Så många gånger som jag studerat Uppsala biblioteks evenemangskalender och tänkt att det vore så kul att gå på alla intressanta föredrag, författarbesök och annat. Men så kommer datumet när det är dags och om man inte missar att det händer så orkar man eller kan inte av olika skäl. 

Men så plötsligt blev det av!

I onsdags gick jag och lyssnade på den eritrianskfödde författaren Sami Said. Trots att han vuxit upp i Göteborg så är det intressant att han kommer från Eritrea då hans senaste bok, som han berättade en hel del om, handlar om öknen.

Jag har aldrig läst någon av hans böcker, fyra till antalet, men jag har läst och hört OM honom och är nyfiken på hans författarskap. Hans nyaste bok heter "Satansviskningar"  och handlar om Nadine som skickas iväg till en obestämd öken för att gå på en internatskola eftersom hon är så besvärlig.

Sami Said berättade att boken handlar om tvångstankar, så kallade satansviskningar. Uttrycket finns tydligen i olika kulturer och det anses att den som lider av olika tvångstankar egentligen hör satans röst. 

Jag kommer helt klart att läsa hans böcker.

 

Men det är inte bara det jag har pysslat med sedan sist. När jag fyllde år fick jag en keramikkurs av familjen och i helgen var det dags. Två dagar fylld av lera.

Det var väldigt roligt och tillfredsställande att få sitta en hel helg, knåda, filosofera, småprata med okända människor om smått och gott och dessutom testa att dreja!

Jag kommer inte riktigt ihåg om jag någonsin drejat förut men om jag gjort det så var det i tidernas begynnelse, typ.

Det var verkligen inte enkelt, men ändå inte så svårt som jag trott. Envishet och viljestyrka och dessutom armstyrka var vad som krävdes. Dessutom hjälper det helt klart om man stryper all prestationsångest och idéer om att det måste bli något bra. Här gällde det att njuta av processen helt enkelt.

Om två veckor ska vi ses igen för att lasera (eller glasera?) våra verk. Det ska också bli spännande.