Här kommer ett snörvligt inlägg från en som tycker synd om sig själv...

Efter förra helgens härliga Finlandsresa så har jag fått ett återfall av den monstruösa förkylningen jag precis återhämtat mig ifrån. Och, japp, med en liten extra bonuspresent, feber. Oklart är om det är samma förkylning som tagit omtag eller om det är en helt ny. 

Så i två dagar har jag nu legat hemma, hostat, snörvlat och tittat på Bridgerton på Netflix. Det har precis kommit en tredje säsong och när jag ändå legat i soffan så har jag passat på att titta på de gamla säsongerna igen. Lagom ansträngande för de snuviga hjärncellerna.

Utanför skiner sommarsolen men det är som att jag förvandlats till en vampyr och jag vill bara ha svalt och skugga.

Igår kom H hem från sin sista praodag. Han fick fina betyg från handledaren och en hel pappkasse med osannolikt färskt bröd. Praoplatsen var på en brödtransportfirma. Det kändes som att han var stolt och nöjd själv också. Inte så ofta som femtonåriga killar får beröm från vuxna som inte är deras föräldrar tror jag. Och det vet ju alla att vuxna i ens närhet inte räknas, såsom mammor och pappor...

"Hem till Appleby Farm" är den andra boken jag läser i vår av Cathy Bramley. Det verkar vara ett tecken i tiden att författare rör sig i ett universum där karaktärer från olika böcker möts eller åtminstone snuddar vid varandra utan att det för den skull är en kronologisk serie. Så även här. Huvudpersonen Lilly från förra boken "Fyra årstider på Ivy Lane" dyker upp även i denna bok liksom flera andra  karaktärer. Och denna boks huvudperson, Freya figurerade lite snabbt på slutet  av den boken. Hon är en rastlös, entusiastisk person som lägger ner hela sin själ i saker tills de kommit på plats, då lämnar hon för något nytt. Hon är ihop med Charlie, som hade en rätt stor roll i förra boken, och jobbar på ett café. 

Så ringer hennes faster och ber henne komma och hjälpa till. Farbrodern har varit med om en olycka och kan inte ta hand om gården på några dagar. Freya som alltid älskat sin faster och farbror och tillbringat större delen av sin barn- och ungdom på Appleby Farm tvekar inte utan åker direkt. Men det visar sig att det behövs mer hjälp än någon visste och Freya blir kvar betydligt längre än hon trott. Charlie gnölar och vips dyker Freyas bästa barndomsvän Harry upp. 

Kanske är det inte så enkelt att lämna gården och livet där? Kanske är det Appleby Farm som är hemma?