråk och nycklar på vift.

Men han berättade aldrig om mannen

som satte sig i bilen och sa:

Kör runt mig hur du vill

för min hustru lämnade mig nyss

och det enda jag vill är att prata med någon.

Varken vänner, familj eller hustru

men tvåtusen kronor på fickan.

Ur

"Den hemliga diktetiven"

av

Linnea Swedenmark

2024

 Det är måndag kväll och jag sitter hemma hos pappa och väntar på att det ska bli dags att åka på konsert i vår lilla bystuga. Det är artisterna Thor och Olle som kommer. Om man söker på deras namn på nätet så dyker de upp.

Jag hämtade en morbror som kom med bussen innan vi åkte hit. Han kommer på några dagars besök från Stockholm. Om en väldigt liten stund ska vi åka. Jag skippar att åka hem till min lägenhet i kväll. Det kommer att bli sent, vara kallt och mörkt och jag kan lika gärna fara i morgon bitti.

Förra veckan var intensiv och väldigt rolig. Men det får jag berätta om en annan dag...

Mina böcker den här veckan är del fyra och fem i serien om begravningsbyrån Tranan av Ewa Klingberg. Den fjärde delen heter "I denna ljuva villervalla" och den femte  heter "Hemligare kan ingen vara"

   

Det finns inte så mycket att säga om dem. Småputtrigt med lagom dramatiska incidenter. Jag trodde att jag var färdig med serien men nu har jag upptäckt att det finns åtminstone en sjätte del. Så jag får väl ge mig i kast med den också för att läsningen ska bli komplett, har tröttnat lite får jag väl erkänna.

 Igår var det farsdag och jag var otroligt nyfiken på om 16-åringen skulle komma ihåg det. Jag påminde honom inte för jag tänkte att en del av grejen med farsdag och morsdag är att välja själv om man vill uppmärksamma det. Men jodå, han hade gett bort en spännande bok till sin far, helt i faderns smak. Och jag kan inte låta bli att förundras ändå...Tonåringen som själv pustar lite när han får böcker, när han ska ge bort presenter så är det gärna böcker han väljer. Och inte bara vad som helst utan det finns alltid en tanke bakom. Han har valt något som han verkligen känner passar den personen. Det gör mig glad. Lite har vi lyckats påverka honom genom åren trots allt.

Jag har klämt en feelgood med jultema. Jo, nu närmar sig julboksfrosseriet med stormsteg. Så fort vi är inne i november så känner jag att det är okej att hänge sig åt julböcker av olika slag.

Nu var den här kanske inte den bästa jag läst men så kan det vara. Boken heter  "Sockerdrottningens jul" och är skriven av Veronica Almer.

Jag föll för omslaget får jag erkänna. En kväll, på väg att avsluta dagen så högg jag den på nyhetshyllan på biblioteket och just då kändes det som exakt vad jag behövde. Handlingen är förlagd till den lilla skånska orten Kävlinge. Året är 1905 och Harriet Borg har blivit hemkallad av sin syster till hemgården och sockerbruket. Lillasyster Desirée ska gifta sig och vill absolut ha sitt bröllop i disponentvillan där de vuxit upp. Efter den despotiska faderns död några år tidigare rymde Harriet till Lund eftersom hon inte ville ta över sockerbruket. 

Boken innehåller kärlek förstås, missförstånd, lögner, spänning och några stavfel (som den språkpolis jag är retar jag mig alltid på sådant i böcker)

 I måndagskväll åkte jag till min hemby för att vara med på byföreningens styrelsemöte. Jag hade två rejäla utmaningar som jag gruvade mig för i förväg. Dels var det kolsvart redan när jag satte mig i bilen och sedan var det en dimma som låg som ett tätt lock hela vägen. Under ett antal år har det där med mörkerkörning varit ett stort ångestframkallande ämne i mitt liv efter en mardrömsresa till Romme samt kvällsresor från jobbet i Örsundsbro.

Det jag nu insett efter måndagens utflykt är att jag har en ny bil med mycket bra helljus samt att det är mycket mycket lättare att köra i mörker när man inte möter andra bilar med helljus hela tiden så att man är konstant bländad.  Eftersom jag ska köra 12 mil enkel väg nästa vecka så känns det skönt att ha tränat lite, även om jag egentligen inte tror att jag kommer att behöver köra efter mörkrets inbrott.

"Nya gäster på Hedgehog Hollow" av Jessica Redland är den andra delen i feelgoodserien om Sam som ärver en gård och startar ett räddningscenter för igelkottar. När jag började med serien så blev det lite fel och jag läste bok tre allra först.  Nu försöker jag rädda upp det hela med att gå tillbaka och läsa i rätt ordning. Böckerna är bra men lite fel blir det i mitt huvud när jag vet vad som kommer att hända. Jag är väldigt förtjust i djur som jag nämnt många gånger förr. Och igelkottar är fantastiska varelser som är mysiga att läsa om. Böckerna innehåller annars väldigt mycket drama. Människorna runt Sam är minst sagt röriga. Kanske lite väl mycket i onödan kan man tycka. Men det är ju ändå feelgood så jag känner mig lugn av vetskapen att allt kommer att ordna sig för Sam och pojkvännen Josh i slutänden.

 Eftersom jag har haft finbesök av familjen så har jag jobbat hemifrån ett par dagar. Lite hånad har jag blivit av avundsjuka familjemedlemmar som tycker att jag verkar ha det så slappt på jobbet. Men kan jag rå för att en passande uppgift när man är hemma och jobbar är inläsning av barnböcker? Jag bara undrar...Idag eller imorgon planerar jag att skicka ut en lista till skolorna med tips på kalenderböcker, så lite sådant har jag läst. Den listan kommer att dyka upp även här vad det lider.

Vi upptäckte i lördags att vi fått en gårdsuggla! Helt plötsligt satt en hökuggla i toppen av en buske och stirrade på oss. När den såg mig svepte den tre gånger ganska lågt över mitt huvud som om den ville fråga vem i hela fridens dagar jag var som inkräktade på hans revir? 

Sedan dök den upp igår, söndag, också och då struntade den i oss. Kanske förstod den att vi också bor där? Den var jättefin och jag hoppas att vi får se den flera gånger.

Idag är det en alldeles vanlig måndag och jag längtar efter familjen. Nu ses vi inte förrän i december och trots att jag vet att tiden går extremt fort så känner jag mig lite låg.

 Så är jag tillbaka i ett regnigt Strömsund. I Uppsala var det också ganska grått och fuktigt men lite varmare och lite mer löv i träden.

Min syster och jag skulle till Sy och hantverksfestivalen i lördags men det var hopplöst att ta sig dit eftersom SJ gjorde en megastor spårgrej hela helgen så man skulle få åka buss till Knivsta och tåg därifrån. Vi bestämde efter lite förhandlande att vi klarar oss med garn tills nästa mässa i februari och skippade det hela. Och jag har hört från andra att det var lite lätt kaos med bussar som var överfulla och inte gick som de skulle, panik och hetsiga känslor. Så vi tog nog rätt beslut. Och som sagt var, garn saknas egentligen inte.

I stället blev vi bjudna på middag hos nämnda syster med familj vilket var mycket trevligt. Jag saknar familjeumgänget sedan jag flyttade hit även om jag får umgänge med andra familjemedlemmar som jag saknat förut. Så riktigt bra är det aldrig.

H var på halloweenfest och övernattade på lördagen. Hans kusin var också där, kul att deras olika gäng börjar blandas nu när de går på gymnasiet. Kusinen övernattade också, bara en sådan sak.

Jag har haft mycket lästid på tåg och bussar. Just nu läser jag också en massa för att vara förberedd inför bokprat och boktipsande till lärare.

I helgen läste jag "Älgkungen" av Maria Hellbom, en fantasy för mellanstadiet, kanske upp på högstadiet.

Den utspelar sig i en Jämtländsk by och det är väldigt roligt för folk i byn pratar jamska och det är man ju inte van vid i böcker. Klara och hennes föräldrar åker hem från Stockholm till den lilla byn. Klara längtar efter att få träffa Älgkungen igen, en mytisk älg som hon lärde känna sommaren innan. Han fick henne att förstå skogen och världen och tröstade henne när hon var ledsen. Men den här sommaren blir inte som någon tänkt sig. Skogen brinner, jag gissar att Maria Hellbom inspirerats av 2018 då det var så varmt och många skogar brann ner. 

På semester är också Aron, en Stockholmskille som hatar att bada, vara i skogen och göra saker ute. Han vill bara sitta och spela på sin dator. Klara tycker att han verkar vara den tråkigaste människan i världen men de får mer med varandra att göra än vad någon av dem förväntat sig.

Och Klaras faster dyker också upp oväntat. Hon är en mästerkock som rest runt och jobbat i hela världen. Ja, det händer mycket och jag tyckte mycket om boken! Den blir perfekt att tipsa om på skolorna häromkring. Och om man inte känner igen miljön så tycker jag ändå att man ska läsa för det är en riktigt bra bok på så många sätt!

Nästa bok är en av mina favoritfeelgoodserier. Serien om Dream Harbor innehåller mysiga, sympatiska människor, ganska orealistiskt, vilket jag köper rätt av bara för mysfaktorn och för att jag tycker om människorna. 

Biblioteket här har inte alla så den jag inte fått tag i måste jag kanske köpa, så sugen är jag...

I denna, "Pannkakshuset Strawberry Patch" av Laurie Gilmore, träffar vi Archer, världsberömd kock, som plötsligt fått veta att han har en femårig dotter. Mamman har dött och nu får Archer ansvaret för dottern Olive. Han offrar stjärnkocksjobbet, flyttar till det lilla samhället och börjar jobba på en bistro. Han behöver någon som kan ta hand om Olive på eftermiddagarna och de tidiga morgnarna och anställer Iris, lite mot bättre vetande eftersom hon verkar ganska bohemisk och rörig. Och dessutom är hon fullständigt oemotståndlig och det är ju inte bra för han kan absolut inte flirta med barnflickan! På grund av de tidiga morgnarna måste hon bo inneboende hos Archer vilket gör det ännu svårare att hålla fingrarna i styr.

Dagens sista bok är också en favoritserie, nämligen "Midnatt i den lilla bokhandeln" av Jenny Colgan. Jag tyckte mycket om första delen i serien; "Jul i den lilla bokhandeln" och den här var också mycket bra.

Carmen jobbar fortfarande i bokhandeln med ägaren mr McCredie, en väldigt världsfrånvänd man som älskar böcker men kanske inte har förmågan att sälja dem. I den förra boken träffade Carmen Oke, sitt livs kärlek. Men tyvärr gjorde missförstånd att han åkte till ett äventyr i regnskogen efter att Carmen gjort slut.

Ekonomin i bokhandeln är förfärlig och Carmen kämpar förtvivlat för att rädda den, mr McCredie är inte till någon större hjälp.

 Nu är vinterdäcken på så nu kan vintern få komma.

Och idag ska jag ut och åka på en längre tur med kommunens bil och jag har fått löfte om att även den är redo för halka. Jag hoppas att jag är rätt underrättad.

Imorgon är det dags att åka till Uppsala igen. Det ska bli så mysigt! Och nästa vecka är det lov. Då får jag hit familjen. Så nu får vi umgås riktigt ordentligt. Jag har gjort en lista på saker de ska få hjälpa mig med, sätta upp vardagsrumsgardinen till exempel. Det finns ingen anledning till jag ska vingla upp på en trappstol med fara för livet när jag numera har en son som kan ställa sig på tå och genomföra samma sak.

En annan sak de ska få ge sig på är att försöka hitta en strumpsticka som jag vid ett olyckligt tillfälle råkade köra ner mellan soffdelen och schäslongen i min vardagsrumssoffa. Har försökt att få fram den med alla medel vilket endast resulterade i en tåskada (vass golvlampefot precis på nagelfästet på stortån) som fortfarande plågar mig vissa nätter.

Inbillar mig att två påhittiga karlar ska lyckas bättre än jag...

De senaste kvällarna har jag varit på Island och hälsat på Hildur! Den tredje delen av "Hildur-serien", "Rakel" av Satu Rämö gjorde mig inte besviken. Jag är ju oerhört svag för den karga isländska miljön och de två poliserna Hildur och Jakob. Hildur som surfar, springer och brottas med sina barndomsupplevelser och Jakob, som i den här boken fått hem sin son och som stickar islandströjor på löpande band. 

I den här boken handlar det om usla arbetsvillkor både från förr och i nutid , människohandel och såklart så har Hildur fortfarande inte löst alla sin familjs knutar från det förflutna!

 Hösten smyger sig framåt och i helgen var det rimfrost på bilrutan när jag tittade ut. Vi hade också storm med slagregn och saker i trädgården som fick hämtas på nya ställen. Jag älskar hösten med de röda och orange färgerna, kallblåst som kyler ner hjärnan och regn mot rutan.

Till veckan ska jag byta till vinterdäck för det känns som att det bara är en tidsfråga innan halkan kommer. På onsdag far jag till Uppsala några dagar och veckan därefter kommer min familj hit på höstlov! Jag längtar väldigt mycket efter det.

För ett tag sedan hittade jag en gratis Kulturstödsbok på biblioteket som fick följa med hem. "Kafkalungan" av Cecilia Hansson är en sådan där bok som svept förbi i olika boktipsarflöden och därför kände jag mig lockad av den. Författaren är lätt fixerad vid Kafka och berättelsen startar när hon åker till olika ställen i Centraleuropa för att jaga efter Kafkas själ, skulle man kunna säga. Historien handlar om Kafka men också om hennes eget liv och de beröringspunkter hon känner att hon har med författaren och hans omgivning. Jag tyckte boken var intressant men jag fastnade kanske inte så mycket som jag förväntat mig. Det mest intressanta var att få en bild av Frans Kafka som jag absolut inte hade innan. Och som vanligt vill jag nu ta reda på mer! 

Tankar om Nobelpriset och böcker om läsning

 T tyckte igår att jag var onödigt hård i min spontana dissning av årets Nobelpristagare. Så kan det vara eftersom jag aldrig hört namnet och aldrig läst honom.

Och där kan något av sanningen om mig och Nobelpriset skvalpa omkring djupt under ytan. Ytterst sällan är pristagarna några jag har hört om och jag läser ändå orimligt mycket av allt möjligt. Naturligtvis kan man hävda att det är jag som konsumerar alldeles för mycket lättviktig litteratur, för det stämmer förstås. Men jag jobbar på bibliotek och läser även smalare författarskap så nog borde det vara oftare som jag åtminstone hört talas om pristagaren? Jag vill gärna vidga mitt läsande och gör ansträngningar emellanåt men oftast räcker det inte med Nobelpriset. Jag måste också bli åtminstone pyttelite nyfiken.

Förra året var ett undantag som gjorde mig mycket nöjd när Han Kang fick priset! Jag hade till och med "Vegetarianen" hemma och läste den ganska snart efter utmärkelsen. Den var verkligen speciell och jag har svårt att bestämma mig för vad jag egentligen tyckte. Men den fick mig att tänka och bli överraskad och det är ett bra betyg i sig.

2013 var Alice Munro vinnare och efter det har jag läst flera av hennes böcker med stor behållning. 

Någon gång kanske jag tar tag i alla de där Nobelpristagarmännen som skrivit djupsinniga och komplicerade romaner. Ibland överraskar jag mig själv. Men just idag är jag inte det minsta sugen.

 

För några veckor sedan läste jag en artikel någonstans av forskaren Martin Hellström. Jag såg att han gett ut böcker som intresserade mig och när jag tog en sväng till Uppsala så lånade jag två på biblioteket.

"Mariagripelikt" heter den första och handlar om ett forskningsprojekt där han under flera år träffar ett gäng barn som i början är nio, tio år för att läsa och prata om Maria Gripes författarskap.

De tar sig an hennes första böcker varav det var flera som jag aldrig hört talas om från 50- och 60-talet  men också klassiker som "Hugo och Josefin", "Pappa Pellerins dotter", "Julia och nattpappan" samt "Tordhyveln flyger i skymningen". 

Jag har under åren konstaterat att vissa av Gripes böcker är klassiker som aldrig blir omoderna, som "Agnes Cecilia" och vissa är helt oläsbara idag(jag glömmer aldrig traumat när jag skulle läsa "Hugo och Josefin" för H. Det var smärtsamt för oss båda och vi kom inte i mål).

I alla fall så var det intressant att följa samtalen med barnen och analyserna av böckerna.

Kanske inget jag kan använda rakt av i mitt eget jobb men mycket att fundera på och lärorikt. Hur ofta låter vi barn och ungdomars tankar styra litteratursamtalet helt?! 

Hans andra bok "Bäst är det mänskliga" har egentligen samma utgångspunkt. Var hamnar vi om vi låter barn och ungdomar styra samtalen om litteratur och böcker? Här har Martin Hellström pratat om böcker och läsning med personer i sin närhet och även här fick jag mycket att grubbla på, saker som kommer att påverka mina egna litteratursamtal i framtiden. Martin Hellströms forskning är vindlande eftersom han inte styr vad samtalen ska handla om och vart de ska ta vägen. Det är spännande och jag kommer att leta efter fler böcker av honom.

 Och så regnar det igen... Jag kan inte minnas sist det var en så här regnig höst. Eller är det mer regn på min nya hemort helt enkelt?

Nu gillar jag i och för sig regn  så att så hemskt lider jag inte men ändå?

Det har varit en hektisk vecka med simning i tisdags, telefonkris, författarbesök  och kompisbesök igår och idag har vi haft den andra sjuan på besök som har fått lyssna till prat om demokrati och boktips med förbjudna böcker. Varje gång jag träffar en ny klass så inser  jag hur otroligt bortskämd jag varit i så många år då jag har känt alla eleverna, kunnat plocka fram den rätta boken till var och en, haft deras förtroende eftersom de varit övertygade om att jag VET vad de behöver. Nu är jag ute på hal is varje gång, måste fråga och få dem att tro på mig.

Så vad tycker vi om årets Nobelpristagare? Ska jag vara helt ärlig så kände jag mig helt ointresserad när jag hörde namnet. Det sa mig ingenting och jag blev inte sugen på att läsa.  László Krasznahorkai  född 1954 från Ungern .

Kanske att jag är lite kinkig men

jaha, en vit, äldre man... igen...

Månadens dikt oktober 2025

 The Self-Unseeing

Here is the ancient floor,

Footworn and hollowed and thin,

Here was the former door

Where the dead feet walked in.

She sat here in her chair,

Smiling into the fire;

He who played stood there,

Bowing it higher and higher.

Childlike, I danced in a dream;

Blessings emblazoned that day;

Everything glowed with a gleam;

Yet we were looking away!

Ur

Poems of Thomas Hardy

Igår träffade jag rektorn och lärarna på ytterligare en skola. För att vara exakt så var det den skola jag jobbade på för 25 år sedan. Det blev väldigt trevligt! Flera av lärarna, och rektorn, var gamla bekanta, vissa till och med gamla kollegor och de blev så glada när de träffade mig.

De var sugna på samarbeten och olika projekt vilket direkt peppade mig så att huvudet nu är fullt med idéer.

Ikväll blir det simning igen. Jag har hållt igång med det i flera veckor nu, en eller två gånger i veckan, och jag känner hur bra det är för min arma, slitna kropp.

Imorgon ska jag hälsa på en kompis som jag inte träffat på ett par år. Det är så lätt att lägga sig på soffan, plocka fram stickningen eller en bok och inte röra sig på resten av kvällen. Men jag vet ju att när jag kliver ur den där soffan och tar mig ut och gör något så blir jag så uppiggad!

Den tredje delen i serien "Begravningsbyrån Tranan" av Ewa Klingberg heter "Nu stormar det i dalens famn". Jag har inte så mycket att säga om den. Sandra harvar på. Hon är fortfarande övertygad om att hon ska sälja firman och flytta hem till Västerås men samtidigt har hon väldigt svårt att slita sig. Det finns så mycket hon behöver få ordning på innan hon lämnar. Och så är det ju Christoffer. Hur ska hon kunna lämna honom?

 

Dagens första bok heter "Som en öppen bok" av Sara Molin

Ibland har jag lite svårt för svensk feelgood. Det blir så vardagligt på ett sätt och samtidigt overkligt och jag fastnar inte. Översatt feelgood är inte alltid bra heller men det blir på ett annat sätt. Min egen teori är att det beror på den svenska kontexten är så välkänd medan den utländska har ett annat avstånd som gör den lite mer exotisk och spännande.

Clara är en lärare som älskar böcker och att förmedla litteratur till barn och ungdomar.

Tyvärr arbetar hon på en mindre lyckad arbetsplats och hon trivs inte alls med kollegorna.

Privat är hon singel sedan två år tillbaka, har en syster som lever på ett helt annat sätt än Clara och föräldrar som kan göra vem som helst galen.

Livet är en aning grått och trist helt enkelt. Men när Claras ungdomskärlek Jonathan dyker upp och visar intresse så är det som att livet får färg igen! Nu kan allt bara bli bättre! Eller...?

I den andra delen av feelgoodserien "Begravningsbyrån Tranan" , "Blott en begravning" av Ewa Klingberg, så kämpar Sandra på med att få ordning på sin mosters begravningsfirma. Julen har passerat och Sandra har bestämt sig för att stanna ett tag till eftersom hon inser att hon aldrig kommer att få firman såld så länge allt är så rörigt. Hon ertappar sin moster med hemligheter och hon har en känsla av att det är flera av arbetskamraterna som döljer saker.

Man kan lugnt säga att saker inte går som Sandra vill men samtidigt så kan hon inte låta bli att trivas ganska bra också.

En massa ljudböcker

 Så har mer än halva veckan gått. Igen.

Jag känner mig som en vissen tulpan med ont i huvudet, trötta ögon och med lite feberkänsla. Familjen i Uppsala har samma symtom men ingen av oss är tillräckligt krassliga för att få ligga hemma under en filt. På kvällarna utbyter vi symtomen som visat sig under dagen och så kan vi  tycka lite synd om varandra. Det piggar alltid upp.

Jag jobbar på och kan konstatera att uppdragets spretiga konturer alltmer visar sig. Just nu när jag känner mig ur form så känns det aningens övermäktigt att få med alla på båten. Det är lite som en skock renar som far åt alla håll. Hur ska jag få alla (eller ens några) att följa mina instruktioner och önskemål? 

Nåja, bara jag blir i fas med livet igen så ska jag väl kunna samla ihop mig och bli den vallhund som situationen kräver!

Jag har ett helt gäng ljudböcker som jag inte redogjort för. Det känns som att det är för många för att jag ska orka skriva om dem så jag hoppar över det...

 

"Kungliga kärlekssagor 3: Gustav Vl Adolf  & Margareta" av Ebba Kleberg von Sydow

 

"Kungliga kärlekssagor 4: Margete & Henrik" av Ebba Kleberg von Sydow

 

"Kungliga kärlekssagor 5: Charles och Camilla" av Ebba von Kleberg von Sydow

"Breven som länkar oss samman" av Anne-Lie Högberg

"Stjärnfall över Åstol" av Anne-Lie Högberg

"Vågor av längtan" av Anne-Lie Högberg

"Bonusprinsen-En kunglig skandal" 

"Leonahs bok" av Helena Aldén

"Jack the ripper"

Ingen av böckerna var fantastiska men inte heller jättedåliga. 

 Besöket i Uppsala var exakt vad jag behövde! Att få hänga med familjen, sova i den vanliga gamla sängen med de fluffigaste kuddarna var så härligt (har inte lyckats få tag i de perfekta kuddarna i min nya säng), äta goda middagar tillsammans...

Jobba hemifrån var en utmaning vilket jag visste innan. Man måste vara stark i moral och ande för det. Och inte blev det bättre av att 16-åringen var ledig i fredags från skolan. Men jag hade gjort en lista på saker att göra för att hålla mig på rätt väg och det funkade ändå ganska bra.

Igår var jag ute med kommunbilen igen. Nu tycker jag att det flyter på ganska bra. Jag träffade lärare på två skolor och kunde återigen konstatera att det finns vissa utmaningar.

Rektorn på de här skolorna har varit superambitiös och köpt in många bra böcker som en person på skolorna förvaltar. Lite oklart är det om hon är lärare eller har någon annan befattning. Böckerna är inte inlagda i något system så det är helt omöjligt att veta vad som finns om man inte står där i rummet (skolbiblioteket). Eleverna får inte ta med sig någon bok hem på grund av risken att den försvinner.

Jag anstränger mig överlag väldigt mycket på det här jobbet för att inte klampa på några tår men ibland är det svårt att undvika. Jag var mycket noga med att inte säga något om saken men det kommer att komma en dag när jag lägger mig i på ett eller annat sätt. Det känns helt oundvikligt. Nåja, trevligt var det i alla fall.

På tåget till Uppsala läste jag ytterligare en superbra bok av Anne-Marie Körling. "Väck läshungern" handlar väl egentligen om små barn och till och med ofödda men det finns ändå mycket bra att suga i sig för en skolbibliotekarie.

Det är en bok som alla föräldrar, förskollärare och andra som har det minsta med barn att göra borde läsa. Körling skriver om språket, närheten mellan den som läser och den som lyssnar. Hon skriver om vikten av kontakt mellan barn och föräldrar, att den är livsviktig! Återigen påminns jag om vikten av högläsning, sagor, samtalet med barn och ungdomar.

 Jodå, det blev ett bilinköp i fredags!

Jag är otroligt nöjd och det var obeskrivligt skönt att få affären gjord. Nu hinner jag lära känna den innan vintern med snö och halka kommer. Familjen har också andats ut nu när det är avklarat och affären ett faktum. Förhoppningsvis behöver jag inte köpa en ny bil nu på tio år eller så.

På onsdag sätter jag mig på tåget och åker till Uppsala. Kommer att jobba på distans torsdag och fredag. Jag och min familj längtar väldigt mycket efter varandra efter sisådär fem veckor isär. 

I helgen har jag läst "Mellan samma väggar" Jojo Moyes senaste bok. 

Den var mycket bra som alla hennes böcker. Men har jag läst den redan förut? Det var som en känsla inom mig av igenkänning... Kanske är det bara det att hennes böcker ibland påminner om varandra. Denna kom i år så jag borde inte ha hunnit läsa den, eller?

Nåja, i alla fall...

Lila är författare som gjort succé för några år sedan med en bok om hur man håller ihop sitt äktenskap. Det är bara det att strax efter att boken kom ut så förkunnade hennes man att ha blivit kär i en annan och stack.

Nu vill förläggaren ha en uppföljare om det härliga livet som frånskild men med tanke på hur Lila hela tiden knappt lyckas hålla näsan över vattnet så känns det som en omöjlig uppgift. Hon har två ganska krävande döttrar, hennes mamma har dött och pappan, inte biologiska pappan, har i stort sett flyttat in . Det är egentligen ganska bra för han medför en viss ordning och stabilitet i deras liv men han är en pedant som lagar väldigt mycket ångad fisk och linsgrytor. 

Ekonomin är körd i botten och det gamla huset går ständigt sönder. 

Ja, ni fattar, Lilas liv är inte på topp.

Om man brukar läsa Jojo Moyes så kommer man att känna igen sig. Och kanske är det därför det känns som att jag läst den förut. Ska kolla lite i min blogg om jag skrivit om den tidigare.

Bra är det i alla fall!

Som av en händelse så har bilen jag spanat in kommit idag. Så i eftermiddag ska jag provköra och kolla in den. Har också lovat T att han ska få vara med på videosamtal så att han kan få ha synpunkter. Vi får se vart det landar helt enkelt.

Jobbet rullar på. Den 6 oktober sätter Banned Books Week igång och vi har nu haft glädjen att boka in alla sjuorna. Jag är mycket förväntansfull och har satt igång att läsa böcker på temat. Igår läste jag "George" av Alex Gino. 

Den handlar om George, 11 år, som har en stor hemlighet. Hon vet inom sig att hon är en flicka trots att alla andra ser henne som pojke. Klassen ska sätta upp en teaterföreställning utifrån den klassiska boken "Min vän Charlotte". George drömmer om att få spela spindeln Charlotte men vet att det kommer fröken aldrig att gå med på . Charlotte ska spelas av en flicka. Som tur är har George en bästis, Kelly, och hon står på Georges sida vad som händer och jag tror att det är tack vare henne som George finner den inre styrkan att kräva att få vara sig själv.

Min andra bok att redogöra för är något helt annat. Jag har, efter att den legat på att läsa-listan i åratal, läst första delen i feelgood-serien "Begravningsbyrån Tranan" av Ewa Klingberg. Denna första del heter "Där rosor faktiskt dör" och handlar om Sandra som äntligen ska göra sin efterlängtade semesterresa genom Sverige, den hon planerat för i ett antal år. På vägen ska hon hälsa på sin moster i Tranås. Men se där blir hon fast! Mostern och hennes man äger en begravningsfirma och precis när Sandra är där så dör mosterns man hastigt och lustigt. Och utan att Sandra riktigt fattat vad som hänt så blir hon fast i Tranås för att hjälpa sin moster. Det visar sig att begravningsbyråns finanser är i stor kris och Sandra tvingas reda upp det hela.

En helt okej bok om än inte det bästa jag läst.

 

 Just nu är jag så taggad på mitt jobb!

Den här veckan har jag gjort två längre bilresor med kommunens helhybrid. Vi kanske inte är bästisar än men efter att jag både lyckats byta radiokanal och få upp tanklocket, båda sakerna hände dag 2, så känner jag mig ganska välvilligt inställd ändå.

Rektorerna på båda skolorna var väldigt positiva och visade på alla sätt att är de är förväntansfulla och glada över att jag finns. De har också en mycket tydligare bild av vilken roll en skolbibliotekarie har än lärarna.

Annat som händer just nu är att jag har börjat spana efter en ny bil. Både min far och den käre T är mycket nervösa och jag har en stark känsla av att de inte litar på mig. 

T vill att jag ska kolla runt och jämföra på alla affärer i trakten men jag har surfat runt en del på nätet och känner att det spelar ingen roll. Jag kommer inte att bli mycket klokare av det. Vi har alltid olika köpbeteende och han blir alltid lite nervös när jag ska shoppa.

Sen på bollen så har jag äntligen läst Booktoksuccèn "En duktig flickas handbok i mord" av Holly Jackson.

Först så tyckte jag att den var svårläst. Pip ska göra ett specialarbete i skolan och har valt att undersöka ett mord som skedde på en tjej i hennes skola fem år tidigare. Tjejens pojkvän blev anklagad för mordet men tog livet av sig och sedan dess är händelsen som ett oläkt sår för alla i samhället.

Pip har fått hårda förhållningsorder av sin lärare att inte prata med de inblandade och att hålla sig på en lagom nivå. Tror vi på att hon kommer att hålla det? Nej så klart. Genast börjar Pip att gräva och det där med specialarbetet är kanske mest ett svepskäl till att hon vill veta vad som hänt. Sal, pojkvännen som tog självmord har en bror Ravi som också vill veta sanningen och snabbt blir han och Pip ett team. Ju mer de får reda på desto farligare blir det och rätt som det är börjar det komma hot till Pip.

Anledningen till att det gick trögt i början var att Pips loggbok ligger insprängt i texten och jag fastnade ständigt där. Men till syvende och sist var det en otroligt spännande bok och jag blev lite tårögd på slutet även om jag inte fulgrät (som jag gör när jag läser något riktigt sorgligt).

Månadens dikt september 2025

 Hon tror det är en stjärna

Damen med konvaljerna är sent ute.

Grindarna stängs vid solnedgången.

Ovisst vem hon tänker uppvakta:

något av de smakfulla snillena

eller bysnillet med jordsmak i munnen?

Här ligger de utströdda

de som strödde ord.

Allt ljus är lånat.

Planeterna kretsar i fjättrade banor

runt solen.

Jourhavande spegel just nu är Jupiter.

Snart dyker den upp till vänster om kyrktornet.

Hon tror det är en stjärna.

Fladdermusen och damen med konvaljerna

skriker båda till vid mötet under lindarna.

Att de är släkt

det vill hon inte tro.

Av

Werner Aspenström

Ur

"Enskilt och allmänt"  

1991

 Nu kan jag nog säga att jag börjat komma igång så smått med skolbibliotekarieverksamheten, mer på riktigt. I onsdags hälsade jag på första skolan för att presentera mig. Deras reaktioner skulle jag kunna beskriva som artigt skeptiska. Bortsett från rektorn, som är positiv och lite mer insatt, så var det väldigt uppenbart att de undrade vad jag ska kunna tillföra som de inte kan själva. Och det är klart, om man aldrig haft tillgång till en skolbibliotekarie förut så är det inte lätt att veta. Jag får helt enkelt överbevisa dem om hur bra det är att ha mig!

Jag är hos pappa, det är lördag morgon, regnet hänger i luften och lommen tjoade på sjön när jag kom ut i morse. Idag ska vi hacka päran (potatis). Förhoppningsvis ska det inte vara samma kroppsansträngning som i min ungdom eftersom pappa numera täckodlar så man behöver inte hacka lika djupt för att komma åt guldklimparna.

På måndag ska jag ut och köra bil, 12 mil, för att hälsa på nästa skola. Det känns lite nervöst. Kanske inte sträckan utan mer att köra så långt med en helt ny bil som jag aldrig kört förut. Men, med åren har jag insett att de flesta svårigheter är värst innan man genomfört dem och sedan känner man sig nöjd och duktig när man klarat av det.

"Hon minns inte" av Jonas Brun är en mycket sorglig bok, med stor igenkänning för mig, om hans mamma som har Alzheimer. Genom att berätta om allt hon inte minns så ringar han in hennes liv. Jag känner igen många av de saker mamman gör och säger, saker som uppenbart är sjukdomen. Han beskriver hur hon packar påsar med allt möjligt, påsar som ligger överallt och kan innehålla vad som helst. Min egen mamma gjorde exakt samma sak när hon började bli dement och det blir så uppenbart för mig att det är ett sätt att försöka få någon slag kontroll över tillvaron. Boken berörde mig mycket och fick mig att bearbeta mina egna erfarenheter. Men jag tror inte att jag hade orkat läsa den för fem år sedan...

 Så är det fredag igen. Utanför skiner solen och jag tycker att jag fått en del gjort idag.

I kväll ska 16-åringen ut och tälta i Hågadalen med sina klasskompisar. Det kanske är tur att jag sitter 60 mil bort för jag är en äkta hönsmamma som har väldigt svårt att vänja mig vid tanken på ett snart vuxet barn. Vi låter honom göra det mesta och låtsas som att vi inte oroar oss i onödan men innerst inne oroar vi oss ständigt. Eller, i alla fall jag. Det blir ju inte direkt bättre när jag tänker på den värld där han rör sig. Egentligen är det inte honom jag inte litar på utan omgivningen som är oförutsägbar och osäker för alla.

Nåja, som sagt, det är fredag!

Igår blev det ingen simning för jag kände mig totalt ur form. Hela veckan har jag känt mig lite risig, ända sedan förra lördagen egentligen. Hoppas att jag kan vila mig pigg i helgen.

Så här inför helgen vill jag tipsa om två ungdomsböcker som jag läst för jobbets räkning och som var superbra, båda två.

Den första är "Kuben" av Nils Lundkvist. På mitt nya bibliotek har de något som heter Sigrid-priset till minne av Beppe Wolgers. Ni kommer väl ihåg dockan Sigrid i Beppes godnattstund?

"Kuben" är en äkta ungdomsdystopi och som vanligt inte alls som jag föreställt mig innan jag läste den.

John bor med sina föräldrar, som är möbelsnickare, i den Yttersta vildmarken. En dag kommer en lastbil med en leverans, en stor kub, nästan som en husvagn.

I kuben befinner sig en pojke i samma ålder som John. Från början är det hela oförklarligt men efter hand förstår både John och jag som läser mer och mer, får fler pusselbitar. Min första känsla var obehag. Det kändes nästan lite läskigt. John gjorde en del dumma saker och vem var egentligen pojken? Men ganska snabbt var jag totalt fast och tyckte om John. Jag tycker mig ha sett en fortsättning och den är jag riktigt sugen på för allt slutade ouppklarat. 

En ganska kul anekdot i samband med boken är att biblioteket hade beställt en klassuppsättning av den för att eleverna i juryn ska få läsa. När böckerna kom och vi började bläddra så visade det sig att omslaget stämde men boken inuti var en romance; "Libertinens kyss", på norska!!!

Jisses vad jag skrattade. Det där är min humor...

Den andra boken är ett seriealbum. 6-12 oktober är det Banned Books Week och jag och min barnbibliotekariekollega har bestämt att vi ska bjuda in klasser under veckan för att prata om demokrati och förbjudna böcker. Så nu förbereder jag mig genom att läsa. Boken jag har läst heter "Gender Queer" och är en självbiografi av Maia Kobabe som handlar om hens uppväxt och kamp för att hitta sin identitet och plats i tillvaron. En otroligt intressant, ganska rolig och insiktsfull berättelse. Jag är inte ett dugg förvånad över att den hamnat på listan över förbjudna böcker.

Om "Kuben" funnits på engelska är jag ganska övertygad om att den också förbjudits på sina håll...

 Snart har en vecka gått igen. På vissa sätt går det framåt, på vissa sätt känns det som att jag mest står och stampar och slösar bort tid. Jag kan inte skriva så mycket på skolbiblioteksplanen innan jag fått respons. Tre skolbesök är inbokade men det börjar inte förrän nästa vecka. Vi filar lite på att bjuda in några klasser för att fira Banned Book Week men det händer inte förrän i oktober. Ja, det är en hel del som hänger lite i luften för tillfället.

Men solen skiner idag och imorgon är det fredag. I tisdags gick jag och simmade. Det var enastående skönt efter alla datatimmar. Jag kunde nästan höra nackmusklerna knaka.

Jag har avlutat den fantastiskt bra ungdomsfantasyserien "De utvalda" av Kristin Cashore. Den sista boken heter "Drottningens spion" och handlar om Bitterblues halvsyster Hava som kan förvandla sig och ta skepnaden av saker. Förmågan gör att hon är drottningen Bitterblues spion.

Som jag grät i min ensamhet igår kväll när jag låg på soffan och läste!

Den var så där sorglig, romantisk och fantastisk som nästan bara ungdomsböcker kan vara.

Tänk om det kunde komma fler delar...

Månadens dikt augusti 2025

 Så är det dags...En månad för sent ,men jag vill ändå ha med en liten, väldigt fin augustidikt fast det egentligen är dags för septembers...

Klart för natten

Just när man

skall till att

reflektera 

är det över,

sommaren slut

barnen vuxna

livet ombytt

och klart 

för natten

Dikten är hittad på Facebook

på kontot Waldersten

 I fredags eftermiddag skickade jag mitt utkast till skolbiblioteksplan till chefen och och nu är det bara att vänta på respons. Jag har tänkt läsa igenom den igen imorgon efter att den fått ligga till sig lite, men annars fokuserar jag på annat.

När jag skickat in den visste jag inte riktigt vad jag skulle hitta på men så pratade jag lite helt apropå med en kollega som är barnbibliotekarie och hon nämnde att hon är sugen på att göra något med demokrati under Banned Book Week som är i oktober. Och där slog det ner en gnista i mina hjärnceller och tankarna började spinna! Det där skulle vara perfekt att haka på och jobba med i någon klass. Så nu har vi spånat lite och har en idé!

Och jag är på banan igen. Förra veckan kände jag mig lite deppad för det kändes som att mitt liv bara bestod av akademiska formuleringar om skolbibliotek, viktigt och relevant men ACK så tråkigt!

Min styrka har alltid varit kontakten med andra människor och att jobba praktiskt men jag förstod inte hur viktigt det är för mig förrän nu när jag sitter och skriver. Kanske är det inte författare som är mitt drömyrke?

På lediga stunder försöker jag just nu annars att ta mig an barn-och ungdomslitteratur för att ha något att erbjuda om det skulle dyka upp ett bokprat eller behov av boktips.

En bok jag läst är "Vi kommer ändå att bli becknare" av Rihab Garci; lärare, influencer och krönikör som brinner för förortens ungdomar. Boken handlar om Samir, Selma och Sebbe. De går i nian, i samma klass och har varit bästa vänner sedan de var små. Det är en värld där det är nästan omöjligt att inte hamna fel och där både vuxenvärlden och de själva i princip gett upp om framtiden.

En otroligt bra bok om att växa upp, hitta sin väg och välja rätt. Jag skulle behöva googla på vad de olika slangorden betyder fast det har jag inte gjort, än i alla fall.

 Så var det helg igen och jag kan pusta ut i härligt brittsommarväder. Ryktet säger att det ska bli regn i helgen men just nu strålar solen i alla fall.

Jag har träffat rektorerna idag. Det var en kort sväng och min glasögon immade hela tiden under besöket men det var trevligt. Roligt är också att de verkar glada och sugna på att använda mina tjänster och det verkar ju lovande.

Nästa vecka blir det spännande för då öppnar simhallen och enligt deras tider kan man motionssimma två kvällar i veckan. Dessutom är alla bad i kommunen gratis! Jag undrar om det finns någon annanstans i Sverige? Jag tänker i alla fall ge det en chans. Efter två veckor då jag mest kraschat i soffan på kvällarna så börjar jag bli sugen på att hitta på saker. Jag har också ett par kompisar från förr som jag ska leta upp.

Läste häromdagen om den nya utbildningen som Academy Online erbjuder. Genom en åttaveckors digital utbildning ska du få en "bibliotekarielicens".

Bortsett från att det är ett hån mot alla bibliotekarier som har kämpat sig igenom ett antal års akademisk utbildning (fråga mig, jag vet) och ett hån mot de elever som skulle få en sådan bibliotekarie på sin skola så är det också ett rent lurendrejeri mot de personer som betalar för att gå kursen.

Jag hoppas verkligen att ingen stackare går på det där och söker!

Läs mer här nedanför.

Magasin K

Jag har plöjt Jenny Colgans senaste bok, del två i serien om flickskolan där Maggie Adair jobbar. Hon bytte från en fattig kommunal skola med en massa problem till en privat, tjusig internatskola. Flytten medförde att hon fick lämna pojkvännen Stan och sin övriga familj under terminen. 

Inte långt från flickskolan finns en pojkskola där den snygge och mycket trevlige David jobbar. Och ja, du anar säkert vad som händer. I den första boken "Den lilla skolan på klippan" fick vi även lära känna rektorn Veronica Deveral och ett gäng elever med diverse problem och utmaningar.

Denna andra bok heter "Andra året på den lilla skolan på klippan". Det är ingen nyhet att jag gillar att hänga i Jenny Colgans universum men det är heller ingen hemlighet att det retar gallfeber på mig att alla svenska titlar ska heta något med "den lilla"...och ha typ samma bild på omslaget. 

Och sedan finns det en sak som jag faktiskt inte gillade med boken. På väldigt många ställen kommenteras personernas kroppar och det framställs som att man måste vara smal för att vara glad. Jag kan förstå att det kan bli så när man ska beskriva en grupp med tonårsflickor, deras rangordning och världsbild, Men jag tycker inte att det görs på ett bra sätt och det känns faktiskt inte särskilt fräscht och modernt.

Annars så var det som vanligt bra och lättläst.

 Jag kämpar på med min skolbibliotekarieplan. Igår läste  jag igenom den innan jag gick hem och kände mig försiktigt optimistisk. Det kanske kan bli bra!

Idag på förmiddagsfikat satt vi och diskuterade skolbibliotek och lite allt möjligt runt det vilket gav mig feeling och inspiration. Men så, på eftermiddagen tog det tvärstopp och plötsligt var det som att inte ett ord kunde värkas fram. Och då bestämde jag mig för att imorgon är det dags att skicka texten till chefen så att jag får respons och vet om jag är på rätt väg eller ska börja om från början. 

Och imorgon är det fredag!

Jag ser fram emot ett par dagars paus igen från alltihop. Imorgon förmiddag ska jag äntligen träffa rektorerna. Det ska bli kul.

Det blir mycket stickat och läst för tillfället. Är lite mellan serier för tillfället så igår kväll blev det en svt play-dokumentär om Liza Minelli av alla människor. Den var otippat bra måste jag ändå tillstå.

Äntligen har jag läst första delen i deckarserien av Sara Strömberg som utspelar sig runt Åre. I den första "Sly" lär vi känna  journalisten Vera Bergström som blivit uppsagd efter att lokalredaktionen stängt. Hon bor ovanpå en gammal sunkig station och jobbar som assistent på en skola. 

När en mördad kvinna hittas på ett hygge kontaktas Vera av sin gamle chef som undrar om hon kan tänka sig att skriva några rader? Efter lite övertalning går hon med på det och dras snabbt in i historien då hon inte kan släppa kvinnans öde utan vill ta reda på mer.

Jag både gillar Vera och tycker att hon är lite jobbig. En sak är i alla fall säker. Jag kommer att fortsätta läsa serien.

 Så har jag jobbat en vecka och en dag. Först i torsdags fick jag träffa min chef och styra upp jobbet. Efter det har allt blivit så mycket lättare. Det som står på agendan just nu är att skriva en skolbiblioteksplan. Jag kan verkligen inte med den bästa viljan i världen säga att det är en kul uppgift men jag förstår ju att den behöver skrivas och jag förstår också att ska den bli skriven så är det jag som får göra det. 

I fredags dök det upp ett gäng sexor och skulle låna böcker. Då passade jag på att hänga med dem. Det kändes som om mina dränerade batterier fick en rejäl påfyllning och sedan kunde jag gå tillbaka till datorn, lite gladare igen.

På fredag ska jag få vara med på rektorsmöte vilket ska bli spännande. Därefter hoppas jag att jag kan börja åka runt till de olika skolorna.

Helgen spenderade jag hemma hos pappa. På vägen dit såg jag världens gulligaste rävunge, Jag har läst, stickat, vävt, varit ute och promenerat och hängt med en pappa och en faster.

 Ett par dagars paus från biblioteksplanen var exakt vad jag behövde för idag har jag kommit en bit och känner att det kanske kommer att bli något  

Nu har jag en rejäl bokhög att redogöra för. Därför blir det bara mycket kort om varje bok.

  "Brutna små regler" av Christina Schiller är nog faktiskt det sämsta jag läst i år. Efter att ha konstaterat att det verkade vara en modern form av en Harlequinbok så tittade jag lite närmre och insåg att den saluförs som "svensk romance". Det borde kanske ha varit en ledtråd.

 "Det sista draget" av Jennifer Lynn Barnes är den tredje och avslutande delen i ungdomsserien "Arvsspelen". Den var liksom de två första böckerna otroligt spännande och jag blev överraskad av slutet och hade inte alls förutsett vart åt det lutade. 

  "Hemligheternas rika" är del 3 i den fantastiska ungdomsfantasyserien "De utvalda" av Kristin Cashore. Den här gången handlar det om Bitterblue som blivit drottning efter att hennes far, den fruktansvärde kung Leck dött. 

  "Det främmande landet" är del 4 i "De utvalda"-serien. Bitterblue bestämmer sig för att resa till grannlandet för att undersöka flera mystiska händelser. När de nästan är framme med skeppet så faller Bitterblue överbord. Alla tror att hon har drunknat men riktigt så är det inte.