Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

tisdag 19 november 2024

 I säkert två veckor har jag gått runt och känt mig risig, haft ont i huvudet och halsen, haft febertoppar (åtminstone har det känts så), och varit trött och deppig och dessutom sovit dåligt. Ett antal morgnar har det varit osäkert om jag skulle ta mig på jobbet men så har jag klivit upp klätt på mig och ätit frukost med planen att bestämma efter det. Och så har det blivit som så ofta att när jag väl har kommit så långt så åker jag på jobbet.  

Men så i morse var det som att något förändrats. H hade Nationellt prov i svenska idag och fick därför sovmorgon. Jag hade också sovmorgon och vi fikade och allt var mysigt. Plötsligt insåg jag att jag mådde mycket bättre! Och det var då också som jag insåg hur deppig jag varit. Den där jäkla förkylningen stal min livsglädje helt enkelt! Så idag har varit en bra dag. Jag har haft fullt upp hela dagen med olika klasser och sedan hunnit klara av diverse grejer på eftermiddagen. 

Imorgon har vi bokcirkel. Boken vi ska prata om är "Hur mår fröken Furukura?" av den japanska författaren Sayaka Murata

Jag läste den för flera år sedan och tyckte att den var riktigt bra. 

Just nu läser jag Emma Hambergs senaste; "Kärlekens idioter". Alltså, jag vet inte vad det är med Emma Hamberg men jag mår alltid så bra när jag läser hennes böcker. Trots att det handlar om människor som är ganska vilse i sina liv så skriver hon om dem med så mycket kärlek att man själv inte kan annat än att tycka väldigt mycket om dem, med skavanker och brister.
Den här boken är till på köpet en av hennes bättre skulle jag säga. En helt annan handling än Agneta-böckerna, som också var bra men jag gillar nog den här lite, lite mer. 

Simona, JP och Gertrud är tre personer som överlevt genom sina egna speciella strategier. De bär alla tre, på varsitt och väldigt olika, sätt ett pansar mot världen. Bästa sättet att inte bli sårad är att inte släppa in andra. Nåja, Simona lever med skräcken och vetskapen att hon förr eller senare kommer att förlora den 19-åriga sonen  när han beger sig ut i världen. Gertruds enda kärlek och vän är ett träd som heter Alice B Toklas (jo Emma Hamberg var den som
 ledde fram mig till Gertrude Stein och Alice B Toklas så helt konstigt är det kanske inte att de båda damerna dyker upp här) och JP har mycket svårt med seriösa relationer, ett arv från sin far.
Men när de tre möts av en slump så händer det saker som alltid i Emma Hambergs böcker och det där pansrat visar sig ha sprickor. Heter det förresten pansrat i bestämd form? Lite oklart.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar