Det är onsdag och jag pustar ut efter ytterligare en hektisk dag. Har varit på huvudbiblioteket idag och yrat runt. Är trött nu vilket nog beror på att påsklovet närmar sig sakta men säkert och hela min kropp har börjat förbereda sig. På måndag sätter vi oss på tåget norrut. Jisses vad det ska bli härligt! I år är det mycket sen påsk och påskpimpelarrangörerna har redan meddelat att det inte blir någon pimpeltävling på sjön i år på påskdagen eftersom isen redan nu är tveksam. 

Mig veterligt har det hänt en gång förut under senare år och då blev det fiskdamm och andra trevliga aktiviteter på land. Vi missade det mesta eftersom vi skulle till tåget tillbaka till Uppsala precis den dagen.

Efter månaders väntan på biblioteket så har jag äntligen fått läsa den nya biografin om Natanael och Elsa Beskow. 

 

"Elsa och Natanael Beskow En kärlekshistoria" av Annika Persson var exakt så bra som jag hade hoppats. Innan jag började läsa var jag lite nervös för att den inte skulle nå upp till mina förväntningar men det gjorde den, med råge!

Aldrig hade jag kunnat föreställa mig vilka spännande och intressanta människor de var. Jag visste ytterst lite om Elsa, mest att hon skrev och illustrerade sina böcker. och om Natanael visste jag om möjligt ännu mindre. Det visade sig att båda två var framsynta och kloka människor som brann för att göra världen bättre under hela sina liv. De levde i ett för tiden ganska modernt äktenskap där det var självklart att Elsa skulle få ägna sig åt sitt jobb och hon hade lika mycket att säga till om som sin man. I dagens ögon var det kanske inte riktigt lika modernt men man får ändå betänka att de levde för hundra år sedan. 

Ska du läsa en enda biografi i år så är min rekommendation den här.

Den var också snabbläst.

"Familjereceptet" av Veronica Henry är nog den enda av henne som jag inte hade läst tidigare och det beror på att jag helt enkelt hade missat den. Hennes böcker är aningens luriga eftersom de ser ungefär likadana ut allihopa så man kan inbilla sig att man läst.

Den här var jättebra. Jag gillar ju alla hennes böcker. Laura är gift med Dom, bor i släktens hus i Bath och har två döttrar. När den yngsta dottern Willow ska flytta för att plugga så är Laura i upplösningstillstånd. Hur ska hon överleva det? Men hon tänker ändå att hon måste vända det och göra något nytt med sitt liv. Och nog blir det ett nytt liv minsann! Men inte alls som hon föreställt sig.

Jag tänker inte avslöja vad som händer men inte är det kul.

Lauras mamma dog när Laura var bara fyra år och hon har växt upp med sin mormor Jilly. Jilly lever fortfarande och är en klippa i familjen. Parallellt med nutidshistorien får vi följa med Jilly under andra världskriget. Hon upplever också både fruktansvärda och underbara saker som färgar hela hennes liv.

Mycket bra bok. Jag hoppas att Veronica Henry tänker komma med fler böcker snart...

 Ojoj, nu var det länge sedan sist...

Det är väldigt mycket på gång just nu, både stort och litet och bloggen har fått stå tillbaka.

På jobbet är det full fart. Denna vecka har jag till exempel en prao. Förra veckan hade vi personaldag och på tisdag kommer författaren Lena Ollmark till årskurs 5. 

Och inte är det långt till påsklov. Jag längtar sjukt mycket efter det just nu!

Jag har tre böcker att redovisa idag.

"Relationsboken för unga Om kärlek, svartsjuka och kontroll" av Zandra Kanakaris är en ny bok som handlar om relationer som går snett och om hur svårt det kan vara när man är ung att veta vad som är ett sunt förhållande och hur man kan dra sig ur när det inte är bra.

"Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok" del 4 är också utläst. 

"Jakten på Venus" av Andrea Wulf är en historieskildring om de astronomer som kämpade 1761 för att se och studera när planeten Venus passerade solen, en händelse som inträffade den 6 juni 1761 och sedan den 3 juni 1769. Därefter skulle det ta över 100 år tills nästa gång. Matematikern James Gregory hade kommit fram till att om man mätte hur lång tid det tog för Venus att passeras solen från så många platser som möjligt i världen så skulle man kunna beräkna universums storlek. 

Det var verkligen inget litet och enkelt projekt men astronomer över hela världen gick in för det med stor entusiasm.

En otroligt intressant, och förvånande lättläst, historia om ett ämne jag inte visste det minsta om. 

En spännande sak var när jag läste om den engelska astronomen Charles Mason och lantmätaren Jeremiah Dixon som fick i uppdrag att bege sig till Godahoppsudden. Det gick väl sådär men när jag läse deras namn så kom jag på mig själv att nynna på en låt med Mark Knopfler som jag lyssnat mycket på, nämligen "Sailing to Philadelpia" . Först trodde jag att det var resan de gjorde för att studera Venus som låten handlar om men när jag läste vidare i boken så förstod jag att det var det uppdrag de fick på hemvägen som givit upphov till låten. De blev nämligen skickade till Amerika för att reda ut den snåriga och infekterade gränsdragningen mellan nord- och sydstaterna, mellan provinserna Pennsylvania och Maryland.

Läs mer här nedanför

Mason Dixon-linjen 

Att läsa författare på hela alfabetet

 A:

B: Tant Valborg bar alltid turban när hon gick bort (Gustav Bergström)

C: Bland vita ulliga moln (Jenny Colgan)

D: Mord under solen (Anders och Anette De La Motte)

E: Monika Magnus 1966 Ulrika Ewerman)

F:

G: Flickan under jorden (Elly Griffith)

H: Qaanaaq (Martina Holmberg)

I:

J:

K: Väninnorna på Nordiska Kompaniet (Ruth Kvarnström-Jones)

L: Hjortronmyren (Ulrika Lagerlöf)

M:

N: Talmannens guide till svensk poesi (Anderas Norlén)

O:

P: Giftmakerskan (Sarah Penner)

Q:

R: Hildur (Satu Rämö)

S: Kjell Höglund och hans värld (Anders Sundelin)

T: 30 dejter på 30 dagar (Sarah Title)

U:

V:

W:

X:

Y:

Z:

Å:

Ä:

Ö: The Afterlife of Data (Carl Öhman)

En bok från sängkanten

 Min andra "dammiga" bok från högen bredvid sängen är "Giftmakerskan" av Sarah Penner. Bokomslaget är mycket vackert och tilltalande, exakt en sådan bok som jag brukar lägga märke till i bokhandelhyllorna.

Att den hamnat i min bokhög beror nog snarare på min faster då jag misstänker att den kommer från henne.

Läsningen har dock varit trög. Jag fastnade inte riktigt någon gång även om jag tyckte att den sista tredjedelen var rätt spännande. Det kan bero på boken eller mitt eget huvud. Humöret och berättelsen matchade kanske inte helt. 

Som så ofta är det två parallellhistorier.

Caroline och hennes man ska åka till London och fira sitt tennbröllop (tioårig bröllopsdag). Men precis före resan får Caroline veta att maken James varit otrogen och hon åker ensam. Väl i London vet hon inte vad hon ska hitta på. Allt hon och James planerat känns fel. Av en slump träffar hon på en guide som övertalar henne att testa mudlarking vilket innebär att man kliver ner i Themsen och letar efter historiska fynd. Hon hittar något som gör att hennes Londonvistelse tar en helt annan väg. 

Den andra historien utspelar sig 1791 och vi träffar Nella, en kvinna som säljer medikamenter, en verksamhet hon ärvt efter sin mor. Men på grund av ett svek tio år tidigare så säljer hon inte bara saker som hjälper och helar folk. Hon säljer också gift till kvinnor som av någon anledning vill ta död på närstående karlar.

De två historierna vävs förstås ihop på ett oväntat sätt.

 Så är det tisdag kväll och jag har gjort ytterligare en dag. Igår kväll när jag kom hem så var jag så trött att jag sov en timme före middagen, sov ett par timmar efter middagen och klev upp bara för att borsta tänderna och ta på mig nattlinne och sedan somnade jag igen och vaknade halv sju i morse. H har varit hemma, jätteförkyld några dagar och jag misstänker att jag har samma åkomma som inte brutit ut ordentligt och att det är därför jag är så in i själen trött. 

Det är också mycket som händer i livet just nu och den inre stressen gör nog sitt till också även om det är roliga saker som händer.

Idag ville ettornas tjejer ha böcker om kärlek och med mycket hångel! Hm, inte helt lätt. Till slut gav de upp lite för mina förslag var alldeles för mjäkiga tyckte de. Så kan det vara. För ett par år sedan ville ett gäng sjuåringar ha böcker med så mycket död och blod som möjligt. I flera veckor tyckte de att jag levererade ytterst undermåligt. 

 

Apropå kärlek så lyssnar jag för tillfället på Ebba Kleberg von Sydow på Storytel som läser sin egen serie "Kungliga kärlekssagor". Första delen "Victoria och Albert" handlar uppenbarligen om drottning Victoria i England och hennes äktenskap med prins Albert. I boken förtydligar Ebba att hon fantiserat lite och fyllt i luckor där man inte vet exakt hur det var. Och det innebär nog att hon romantiserat en del. Som den historienörd jag är så har jag förstås läst och sett ett antal dokumentärer om drottning Victoria och kan historien ganska bra. 

Jag har faktiskt en favorithistoria som inte har med hennes äktenskap att göra. Det är när hon är tonåring och precis har blivit drottning. Äntligen får hon säga emot sin mamma och bestämmer den allra första kvällen att hon ska äta middag ensam och sova själv utan mamma i sängen. Varje gång jag stöter på den anekdoten och tänker på det så känner jag en sådan sympati för henne och man förstår verkligen hur hårt hållen hon var.

Den andra delen i serien som jag lyssnar på just nu handlar om Grace Kelly och Rainier Grimaldi. "Rainier III & Grace Kelly". Den är också intressant men trots att jag kan mycket mindre om den kärlekssagan så fängslar den mig inte lika mycket eftersom jag läst förut att de inte alls var särskilt lyckliga ens i början av äktenskapet. Men i Ebbas version är även denna historia högst romantisk och rosenskimrande och då blir det svårt att ta det seriöst. Däremot har jag kollat bilder och internetsidor för att få veta mer om hur det verkligen var.

Nästa del handlar om Charles och Camilla. Jag väntar med spänning på att höra hur hon ska ta sig an den berättelsen...

 När man tittar ut genom fönstret idag så ser det mycket lovande ut, soligt och fint. Men om man sticker ut nosen så är det blåsigt och ganska kyligt. 

I torsdags firade vi Källkritikens dag, jag och en kollega, med att åka till Gävle. Där var det föreläsningar och Work shops på det sprillans nya kulturhuset Agnes. Dagens program hette "Källa på det?" och bland föreläsarna var först Karin Ågren ut som pratade om källkritik ur ett historiskt perspektiv. Att folk alltid skrivit om historien för eget syfte är inget nytt och hon använde kungar och andra makthavare som exempel.

Sedan var det Olof Sundin, professor vid Lunds universitet, som tog vid om AI och bibliotekens roll i världsutvecklingen. I slutet av sin föreläsning bad han om ursäkt för att det blev så dystopiskt, men så ser ju världen ut just nu. Han betonade vikten av bibliotekariernas otroligt viktiga roll i en värld där vem som helst kan påstå vad som helst på nätet. Lite krymper man av vikten av det ansvaret när man själv får kämpa för att hänga med i utvecklingen men samtidigt får det i alla fall mig att knyta näven i fickan och tänka att jäklar anamma jag ger mig inte utan strid för sanningen!

Peter Björkman, bibliotekschef i Umeå på Väven, deras stora kulturhus, var näste talare och han berättade om deras arbete för att utveckla MIK (Medie och Informatinskompetens) . Han gav många matnyttiga tips och reflektioner och även om det är svårt att överföra allt till sitt eget bibliotek så var det intressant.

Efter en halvtimmes panelsamtal om källkritik och hur man kan arbeta med det så var dags för lunch och på eftermiddagen gick vi på Workshops. Jag testade att spela olika spel på nätet där man fick jobba med källkritik på olika sätt. 

En mycket intressant dag fast den började uselt...

Jag försov mig, vilket nästan aldrig händer, hade en kvart på mig ut till bussen. Rusade runt för att få på mig kläder högg en macka som T snällt nog tillredde och sedan stod vid dörren och höll fram. Jag hann med både bussen och sedan tåget men jag tror att jag slutade hyperventilera typ i Tierp.

Och så till böckerna då.

"Till hamnen" av Jenny Clevström är första delen i en kommande feel goodserie (gissar jag) som heter "Livet i Skärvik". Den handlar om flera personer i det lilla skärgårdssamhället Skärvik på Öland. Allt börjar med en rejäl storm där fiskaren Torsten och hans båt försvinner. När beskedet når caféägaren Rosie så får hon panik och inser att Torsten betyder mer för henne än hon trodde. 

Sedan har vi Inez som kommit till Skärvik efter att hennes biologiska mamma dött. Mamman var svårt psykiskt sjuk vilket gör att det är väldigt svårt och påfrestande för Inez att komma tillbaka. 

Den sista karaktären är Mei Li som flytt undan ett mycket destruktivt förhållande, lånat en väns sommarstuga och gömmer sig samtidigt som hon försöker läka sina sår. 

Ja, det är en feel goodroman och man kan lita på att allt ordnar sig. Men författaren passar som ni förstår på att skriva om en del jobbiga ämnen. Ibland har jag svårt för de där böckerna som vill trycka in för mycket i sina böcker, för många jobbiga saker samtidigt som de gör det i en lättsam förpackning. Här tycker jag dock att det funkar rätt bra. Kanske inte den bästa boken jag läst och jag tänker inte ens i tanken försöka jämföra den med till exempel "Omöjliga varelser" som jag skrev om i förra inlägget. Men den var ju också enastående på ett antal sätt.

Även denna månad har jag plockat en bok från högen bredvid sängen. Det är också en feelgood men av ett helt annat slag än Clevströms bok. "30 dejter på 30 dagar" av Sarah Title är en äkta traditionell feelgood av det slag som jag egentligen gillar mycket mer än de här svenska böckerna som vill lite mer än bara göra människor glada. Melissa, eller Bernie som hon kallas, är bibliotekarie och har helt anammat den intellektuella stilen. Hon är nöjd med sitt liv, behöver verkligen ingen man och orkar inte bry sig om kläder, smink och sådant trams. 

Men så lägger någon ut ett mem på henne på nätet där hon ser väldigt bister ut och plötsligt är hon kändis.

Colin är journalist på en modetidning på nätet och när hans kollegor ser Bernies mem kommer de på den strålande idén att de ska göra ett reportage om den "odejtbara bibliotekarien". Eftersom Colin känner sig lite orolig för sitt jobb så ser han chansen och ser till att han får uppdraget att dels få Bernie att gå med på spektaklet och sedan att lotsa henne genom dejterna. 

Månadens dikt mars 2025

 Det första vårregnet

Som ett nät av svarta spindelvävar

hänga trädens våta grenar.

I den dystra februarinatten

sjunger sakta, klingar, svävar

fram ur däldens snår och stenar

suset av en källas vatten.

I den tysta februarinatten

gråter himlen stilla

-Vilhelm Ekelund-

Ur Valda dikter 1913

(Dälden= liten dal)

 

Nu har jag ramlat på en sådan där bok igen. En sådan där bok som fått mig att strunta i en massa annat som städning, tv, umgås med familjen och att somna i tid.

"Omöjliga varelser" av Katherine Rundell är egentligen en ungdomsfantasy men jag skulle kanske hellre vilja kategorisera den som en ung vuxen eller vuxenbok. En helt egen historia som inte liknar något annat, på det bästa sättet. 

Christopher har alltid haft en mycket speciell egenskap. Alla slags djur dras till honom och samlas runt honom. Det är sommarlov och han ska tillbringa sommaren med sin morfar i de skottska högländerna, en morfar han knappt träffat förut. Redan första dagen hamnar Christopher i ett hisnande äventyr då han träffar på Mal, en ung flicka på rymmen från en mördare. Mal kommer från den parallella världen Arkepelagen där man fortfarande kan hitta alla möjliga slags mytiska djur. Mal till exempel har en grip, kanske den sista som finns.

Problemet med Arkepelagen är att det verkar som att "glimret" det magiska stoft som skyddar allt och gör att världen mår bra håller på att försvinna. Christopher och Mal inser att de måste göra vad de kan för att rädda magin. 

Jag tyckte att den var sjukt bra! Spännande, egen, tänkvärd, kärleksfull och sorglig och jag önskar att alla fick chansen att läsa den.

Lundströms bokradio hade en bokcirkel om den i februari som jag inte har lyssnat på än men som jag ändå vågar rekommendera.

Lundströms bokradio Omöjliga varelser

Ett annat boktips idag är faktaboken "Skolbibliotek nu!" av Linnea Lindqvist och Jonna Bruce. Linnea Lindqvist är en välkänd person i skolbiblioteksdebatten. Hon är rektor på en Göteborgsskola och arbetar hårt för att sprida vikten av skolbibliotek och utbildade skolbibliotekarier på alla skolor. När vi läser boken får vi praktiska tips om hur man kan jobba på ett bra sätt, vad som är viktigt att fokusera på och hur rektorer och skolledare kan jobba för att finansiera och motivera sina bibliotek. En jättebra och inspirerande bok för oss som jobbar skolbibliotek men också för den som är intresserad rent allmänt, kanske föräldrar som vill knuffa sina skolor i rätt riktning?

 Det är onsdag och jag har varit på mitt lilla bibliotek idag. Har ont i halsen och huvudvärk men har kämpat på under veckan. Har liksom inte nått den där punkten när det är dags att krypa ner under täcket och vägra kliva upp. Det är mycket som händer för tillfället så jag har inte tid att vara sjuk. Å andra sidan så är det ju aldrig rätt tillfälle. 

På torsdag nästa vecka ska jag och en kollega få åka till Gävle på kursdag, om källkritik. Jag ser fram emot det och tror att det kommer att bli lärorikt. 

Annars så ser jag fram emot helgen då ingenting händer. Vi ska ta det lugnt, städa lite, äta semlor och bara göra det vi känner för. 

Jag har just läst ut "Väninnorna på Nordiska Kompaniet", andra delen i serien "Stockholmspärlor" av Ruth Kvarnström-Jones. Läsningen blev lite hetsig på slutet eftersom den måste lämnas tillbaka på biblioteket idag. Reservationskön är enormt lång både på mitt eget bibliotek och i Uppsala.

I alla fall...

Allt börjar 1912 när Josef Sachs sätter igång med det gigantiska projektet att bygga Europas mest fantastiska varuhus: Nordiska Kompaniet.

Precis som i den första delen av serien så får vi följa ett gäng kvinnor, de flesta av dem lärde vi känna redan i den första boken, som jobbar på varuhuset eller i kretsen runt det. Vi får följa med i sorg och glädje, första världskriget, ransoneringar och lyx. 

Dessutom får vi vara med i uppbyggnaden av varuhuset, hänga med Josef Sachs och hans planer och tankar. Jag gillade första boken och jag gillar den här. Kombinationen av fakta och roman gör allt levande och intressant. 

Och alldeles i slutet dyker den unga Greta Gustavsson upp...

 

"The Afterlife of Data" av Uppsalaforskaren Carl Öhman handlar om de otroliga mängder spår vi hela tiden lämnar efter oss digitalt. Och frågan författaren ställer är då vad som händer med all denna information den dagen vi dör. Vilka rättigheter finns, vem äger det som finns digitalt från den som dött? Vem/vilka har intresse av allt det som finns och så vidare? Många frågor och de flesta har inga svar än så länge och Carl Öhman skriver också att hans mening inte är att ge svar utan att väcka frågorna samt få oss ta medvetna val. 

Hela första kapitlet handlade om hur olika civilisationer sett på döden och det som de döda lämnat efter sig genom tiderna. Oh så intressant tänkte jag, mycket mer än vad jag inbillat mig innan jag började läsa, men så insåg jag att han inte ens kommit in på digitaliseringen än... Men men, även om det kanske inte är det mest spännande området för sådana som mig så är det ändå viktiga och intressanta frågor. Idag är det de stora Techbolagen som äger all information och de sparar och använder den utifrån sina egna vinstintressen förstås och inte utifrån mänsklighetens bästa. Vissa saker har ett värde och bör sparas till framtidens forskare och arkeologer. Folk idag använder sociala medier till att titta på och minnas sina döda anhöriga vilket kan var positivt för sorgeprocessen och tillgången till minnen men samtidigt negativt eftersom det kan vara ett sätt för  Techbolagen att profitera på människors känslor. 

Detta är förstås bara en liten del av bokens innehåll. Huvudbudskapet är att vi

alla bör ta ställning och fundera på hur man vill att ens egen digitala person ska hanteras efter att man dött. Tydligen kan man välja inställningar till exempel på Facebook som avgör vad som händer med ens konto. 

Trots att boken är på engelska så var den ganska lättläst och jag kommer att fundera en hel del på de frågor som väcktes.

 Efter en extremt lugn helg alldeles för mig själv då den enda utflykten egentligen var att jag åkte och jobbade några timmar på lördagen så känner jag mig ovanligt utvilad och pigg. Inte för att jag tycker om att ha min familj på vift men det gjorde gott att bara följa sina egna inre önskningar. Jag bakade semmelbullar som tyvärr inte jäste som de skulle så vi får se hur de smakar. De ligger i frysen i väntan på ett lämpligt fikatillfälle. På lördag är vi bjudna till min kusin i Stockholm på kamskalas och enligt vår familjs tradition så kommer det nog att bli semlor till efterrätt, för övrigt en ganska usel kombination eftersom man är sjukt mätt efter att ha ätit kams. I alla fall, tillbaka till mina egna semlor, jag spar på dem för att vi ska vara riktigt sugna när vi kommer till min kusin utifall han nu som jag misstänker kommer att bjuda på det. Och om vi smaskar semlor i veckan så blir det ju inte riktigt lika efterlängtat på lördag.

Sedan ägnade jag ett antal timmar åt att virka ihop mormorsrutor på den där gamla barnvagnsfilten jag så optimistiskt började på när jag var gravid för 16 år sedan. Där kan man prata om UFO (UnFinishedObject)!

Nu är det i alla fall bara cirka 60 rutor kvar och sedan så har jag en fullstor, enormt tung filt stickad i bomullsgarn. Jag tror att tyngden kommer att göra den härlig att bre över sig i soffan, eller om den får hamna i vävstugan. Det är också en plan.

Slutligen så blev det ganska mycket läst. Jag avslutade "Jakob", tredje delen i den isländska deckarserien av Satu Rämö och höll på att få ett sammanbrott efter sista kapitlet! Jag tänker inte säga mer än att jag VERKLIGEN vill läsa nästa del för det där slutet var inte okej! Inget fel på det egentligen men jag måste få veta hur det ska gå!

Deckarserien är jättebra och jag rekommenderar den varmt. Hoppas man får chansen att följa Hildur och Jakob ett bra tag.

Jag har också lyssnat på en bok av och med Ann Söderlund och Fi Lindfors som heter "Handbok för kvinnor med (eller utan) ADHD". Båda författarna har ADHD och här ger de en blandning av personliga erfarenheter och mer allmänna tips från experter. Jag är alltid intresserad av att krypa in i andra människors hjärnor och liv vilket jag inser kanske låter aningens suspekt men det är väldigt lärorikt och jag anser att det gör mig till en bättre medmänniska om jag kan förstå hur andra har det.

Boken var helt okej men kanske lite väl lång med mycket prat. Men jag kanske inte tillhör den ultimata målgruppen. 

Damma av

En av årets utmaningar är att minska bokhögen bredvid sängen har jag tänkt mig.

Målet är att läsa minst två, helst fler, av mina egna böcker varje månad.

Vi får se hur det går...

Januari

1. Monika Magnus (Ulrika Ewerman)
2. Mord i solen (Anders och Anette De La Motte)

Februari

     3.  Hoppet (Johan Ehrenberg)

     4. Hjortronmyren (Ulrika Lagerlöf)

Mars

    5. 30 dejter på 30 dagar (Sarah Title)

    6. Giftmakerskan (Sarah Penner)

April

Maj

Juni

Juli

Augusti

September

Oktober

November

December

 Familjen är på minisemester i Jämtland och meddelade igår kväll att de gått ut och lyssnat på en pärluggla. Det gav mig en fruktansvärd hemlängtan! Jag tror inte att jag hört en uggla på femton år och det är en sådan känsla av barn- och ungdomsnostalgi. Men jag är väldigt glad att min egen femtonåring nu får uppleva det en mörk och kall februarikväll. Jag tror bestämt att det kallas livskvalité.

Själv är jag ledig idag som kompensation för att jag jobbar imorgon. Städar, virkar och stickar och har haft en lång mysmorgon i sängen med deckaren "Jakob", tredje delen i den isländska serien om Hildur av Satu Rämö. Den är lika bra som de två första delarna och svår att lägga bort.

Vi har en vecka kvar av februari och jag har faktiskt uppnått månadens mål att läsa två av mina egna böcker.

Dels har jag läst "Hoppet Bara du kan rädda världen!" av Johan Ehrenberg. Min enda invändning av den är att den kom 2018 och mycket av det som Johan ser framför sig inom en tioårsperiod var realitet då men att världsordningen ju gjort en total kullerbytta sedan dess, med vår svenska nuvarande regering som struntar i all logik och håller sig fast med en dåres envishet vid kapitalismen, fossila bränslen och kärnkraft och Trump och Elon Musk som genomför fullständiga galenskaper varenda vecka som kommer att påverka hela världen för en mycket lång tid framåt.

Boken består i alla fall av tjugo kapitel som berör olika miljö- och samhällsområden som får oss som bryr oss att känna uppgivenhet, sorg och ilska. Hans budskap är att vi inte kan vänta på politiker och de där diffusa "andra" som ska ta rätt beslut och se till att världen blir bättre. Han påvisar med siffror och fakta att det inte är några problem att rädda världen, om viljan bara finns. Och hans övertygelse är att den dagen kommer eftersom även de som kämpar emot mest kommer att få ge sig när tillräckligt många gör rätt val och man inte längre tjänar ekonomiskt på att göra fel.

Trots att jag känner mig ledsen och arg och tänker varje vecka att nu måste botten vara nådd så fylls jag ändå av ett litet jäkla anamma och tänker att om jag och min familj gör rätt så är hoppet inte ute. Jag vet ju att vi inte är ensamma!

Min nästa bok är bland det bästa jag läst på flera år känns det som.

"Hjortronmyren" av Ulrika Lagerlöf är första delen av en serie som kommer att heta "Timmerfolk".

Det är som så ofta just nu två parallella historier, en i slutet av 30-talet och en i nutid.

Siv är 18 år, drömmer om att få bli lärarinna och älskar att läsa böcker. Allt förändras dock när hennes pappa som arbetar i skogen skadar sig och familjen får svårt att försörja sig. Siv måste ge upp sina egna drömmar och hjälpa till att försörja familjen. Först städar hon hos en rik familj i byn men sedan bestämmer hennes far att hon ska jobba som kocka åt ett huggarlag i en skogskoja under tre månader. Siv är inte glad minst sagt och arg för att hon inte fått säga vad hon själv vill. 

I nutid får vi följa med Eva, Sivs barnbarn, som bor i Uppsala och jobbar inom skogsbranschen. Under barn-och ungdomen tillbringade hon mycket tid hos sin farmor och farfar i den lilla byn och när det uppstår en konflikt mellan skogsbolaget och klimataktivister samt samer så tycker hennes chef att hon är den perfekta representanten att åka tillbaka och ta itu med saken. 

Det finns så mycket som jag fastnade för i den här boken. Dels så är det en spännande historia med många bottnar. Sedan är den både sorglig och innehåller kärlek. Jag bryr mig om personerna och ville så otroligt gärna att det skulle gå bra för dem alla.

Sedan är det en historia som är välbekant för mig och samtidigt inte. Min egen faster jobbade en vinter på 50-talet som kocka när hon var ung och jag har hört om många andra i hennes generation som också gjorde det. Samtidigt så har jag aldrig hört hur det egentligen var. Nu är min faster död och jag kan inte fråga henne om hur det var. Kanske att min pappa eller min andra faster vet något, ska fråga vid tillfälle. 

Att det inte alltid var så lätt förstår jag när jag läst boken och tänker på vilka förhållanden som gällde. Det är något som jag aldrig läst om kanske inte tänkt så mycket på direkt och nu vill jag veta mer!

Idag är en stor dag i mitt bibliotekarieliv! Vi har ÄNTLIGEN fått börja köpa in böcker igen. Nu är tydligen systemen i synk, som man säger. 

För övrigt har dagen varit lugn. Jag har grejat med böckerna, förberett lovaktiviteten som vi ska ha på torsdag samt kollat lite på Förlagsdagarna, min absoluta favoritfortbildning. Det är som Bokmässan i miniatyr. På nätet får man lyssna och titta på en hel drös med olika förlag som presenterar årets nya böcker. Jag blir alltid extremt taggad och inspirerad så det passade förstås mycket bra att få gå in på Adlibris och skicka iväg min köplista. De flesta förlagen pratar om hur man ska få barn och ungdomar att vilja läsa. En ny trend, som jag inte hunnit verifiera, är att man försöker möta Booktok-läsarna genom att översätta populära böcker till svenska men behålla den engelska titeln. Det ska bli spännande att se om strategin lyckas. Att läsa Booktok-böcker är mycket en identitet och om man är med på banan så vill man bara läsa på engelska eftersom allt annat är ocoolt. Men som bibliotekarie vet jag förstås att ens image och förmåga inte alltid följs åt och att många inte är så bra läsare på svenska så då kan man bara tänka sig hur lätt det är med engelskan. Så kanske, kanske kan det här vara ett sätt att se ut som att man läser på engelska men komma undan med svenskan. Vi får se...

Ingen har nog missat vad jag tycker om Donald Trump. Och om någon undrar så tycker jag INTE!!! Men en sak får jag ge honom, han har väckt mitt intresse för Grönland. Först läste jag en mycket intressant artikel i tidningen ETC som jag försökte delge en kollega som läste den mycket motvilligt eftersom hen lever i föreställningen att det är farligt att läsa tidningar med en röd botten. Och den tråden ska jag undvika för jag blir så uppretad eftersom man trots allt inte blir smittad och automatiskt omvandlas till socialist genom att läsa och de flesta tidningar oavsett partitillhörighet kan skriva om intressanta ämnen. 

Nåja, artikeln gav en kulturell och politisk bakgrund till hur och  varför Grönland ser ut som det gör och hur grönländarna själva ser på allt som händer. Jag blev ännu mer nyfiken som jag så ofta blir och lånade en bok på biblioteket "Qaanaaq" av Martina Holmberg. Boken berättar om en liten by, några familjer och deras liv. Det är inte så mycket text men många bilder som visar den karga miljön, kylan och ett visst armod. Jag läste ut den på en kväll och ska fortsätta leta efter böcker på temat.

Dagens andra bok är en feelgood får man väl ändå säga även om den innehåller en hel del svärta.

Först hade jag det lite kämpigt med "Boksamlaren" av Camilla Davidsson. Huvudpersonen Jossan jobbar på en restaurang, avslutade gymnasiet med urusla betyg och hatar böcker och läsning. Hon är ihop med en kontrollerande och aggressiv kille som hon egentligen vill komma ifrån men hon vet inte riktigt hur. Till  restaurangen där hon jobbar brukar det komma en äldre man som sitter och studerar Jossan och hennes arbetskamrat är övertygad om att han är en slusk och borde anmälas för trakasserier. När han inte dykt upp på ett tag så dimper det ner ett brev till Jossan där det visar sig att han dött och  hon ärvt hans lägenhet och ett litet sommarställe. Hon fattar förstås ingenting.

Alltså, det var inget fel på boken, en ganska egen handling och Jossan blir förstås lite mer sympatisk ju mer man lär känna henne. Mitt problem i början var nog att hon kändes väldigt främmande för mig. Det fanns inte mycket hos henne som jag kunde relatera till och trots att det inte brukar vara ett problem så kände jag mig lite irriterad. Summa summarum så var boken helt okej men inte uppseendeväckande bra.

 Idag är första sportlovsdagen för oss. H satt hela gårdagskvällen i vardagsrummet, spelade gitarr och skrålade för full hals. Han glömde inte heller att skadeglatt pika sina stackars föräldrar för att vi skulle till jobbet idag. Ja se ungar...

På onsdag tar han och hans far nattåget hem till min pappa på en liten minisemester. Jag avundas dem men satsar på att vara ledig i påsk i stället. Och sedan blir den en lite tur för mig i maj, så egentligen ska jag inte klaga.

På jobbet har det varit lugnt idag. Jag kämpar fortfarande med att hitta reserverade böcker och förstå varför när jag inte hittar dem. På något snurrigt sätt så tycker jag att det är lite uppfriskande med allt tjorv som vi haft sedan vi bytte system. Efter att ha analyserat det vid middagen i fredags så har jag kommit fram till att det är den där känslan när man fattar och får saker att plötsligt funka som det handlar om. Tydligen så behöver min hjärna utmaningar att klara av.

Så till läsningen den senaste tiden...

"Bland vita ulliga moln" av Jenny Colgan är den senaste delen i serien om den lilla skotska ön där vi tidigare träffat Morag som inte vill något hellre än  flyga. Här handlar det om Gertie som bor med sin mamma och mormor, jobbar i den lilla livsmedelsaffären och drömmer om något annat, ett eget liv.

När hon tar chansen att flytta hemifrån och börja jobba med Morag  så växer självförtroendet och plötsligt börjar det hända saker i hennes liv. 

 

                                                                                                   

                                                                                                                                 

Jag sitter och spanar ut genom köksfönstret så här på lördagsförmiddagen. Ute är det ganska kallt, skulle gissa på -10 grader ungefär, och grått. Tyvärr finns det i princip ingen snö kvar utan bara några små stenhårda snöhögar här och där. Tänk om det varit ett par decimeter snö, då hade det varit en härlig februaridag.

Förra helgen var det fullt upp precis hela tiden. Jag jobbade på lördagen och när jag gör det så försvinner mest hela dagen även om det endast är fyra timmars jobb. På söndagen blev det en utflykt till Stockholm. Så denna helg tar jag det mest lugnt, ska städa lite, sticka, läsa och slappa. Ikväll ska jag bort på middag men det är mest uppiggande och trevligt.

Vi har börjat fundera på vilka fröer vi ska så i år. Det börjar bli dags. Chilin såddes för ett par helger sedan redan och sedan blir det väl gurka och tomater som vanligt. Jag älskar den här tiden på året när man får planera och drömma och sedan förstås också när vi kan gå ut och skörda till middagen.

Igår åkte jag bokbuss som jag gör varje fredag. Att kuska runt Enköpings landsbygd en dag i veckan innebär att man ofta ser djur. Rådjur hör till vanligheterna, älg har vi sett flera gånger. Faktum är att jag har sett fler älgar runt Enköping de senaste åren än vad jag sett i Jämtlandstrakterna. Igår såg vi först en fasanhöna som struttade omkring och sedan två djur på långt håll, för långt bort för att vi skulle kunna avgöra exakt vad det var. Antingen var det två hundar, rävar eller vargar! Vi diskuterade saken noga resten av turen och kom fram till att vi nog inte tror att det var hundar utifrån svansarna och att de verkade helt ensamma, inga människor i närheten. I och för sig pågår jakt just nu så det kan förstås ha varit jakthundar men de verkade inte vara ute på uppdrag. Rävar kan det ha varit men de kändes så stora så till slut konstaterade vi att det faktiskt kan ha varit vargar vilket vore fantastiskt. Det finns vargrevir i trakten så helt omöjligt är det inte. Jag kommer att spana noga nästa gång vi är ute och åker!

Idag vill jag tipsa om en bok som jag tror att alla som någonsin bott eller befunnit sig i en liten by kan tycka om och relatera till. Jag kände igen så många saker trots att jag gissar att jag är några år yngre än författaren.

”Tant Valborg bar allt turban när hon gick bort” av Gustav Bergström är berättelsen om den lilla byn där författaren växte upp på 70- och 80-talet i Norrbotten. Det är mycket nostalgiska och kärleksfulla minnen från en tid som inte längre finns kvar. Nostalgiskt men som tur är inte rosaskimrande kletigt. Gustav, eller Rävjägarn som han kallar sig på Instagram, är författare, föreläsare och jobbar med byggnadsvårdsfrågor. Boken börjar på nattåget från Stockholm, där han bor till vardags, till Luleå i junis början. Han är på väg hem till den by och gård där han har växt upp och där han ska tillbringa sommaren. I de olika kapitlen får vi dels vara med i hans projekt att rusta upp lador på gården och annat pyssel och dels minnen från barndomen. Byn bestod till största del av äldre som han knatade runt till som barn, fikade och lyssnade på historier.

Om jag skulle skriva en bok om mina barndomsminnen så skulle det finnas många beröringspunkter till den här och den har fått mig att minnas saker som jag inte har tänkt på på länge.

 Det har varit en prövningarnas dag idag. Nya datasystemet gör att allt tar dubbelt så mycket tid, även sådant man tidigare gjort med vänster lillfinger såsom låna ut, reservera och så vidare.

Jag har haft besök av tre klasser med ettor och de hade inte så väldigt mycket förståelse för problemen. Förutom att allt är nytt och tar sin tid så har dessutom systemet krånglat och varit extremt segt vilket inte förbättrade situationen det minsta. När de sista barnen släntrade ut ur biblioteket så var jag helt slut.

Men, som ett mantra, upprepar jag och mina kollegor för oss själva och till varandra att det kommer att bli bra bara vi får snurr på allt. Men tills dess...

Jag har i alla fall läst en mycket bra bok som jag väntat länge på från biblioteket.

"Jag En roman om Karin Larsson" är skriven av Ulrika Ewerman, samma författare som skrivit "Monika Magnus 1966" som jag läste i julas. Detta är dock en helt annan bok som handlar om den unga Karin som åker till det franska Grez-zur- Loing för att måla tillsammans med en väninna. Där träffar hon Carl Larsson och deras gemensamma historia sätter igång. Trots att bakgrundshistorien stämmer och det handlar om riktiga människor (bortsett från et par konstnärer som är påhittade) så är författaren noga med att påpeka att det är en fiktiv roman. Jag tyckte att den var fängslande och ägnade tre timmar i helgen åt att titta på dokumentärserien som fortfarande ligger på svt play

Karin och Carl Larsson | SVT Play

Visserligen hade jag redan sett serien två gånger men den är väldigt bra och jag lär mig något nytt varje gång.

Månadens dikt februari 2025

 Så är det lördag och ny månad. Solen skiner idag och allt känns lite lättare även om det gärna kunde ha fått vara lite snö också.

Igår körde nya datasystemet igång på riktigt med öppet bibliotek och för mig var det bokbuss. Lite spännande var det allt och inget gick fort och smidigt direkt. Men med lite vana och rutin så kommer det att bli bra.

Ikväll blir det middag hos en syster och imorgon ska jag och systrarna till Stockholm för att kolla in en lägenhet. En av dem funderar på att flytta dit och vill börja undersöka bostadsmarknaden. Själv tycker jag att det är väldigt trevligt att åka dit på besök men jag känner ingen önskan att bo där.

Jag är ingen stor fan av Andreas Norén, nuvarande talman. Eller rättare sagt, jag har egentligen ingen bild av vem han är. Men nu har jag läst hans diktantologi "Talmannens guide till svensk poesi" och måste ändå erkänna att jag är förtjust, så till den milda grad att jag funderar på att köpa den. Just nu har jag ett exemplar från biblioteket hemma. Hans förhållningssätt till poesi och val av dikter från olika tider tilltalar mig och jag har hittat flera dikter som jag aldrig läst tidigare men fastnat för nu.

Ni ska få en dikt här som samtidigt blir månadens dikt. Det är den allra första i boken, skriven av Carl Johan Almqvist.

xxvi Du går icke ensam 

Om bland tusen stjärnor

någon enda ser på dig.

tro på den stjärnans mening.

tro hennes ögas glans.

Du går icke ensam.

Stjärnan har tusen vänner.

alla på dig de skåda,

skåda för hennes skull.

Lycklig du är och säll.

Himlen dig har i kväll.

 Biblioteken i Enköpings kommun är stängda  och vi har haft tre dagar med möten. Jag har ont i kroppen, nästan som kramp, och misstänker att det är för att jag inte är van vid att sitta så mycket.

Imorgon kan det vara så att det nya systemet fungerar. Det kommer att bli otroligt spännande.

Eftersom vi har stängt så öppnar det möjligheten att hinna göra lite annat så imorgon ska jag tillbringa tre timmar med årskurs 5, en timme med varje grupp. Jag ska presentera författaren Lena Ollmark som kommer på författarbesök i slutet av mars/början av april och sedan är planen att börja läsa högt ur boken "Inmurade", första delen i triologin "Firnbarnen" som alla eleverna ska få. Årskursen är ganska stökig och många av eleverna är svåra att få att läsa och därför tänker jag att det är bra att passa på att spendera tid med dem och kanske lyckas sparka igång deras läsning av boken. Även lärarna kan behöva det.

Till min stora lycka fick jag tag i den andra delen av den isländska deckarserien om Hildur av Satu Rämö på biblioteket och nu är den läst. "Rósa & Björk" var precis lika bra som "Hildur" och det gick inte att sluta läsa när man väl börjat. Jag kommer inte att avslöja något om handlingen eftersom det skulle spoila alldeles för mycket men detta är en bokserie jag verkligen rekommenderar!

Böcker av Jonas Moström

 Efter åratals lyssning så gick jag i mål med Jonas Moströms deckare i somras. Av en slump började jag med hans böcker som ljudböcker och bestämde då att just den serien skulle jag inte läsa utan lyssna på. Böckerna är bra men på slutet blev jag lite trött, särskilt på Natalie Svensson. Hennes personlighet irriterar mig av någon anledning och jag är ganska säker på att jag skulle ha ännu mindre fördragsamhet med henne i verkliga livet. Johan är kanske inte heller alltid den mest sympatiska personen om jag ska vara helt ärlig men jag har alltid svårare för kvinnor (den skulle man vilja analysera i en terapisoffa).

Nåja, nu är det klart bortsett från att jag sett att det är minst en ny bok på gång på Storytel under våren. Och jo, jag kommer att lyssna på den också. Det är den där tvångstanken jag har om att avsluta saker. 

Böckerna är indelade i två delar. Först handlar det om polisen Johan Axberg och sedan i den nionde boken dyker psykologen Natalie Svensson upp.

Allra sist på listan kommer de korta ljudböckerna i serien "Unga Natalie Svensson". som jag förstås lyssnat på och som inte är mina favoriter.

Jag kommer för övrigt att ta bort Moströms böcker från listan med serier jag vill läsa klart.

Johan Axberg

1. Dödens pendel
2. Svart cirkel
3. Hjärtats mörker
4. Rymd utan stjärnor
5. Mirakelmannen
6. Evig eld
7. Stryparen
8. Storsjöodjuret

Natalie Svensson

1. Himlen är alltid högre
2. Dominodöden
3. Midnattsflickor
4. Trogen intill döden
5. Skuggorna ruva
6. Skytten
7. Den omänsklige
8. Kameleonten
9. Blindspår
10. Rovdjur
11. Drottningen

Unga Natalie Svensson

1. En sista önskan
2. Den du inte ser
3. När döda talar

 Nästa vecka är det ju datasystembyte på alla kommunala bibliotek i Enköpings kommun. På mitt lilla bibliotek märks det genom en viss nervositet hos stamkunderna, om man säger så...

Jag har haft Meröppetlåntagare som bunkrat böcker de senaste dagarna för att vara säkra på att inte bli utan nästa vecka. Lite kul är det med tanke på att stängningen är i fyra dagar så de borde överleva kan man tycka. Kul och ganska gulligt på något sätt. Och inte minst ett mycket gott betyg för Meröppet-konceptet eftersom vi ger låntagarna tillgång till böcker närhelst de behöver i vanliga fall.

Själv så fortsätter jag på deckartemat. I åratal har jag tänkt att jag ska ta mig an Elly Griffiths och nu har det äntligen blivit av. Jag har börjat från början med den allra första boken om arkeologen Ruth Galloway som blir indragen i ett fall där två flickor blivit bortrövade, med tio års mellanrum. Kriminalkommissarien Harry Nelson vänder sig till Ruth när polisen hittat ben från ett barn.

Boken heter "Flickan under jorden" och kom 2009. Boken är välskriven. Plötsligt kände jag hur många halvbra, ganska språkligt torftiga deckare jag läst under åren. Så nu är jag väldigt sugen på att fortsätta. Det finns typ 18 böcker så jag kan verkligen grotta ner mig i Ruths och Nelsons värld om jag vill.

Det enda som var lite trist var att jag förstod vem mördaren var alldeles för tidigt, innan jag läst halva boken. Men det kan vara för att jag läst så många deckare och har lärt mig hur författare brukar plantera ledtrådar. Och det förstörde ändå inte läsupplevelsen.

Kul att läsa två riktigt bra deckare på raken. "Hildur" var ju också bra.

Om ni vill kolla in mina serier som jag vill läsa klart så finns de under fliken listor

 Det är måndag och jag bara nyser och nyser idag. Vet inte om det är någon förkylning på gång eller om det bara är någon underlig nyssjuka. 

På jobbet laddar vi inför att byta ut hela datorsystemet på kommunens bibliotek. Det är mycket nervöst för många och vi kommer att ha helt stängt under fyra dagar. Till och med Meröppet. På lediga stunder får vi bibliotekarier sitta och träna på det nya systemet och jag tror egentligen inte att det är så komplicerat men det kommer förstås att ta ett tag att vänja sig. Så är det ju alltid.

I februari är det dags för bokcirkel igen och jag har just läst färdigt den första boken; "Hildur" av Satu Rämö

Författaren är finsk men bor på Island och det är första delen i en deckarserie. Själva deckarintrigen är ganska ordinär. Flera mord inträffar och till att börja med har polisen svårt att hitta en gemensam nämnare för offren. Hildur är polis, ensamstående men umgås med sin granne. Hon har ingen annan familj än sin moster och trivs med det. Till den lilla byn kommer polisen Jakob, från Norge, för att göra praktik. Han vill byta miljö efter en svår skilsmässa och har alltid fascinerats av Island.

De två samarbetar bra och blir fort vänner.

Bortsett från mordhistorien så finns det så mycket jag tycker om med boken. För det första Hildur och Jakob, spännande personligheter som inte liknar andra litterära poliser. Hildur tar alla chanser hon får att surfa till exempel. Hon går varje vecka hem till sin moster på middag. Jakob har ett helt annat sätt att varva ner och koppla bort jobbet. Han stickar islandströjor! 

Och så är det det där med böcker som utspelar sig på Island, miljön och vädret är som en egen viktig karaktär. Saker händer på grund av vädret och människorna måste anpassa sina liv efter det.

Sist men inte minst så fullkomligt älskar jag isländska! Har sagt det förut men det tål att upprepas. När det dyker upp namn eller ord på isländska så måste jag alltid viska dem tyst för mig själv. Så har det varit ända sedan jag en gång i tiden gav mig på att läsa Arnaldur Indridason.

Vi kommer att ha så mycket att prata om på bokcirkeln!

 Ny vecka och nya funderingar...

I lördags brottades jag med julgranen och när den väl var avklädd, utburen och alla barren uppsopade (bortsett från att jag hittar barr lite här och där hela tiden efteråt) så var jag totalt slutkörd. 

Nästa projekt var huvtröjan som jag stickar åt T. Det var dags för det lilla mönstret på oket, en snygg, stilren geometrisk rand kanske man kan beskriva det som. HA! Det där blir lätt tänkte jag övermodigt och körde igång. Och det var lätt i sju varv av åtta. Men sedan kom det sista där liksom randen skulle bindas ihop, eller hur jag nu ska förklara. Och då var det som att det slog slint i hjärnan. Det blev fel! Inte en gång utan tre. Efter tredje repningen skrev jag i stickmönstret, med blyerts tack och lov, att mönstret var felskrivet, ifall jag eller någon annan någonsin skulle ge sig på att sticka tröjan igen i framtiden. Så tog jag mig en liten korvbit, Fuet, för att muntra upp mig och sedan gick jag igenom diagrammet en sista gång, maska för maska samtidigt som jag kollade på min tröja. Och tänka sig, plötsligt såg jag...att jag gjort fel. Så då kunde jag sticka det sista varvet och det blev hur bra som helst.

Efter att ha suddat i mönstret, det där om att det var fel, så började jag med raglanminskningarna, mycket nöjd med mig själv. Och inga problem, jag fattade direkt. Efter drygt ett varv kändes det som att jag hade stenkoll så då slutade jag kolla i mönstret. Efter ytterligare tre varv kontrollerade jag mönstret för säkerhets skull och upptäckte att jag stickat fel i tre varv. I det ögonblicket kom T, tittade på mig och undrade

-Ska det inte vara rofullt att sticka? Just nu känns det inte som att du stickar in någon kärlek i min tröja?

Han insåg själv att det bästa nog var att gå till ett annat rum  en stund efter den kommentaren.

Men, men,  jag repade och nu är jag på banan igen och den här gången kollar jag hela tiden om det blir rätt. 

Jag har läst ytterligare en bok på min Damma av-lista.

När jag fyllde år fick jag boken "Mord i solen", första delen i deckarserien "Ett fall på Capri" av Anders och Anette De La Motte.

Det var H som gav den till mig och om man får en bok i present av sin son så måste man förstås läsa den inom en snar framtid.

En ganska reguljär, lite småmysig deckare om gymnasieläraren Hugo, änkling, som åker på semester till Capri tillsammans med ett gäng andra svenskar. Den italienska guiden Lara tar väl hand om gruppen men vad hjälper det när en person hittas död.

Jag kommer förmodligen att läsa följande delar i serien vad det lider. En sak irriterar mig lite och det är att på två ställen så är det grammatiska fel vilket jag tycker är oproffsigt och får det att kännas slarvigt.

 Efter första dagen på jobbet så känns det redan som att jag är på banan igen, som jag visste att det skulle göra.

Dagen har varit lugn, inte så många besökare. Antar att det blir lite mer ruschigt i morgon när skolan börjar.

Jag har passat på att plocka undan alla julböcker, adventsljusstaken, det röda glittret och skyltat och fixat i stort sett hela dagen. Som jag skrev igår så är det så himla skönt att ta bort julen och satsa på vår och ljus!

Lärarna har varit på plats så det har varit en del pyssel med deras önskemål om högläsningsböcker och annat. 

I februari har vi den första bokcirkeln och till dess ska jag ha läst "Hildur" av Satu Rämö så den har jag ställt mig i kö på på biblioteket.  Jag har också en barnbok som ska läsas inför författarbesök i vår i årskurs 5; "Finnbarnen, Inmurade" av Lena Ollmark. Precis där före jullovet fanns ingen ork eller inspiration överhuvudtaget att ta tag i sådant men nu är det dags. Jag har också tagit på mig uppdraget att göra en PowerPoint om Lena Ollmark så det får jag också sätta igång med snart. Och sedan är det årets verksamhetsberättelse  och annat som jag inte kommer ihåg för tillfället. Så, ja ni hör ju att det finns saker att göra de närmsta veckorna. Det är bara att ta en sak i taget och beta av allt i lagom takt på lediga stunder. För den mesta tiden går förstås åt till bibliotekets besökare.

 Två dagars ledighet kvar och nu börjar jobbångesten krypa inpå...

Jag tycker själv att det är så konstigt att det ska kännas så jobbigt att komma igång efter längre ledigheter. När jag väl är på plats så trivs jag  och har inga som helst problem att jobba. Men man vänjer sig oroväckande snabbt vid att lulla runt hemma, ta dagen som den kommer. 

Julgranen rasslar instämmande bredvid mig. Den var så fin när vi åkte på jullov, en riktig Disneyjulgran. Men en vecka utan kärlek och omsorg gjorde den deprimerad och nu behöver man bara titta på den så rasar barren. En julgranskula har gått i tusen bitar då den, tillsammans med flera andra prydnader, tappade greppet och halkade i golvet.

Varje år är det samma sak, hela december och ett par dagar in i januari så älskar jag julen och sedan, på ungefär två sekunder, börjar jag drömma om tulpaner, vårvinter och ljus!

Min familj vill gärna dra ut på julen till tjugondag Knut och vi får väl se vem som vinner.

Entusiastiskt har jag redan tagit tag i en av årets utmaningar och läst en bok från min egen bokhög. Jag tänker att jag ska stjäla uttrycket "Damma av" som You Tubern och bloggaren Elzas bokhylla använder. Hon jobbar också på att läsa sina egna"dammiga" böcker.

Boken jag läst gick väldigt snabbt. Började i förrgår kväll och avslutade den mitt i dagen igår. Den kommer från en av bokkassarna jag fått från min faster och heter "Monika Magnus 1966" och är skriven av Ulrika Ewerman. Innan jag skriver om boken så vill jag bara nämna hur lustigt det kan vara. Författaren är egentligen ny för mig men som av en händelse insåg jag när jag läste om henne att jag faktiskt står i kö på biblioteket på hennes bok "Jag" som handlar om Karin Larsson.

I alla fall, "Monika Magnus 1966" är en roman med verklighetsbakgrund. Ulrika Ewerman beskriver sig själv som ett sorgbarn. Hon föddes för att föräldrarna mist en dotter när hon var 16 år och särskilt mamman ville ha ett nytt barn som skulle göra livet värt att leva. Kanske inte den bästa förutsättningen för ett litet barn. I vuxen ålder bestämmer sig hon sig för att skriva om systern och vad som hände, för sin egen skull men kanske främst för brodern som bara var elva år när systern dog och som burit på den tragiska händelsen i hela sitt liv utan att ha någon att prata med. Föräldrarna la locket på och nämnde i princip aldrig sitt barn eller händelserna.

Monika är en brådmogen tonåring, snygg och smart. Hon blir ihop med Magnus, åtta år äldre, en snygg, spännande kille som inte alltid håller sig på rätt sidan av lagen.

Föräldrarna, i synnerhet Monikas mamma, kämpar emot förhållandet med näbbar och klor vilket  nog bara gör förhållandet starkare.

Hela boken är en rak väg mot katastrofen och det är med aningens ont i magen man läser.

Som sagt var, en snabbläst och sorglig bok.

Månadens dikt januari 2025

Nu när jag hängt med Kjell Höglund i några dagar så blir det självklart en dikt av honom... 

 

Tillbaka till stjärnorna

varifrån du kom

tillbaka till stjärnorna

vänd dig inte om

fortsätt framåt och uppåt

dit du nu ska

tänk inte på mig

jag har det bra

 

-Kjell Höglund-

Från skivan

"Pandoras ask" 

 Besöket hos optikern gick bra och om ett par veckor kommer jag att få hämta ut nya glasögon och ett par solglasögon eftersom man fick två par för priset av ett.

Jag träffade samma kvinna som sist jag var där för ett par år sedan och hon vill väldigt gärna att jag ska göra en synfältsundersökning. Förra gången avbokade jag då jag fick en känsla av att hon mest ville testa sin nya apparat och att hon ville tjäna lite extra pengar på mig. Nu envisades hon igen och jag vet inte...Har googlat på saken och känner mig tveksam. Tycker inte själv att jag uppvisar symtom som gör att det finns behov.  Å andra sidan har min kropp svikit mig på flertalet sätt de senaste åren så det kanske är bra att få veta om man har någon ögonsjukdom?

Ingen snö skottades igår. Sonen klev inte ur morgonrocken på hela dagen. Vill inte tänka på hur det ska bli nästa vecka när han ska pallra sig iväg till skolan igen.

Årets första lästa bok kan jag varmt rekommendera. För mig som kommer från Strömsund i Jämtland så har den så många bottnar och den känslan kanske inte alla får, men man kan förstås hitta andra saker i boken som gör den värd att läsas.

"Kjell Höglund och hans värld" av Anders Sundelin är exakt vad titeln påstår, en bok om Kjell Höglund och den värld han levt i.

Författaren kände Höglund redan i skolan och är en vän. Många av de platser och personer som figurerar i barn- och ungdomen känner jag till. Peter Frost, till exempel jobbade jag med under flera år. Jag har tipsat min faster och pappa om boken eftersom de var unga på 60- och 70-talet och rörde sig i Strömsund med omnejd vid samma tid som Kjell.

Jag har läst någon recension, av vem har jag glömt, där journalisten muttrade över att boken tar upp allt, spretar över alldeles för många detaljer som gör det hela oöverblickbart. Och visst förstår jag den åsikten, men för mig är det intressant med det greppet och det passar in väldigt bra då det känns som att det sådan Kjell Höglund är också, en man som rört sig överallt, skrivit texter om högt och lågt, och gått sin egen väg.

Intressant är också hans kultstatus. För oss som kommer från nästan samma ställe är det kanske inte så konstigt att vi alltid vetat vem han är och om vi inte älskat hans musik så har vi hört den. Men tydligen finns det många, särskilt yngre, som tycker att han är något alldeles speciellt fantastiskt.

När jag läser så känns det som att jag förstår tidsandan och världen där han vandrat fram. Jag ser framför mig kort på min egen släkt i långt hår och utsvängda jeans, pubarna där de hängde och sättet att resonera. Och 80- och 90-talet minns jag även om jag inte var jättegammal. Jagt minns när han sjöng "En stor stark" på Storsjöyran.

Ja, när man läser får man inte bara berättelsen om en egensinnig artist utan man får berättelsen om Sverige under tre decennier. Precis en sådan bok som jag uppskattar!

 Jag passar på att skriva även idag när jag är ledig. Har stekt pannkakor på förmiddagen. T jobbar idag och då blev jag plötsligt middagsansvarig. Var egentligen det igår också men lyckades undgå mitt öde eftersom min svåger P gjorde korianderkyckling. Idag blir det i alla fall crepes som vi inte har ätit på typ ett år.

Ute är det kallt och det har snöat en hel del. Ett mål för dagen är att lyckas få ut en femtonåring att skotta garageuppfarten. Han kan tänka sig att göra det, men teori och praktik kan skilja sig emellanåt. Jag skulle kunna göra det själv förstås men även jag är lite i semesterkänsla och har svårt att sparka igång mig själv när det ska göras nödvändiga sysslor.

Om en halvtimme ska jag bege mig ner på stan för att besöka optikern, något jag egentligen hade behövt göra för ett halvår sedan. Så fort jag ska läsa eller se en film så blir ögonen trötta och jag får väldigt lätt ont i huvudet, ett säkert tecken på att det är dags för nya glasögon. Att ha en hel veckas ledigt hemma i Uppsala har visat sig vara perfekt eftersom jag plötsligt kan bocka av ett antal saker som funnits på att göra-listan i evigheter.

Jag har snart läst ut årets första bok också, men den får ni höra om imorgon. Jag kan i alla fall konstatera att läsåret börjar bra.

Årets lästa böcker

 Nu är listan med 2024 års lästa böcker färdig och utlagd.

Det visade sig bli ett bra år. 129 lästa böcker, tio fler än 2023. Ett mysterium dök upp eftersom det  ser ut som att jag hoppat över två delar i ljudboksserien "Bara Maja". Det ska undersökas.

Upptäckte också att jag upprepade mig när jag framhöll Anna Laestadius Larssons böcker härom dagen. Jag hade visst skrivit om henne för ett år sedan också, med ungefär samma innehåll.

I morse drog jag iväg till vårdcenteralen för blodprover. Jag får ju göra det ibland och det är alltid en prövning eftersom de ska tas på fastande mage. Att bege sig utanför hemmet utan kaffe och frukost i magen är ungefär det värsta jag kan tänka mig men nu är ordningen återställd, Frukost intagen, proverna gjorda så att jag inte behöver tänka på det framöver och årets lästa böcker-lista skriven. I eftermiddag ska jag försöka få med mig pojken ner på stan och äta lunch. Han har fått presentkort på Akademibokhandeln i julklapp som ska användas och jag ska boka tid hos optikern.

Det är inte ofta man är ledig en vardag och kan ta itu med de där sakerna som ska fixas.

Årets lästa böcker

• Hannas sweet deli (Kristina Ahlström)
• Violeta (Isabel Allende)
  
• Bara Maja. Förbjuden kärlek 1 (Liv Almendingen)
• Bara Maja. Lögnens pris 2 (Liv Almendingen)
  
• Bara Maja.Spökgården 3 (Liv Almendingen)
  
• Bara Maja. När historien vaknar 6 (Liv Almendingen) 
• Himlabrand (Moa Backe Åstoft) 
• Afrosvenskar (Johanna Berg & Maria Fröhlich)
  
• Viktor Rydberg Nationalskalden som formade det liberala Djursholm (Carin Bergström)
• Det ockultas historia (Bokasin) 
• Hem till Appleby Farm (Cathy Bramley) 
• Fyra årstider på Ivy Lane (Cathy Bramley)
  
• De utvalda. Monstrets dotter (Kristin Cashore)
  
• Allt vi aldrig kom över (Lucy Score) 
• Mrs Shepherds mysterium (Julia Chapman)
• Dimma över heden (Julia Chapman)
  
• Kirskålsgrannar (Jenny Clevström)
• Tistlar i handelsträdgården (Jenny Clevström)
  
• Trubbel i musteriet (Jenny Clevström)
• Frost i trädgårdskaféet (Jenny Clevström) 
• Den lilla skolan på klippan (Jenny Colgan)
• Under en rosa himmel (Jenny Colgan) 
• Vintagebutiken i Primrose Hill (Anne Darling)
  
• Mord i en engelsk trädgård (Katie Dayle)
  
• Allt kan hända (Lucy Diamond)
• En julsaga (Charles Dickens)
  
• Vuxna på låtsas (Lucy Dillon)
  
• Semesterbokhandeln (Kiley Dunbar)
• Missat samtal (Nora Dåsnes) 
• Min bokvärld (Kerstin Ekman)
• Mitt liv i Japan. Från Koyto till Okinawa (Åsa Ekström)
  
• Månas kristallbod (Lilly Emme & Sara H Olsson)
• Hur fan ska vi ha det? (Björn Ferry) 
• Ett bröllop att minnas (Katie Ford)
  
• Odla från kärnor (Holly Farrell) 
• Finale (Stephanie Garber)
• Caraval (Stephanie Garber)
• Legend (Stephanie Garber)
  
• ERNIE Älgkontakt av tredje graden (Bud Grace)
• Pastor Viveka och Solkattens leende (Annette Haaland)
  
• Kärlekens idioter (Emma Hamberg)
• Smultrontjuven (Joanne Harris)
• Nordiska gudasagor (Katarina Harrisson Lindbergh) 
• Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok 2 (Hedvig Elisabeth Charlotta)
  
• Hedvig Elisabet Charlottas dagbok 3 (Hedvig Elisabeth Charlotta)
  
• Usa:s alla presidenter (Karin Henriksson)
• Jakten på norrskenet (Eva  Hildén)
  
• Fyra brev till jul (Anna Johansson)
• Yani (Nora Kahlil)
  
• Innan kaffet kallnat (Toshikazu Kawaguchi)
  
•  Världens hemskaste sjukdomar (Ida Kjellin & Sofia Bergström)
• Julens små mirakler (Anna-Karin Kjellsdotter Johansson) 
• De fenomenala fruntimren på Grand Hotell (Ruth Kvarnström-Jones)
  
• Törnrosens triumf (Anna Laestadius Larsson) 
• Alla dessa djäfla kvinnor (Anna Laestadius Larsson)
• Kurtisanen (Anna Laestadius Larsson)
• Gustav Vasa. En furste bland furstar (Olle Larsson)
• Levtrådar (Sara Lidman)
  
• Konsten att fejka arabiska (Lina Liman) 
• Högerhumor (Kalle Lind) 
• Diskbänkstecknaren (Ulrika Linder)
  
• Under magnoliaträden (T I Lowe)
  
• Fredagsklubben (Sofia Lundmark & Alyson Richman & M.J Rose)
  
• Den förlorade arvtagaren (Jennifer Lynn Barnes) 
• Arvspelen (Jennifer Lynn Barnes)
  
• Dagar på Drottningholm (Christina Magnuson) 
• Joséphine Avlägsen i tid -men nära mig (Christina Magnuson)
• Julmys på Wishing Woods (Holly Martin)
  
• Vårkänslor på Lyckans gård (Carole Matthews)
• Som en gnista (Elle McNicoll)
  
• En engelsk romans (Niina Mero)
  
• Vägen till Sugar Maple Inn (Louise Miller)
• Vi som blommar sent (Louise Miller)
• Rovdjur (Jonas Moström)
• En sista önskan (Jonas Moström)
  
• Stryparen (Jonas Moström)
• Det du inte ser (Jonas Moström) 
• Skytten (Jonas Moström)
• Kamelonten (Jonas Moström)
• Den omänsklige (Jonas Moström)
  
• Sten i siden (Mikael Niemi)
• Vi ses på andra sidan (Carina Nunstedt)
• Skapelser (Malte Persson) POESI
  
• Familjen Rokesby På äventyr med Poppy Bridgerton (Julia Quinn) 
• Familjen Bridgerton. Vad hände sedan? (Julia Quinn) 
• Familjen Rokesby. Tack vare Cecilia Harcourt (Julia Quinn)
  
• Familjen Medici. Det vackra folket i Florens (Ulla Britta Ramklint)
• Kärlek på Hedgehog Hollow (Jessica Redland)
• Familjehemligheter på Hedgehog Hollow (Jessica Redland)
  
• Tranorna flyger söderut (Lisa Ridzén)
  
• Olivträdet (Lucinda Riley) 
• Den italienska flickan (Lucinda Riley)
  
• Ödesnatt (Nora Roberts)
• Modern självhushållning (Anders Rydell & Alva Herdevall)
• Munkavle (Sofie Sarenbrant)
  
• Pandoras ask (Saunders)
• Bokklubben vid livets slut (Will Schwabe)
  
• Snöfall över Paris (Carolina Schutzer) 
• Under stjärnorna i Paris (Carolina Schutzer)
  
• ZITZ (Jerry Scott & Jim Burgman)
  
• ZITZ Växtvärk (Jerry Scott & Jim Burgman)
• Håll käften jag räknar! En stickares bekännelser (Julia Scott)
  
• Teshne (Nioosha Shams) POESI
• Så in i själen (Agneta Sjödin)
  
• Du vet inte vad krig är (Yeva Skalietska)
• Hemligheternas bibliotek (Janet Skeslien Charles)
• Skandar spökryttaren (A.F Steadman)
  
• Alice B Toklas självbiografi (Gertrude Stein)
• 4 historiska mysterier (Claes Svahn)
• Skogen. Om träd, människor och 25000 andra arter (Ann Sverdrup-Thygeson)
  
• Tipp tapp (Mia Söderberg) 
• Brev från Bohuslän (Evert Taube)
  
• Alice B Toklas kokbok (Alice B Toklas)
• Lev livet fullt ut (Eckhart Tolle)
  
• Att hitta hem (Caroline Twamley)
  
• För alla lyckliga slut (Caroline Twamley)
• Fridas resor (Frida Ulvegren) 
• Sällsynt kloka varelser (Shelby Van Pelt)
  
• Sedlighjetsbyrån (Kristina Wahldén) 
• Hem till Glendale Hall (Victoria Walters)
• Nya tider på Glendale Hall (Victoria Walters)
• Juletider på Glendale Hall (Victoria Walters)
  
• Björn Afzelius. Engod man (och bara en människa) (Gunnar Wesslén)
• Jag vill inte möta världen i tårar (Sara Wikman)
• I en sal på lasarettet (Björn Wiman)
  
• Den hemliga bokhandeln (Evie Woods)
• Den försvunna bruden (Felicity York)
  
• Tillbaka till Hampstead (Eli Åhman Owetz)
• Det lider mot jul (Sara Önnebo)
  

Gott nytt år på er!

 

 

Trevligt att träffas idag, den första januari 2025!

Vår nyårsafton var lugn, mycket god mat och en hel del raketer i området. Jag känner mig mycket kluven till raketer och fyrverkerier. Det är inte bra för miljön och många husdjurs största rädsla. Men samtidigt vackert.

Snön började singla ned på kvällskvisten och det har inte slutat än. En plogbil körde nyss förbi köksfönstret.

Femtonåringen stämde träff med en kompis och travade runt i snön i ett par timmar runt 12-slaget. Vi andra tittade på en konsert med Tommy Körberg på svt. Konserten var inte underbar på något vis men han är ändå en fantastisk sångare och hade många roliga historier att dra från sitt liv.

 Så till dagens skrivuppdrag...

Igår blev det en ganska rörig tillbakablick från året som gått. Men jag tycker att det är svårt att sammanfatta. Så mycket händer hela tiden och jag hinner nästan glömma sådant som hände för bara en månad sedan.

När det gäller läsningen så blir det så många böcker på ett år och långt i från alla böcker sticker ut så mycket att jag kommer ihåg mer än det jag skrivit i bloggen och vissa detaljer och knappt det.

En sak som jag noterar när jag surfar runt bland mina inlägg är att jag läst en hel del halvbra litteratur, att det varit en hel del som jag inte direkt varit imponerad av. Dels beror det nog på mängden litteratur. Om man läser en massa saker i rask takt så kan ju inte allt vara bra, så är det bara. Sedan så har jag läst väldigt mycket feel good och det är en genre som innehåller en hel del verk som känns skrivet utifrån en mall där man efter ett antal böcker suckar och känner att intrigen upprepar sig, dessutom är det inte alltid med finess.

Några saker tänker jag satsa på lite extra på under 2025.

Jag ska försöka slutföra projektet att läsa klart Hedvig Elisabeth Charlottas dagböcker. Vissa delar tar en evinnerlig tid med långa otroligt tråkiga partier om krigsföring och politik . För mig är miljö- och personbeskrivningar, vardagshändelser, känslor och liknande det mest intressanta. Fast det är klart, mordet på Gustav den tredje var förstås mycket spännande att läsa om, att få en samtida bild av vad som hände och hur människorna i kungens närhet upplevde honom, tiden före och efter mordet.

Månadens dikt tänker jag fortsätta med. Kanske betyder det mest för mig själv. Genom att leta efter bra poesi att dela på bloggen så hittar jag pärlor och jag håller mig lite uppdaterad på ny poesi även om det ofta är de gamla klassikerna som väljs i slutänden.

 Jag går tillbaka ibland också och läser i månadens dikt-tråden och ofta blir jag mer och mer förtjust i dikterna ju fler gånger jag läser dem.

Liksom varje år har jag ett mål att läsa lite mer på engelska men det är en utmaning som styrs mycket av huruvida det dyker upp någon bok som inte finns på svenska men som jag ändå blir sugen på. Jag söker aldrig upp de engelska hyllorna i biblioteket eller bokhandeln bara för att...

I mitt sovrum ligger det inte en utan flera gigantiska bokhögar med sådant jag gärna vill läsa och äger, alternativ lånat av familjemedlemmar och vänner.  Min familj brukar säga att jag en dag kommer att hamna underst i en bokhög på grund av ras. Med jämna mellanrum bestämmer jag mig för att satsa på dessa böcker och avhålla mig från bibliotekslån. Det brukar gå sådär... Efter några egenägda lästa exemplar så brukar jag stöta på någon ny bok som jag inte har och då måste jag ju beställa den på biblioteket och när jag ändå hämtar den boken så brukar det komma med flera hem som jag på något mystiskt sätt råkat på och vips har jag tappat fokus och bibliotekshögen växer. Och då måste jag satsa på dessa böcker innan lånetiden tagit slut och.... Ja, ni fattar...

Därför är en utmaning under det kommande året att beta av högen. Målet är att läsa MINST två av mina egna böcker varje månad. På ett år gör det 24 böcker vilket knappt kommer att märkas i högarna men kanske blir jag inspirerad, kommer igång och läser ännu mer? Vem vet...

En utmaning som jag haft i ett par år och som inte riktigt brukar lyckas är att läsa författare på så många bokstäver som möjligt. Anledningen är att jag vill hitta nya författare och att detta är ett sätt att leta mer aktivt efter nya namn. Jag fortsätter med utmaningen  och vet att om jag lyckas gräva fram boken av Ishiguro jag vet ligger långt ner bland mina egna böcker så kommer jag att kunna kryssa flera av mina mål; läsa egna böcker, läsa en författare på bokstaven I samt läsa historier från olika världsdelar och länder. Det vore så bra!

Annars så fortsätter jag att följa lusten och de spår jag dyker på. Läsning ska ju ändå vara roligt och avslappnande. Det ska få en att må bra och känna sig rikare, gladare och klokare.

Jag hoppas att ni vill följa med mig även det här året med åtminstone en viss behållning!