Den allra sista dagen på året

 

 

Nyårsafton!

Nog är det lite konstigt att det alltid känns som att man vill göra en nystart på nyårsaftonen? Jag menar, det skulle man kunna göra vilken dag som helst och i övermorgon är det långt ifrån säkert att jag är lika entusiastisk. 

Detta år har varit både uppåt och nedåt, som alltid. 

Om jag ska börja med de tråkiga sakerna, så har vi det gjort och kan glömma dem, så har jag haft några lässvackor även om de varit få. Min mamma är på väg bort, lite mer för varje dag. Och jag längtar efter något nytt i livet. Det är mycket möjligt att vi snackar 50-årskris men jag har nog också alltid varit lite sådan. Rätt som det är vill jag skaka av mig det gamla samtidigt som jag älskar vissa delar av det. 

Jag har en dröm inför 2025 som jag inte törs uttala högt eftersom det är mycket osäkert om det kommer att bli av, men det kommer att märkas i så fall.

Att vara i min ålder, ha tonårsbarn, familjemedlemmar som förvinner, förändras, nya som kommer, känslan av att livet rullar på utan att det går att hejda. I alla fall jag har en tendens att alltid titta framåt och vänta på det som ska komma samtidigt som jag vet så väl att det här är livet. Jag kommer aldrig att bli yngre, lyckligare och mer tillfreds. Allt förändras hela tiden och det gäller att fånga det som är just nu även om det är så infernaliskt lätt att glömma bort det i vardagsstunden.

Världsläget vet jag inte ens om jag orkar kommentera. Varje gång jag hört om någon ny katastrof och tänkt att; det här måste vara botten, värre kan det inte bli, så kan man ge sig tusan på att; jodå, värre kan det bli, något nytt poppar fram som man inte ens kunnat gissa sig till.

Jag skäms inför mitt och andras barn över min och äldre generationers egoism och kortsiktighet. Det är en ren skandal att så många inte bryr sig om hur världen ser ut i framtiden och hur den ser ut redan idag. Många är nog oroliga men det är alltid någon annan som ska reda ut läget och en själv ska inte behöva offra något för att göra världen bättre.

Så, det var den melankoliska och nedåtstämda reflektionen av året som gått.

Mitt liv är egentligen väldigt bra så uppåt-sakerna borde bli  fler.

Jag har haft ett mycket bra läsår, kanske därför som de få svackorna blivit så mycket synligare. Trots vissa mål och utmaningar i början av året så har min läsning varit mycket luststyrd. Så fort livet har känts en aning motigt så har jag vänt mig till feel-good, historiska romaner och annat där jag inte behövt tvivla på att allt ska bli bra på slutet. 

Jobbet har varit roligt och stimulerande. Vi har haft författarbesök som givit både mig och eleverna mycket.

Nu slår det mig att jag skulle ha nämnt en bok igår som jag läst, men det glömde jag helt bort.

"Världens hemskaste sjukdomar" av Ida Kjellin och Sofia Bergström bygger på den populära tv-serien med samma namn. Sofia Bergström besökte vår skola och berättade för entusiastiska tredjeklassare om sjukdomarna och hur det är att skriva för och spela in tv. Det blev mycket blod, var och annat kroppsligt som fick barnen att göra små glädjefyllda urk-ljud och jag och mina bibliotekariekollegor på kommunens skolbibliotek var överens om att vi ska försöka ta in fler faktaförfattare eftersom vi nådde helt nya elever med vårt val.

 

Om jag vore lärare skulle jag plocka fram den här boken, läsa högt, fundera över historien och nutiden. Tyvärr blir jag aldrig inbjuden till högläsning för de äldre barnen men den här boken bjuder in till så mycket spännande!

På vårt bibliotek har vi ju Meröppet sedan några år och det har varit som en vitamininjektion. Vi får ständigt fler låntagare och utånings- och besökstatistiken ökar hela tiden. I den allmänna diskussionen om biblioteksdöden och minskningen av läsandet så tycker jag att det är viktigt att framhäva att det går att vända trenden och det behöver inte ens vara jättesvårt hela tiden.

Samma sak är det faktiskt med barn och ungdomars läsning. När jag får chansen att  inspirera och jobba med en grupp så kan jag få dem att läsa. Och det är mycket tydligt på skolan vilka lärare som inser vikten av läsning och litteratur. Deras elever är intresserade och har ett sug efter bra böcker.

Problemet är just det där, att många vuxna (till exempel lärare) inte tycker att litteratur och läsning är så viktigt, eller att det är deras ansvar att eleverna får det i skolan. De ojar sig gärna om bristen på läsförmåga men ser inte sin egen roll, liksom många föräldrar.

Så jag ser mig som lite av en missionär med ett kall. Alla jag träffar ska få chansen till läslust och om ingen annan pratar böcker med tonåringarna så gör jag det. Jag ser inte alltid något resultat men kanske sår jag ett frö som gror någon gång framöver. Om inte annat när de där tonåringarna blir vuxna och får egna barn.

Mitt eget barn går nu i nionde klass och funderar mycket på framtiden. Plötsligt har några nya synapser kopplats ihop och han ser sambandet mellan betyg, läsning och att plugga. Lite sent kan man tycka men bättre sent än aldrig.

Under året har jag gjort  bokbekantskaper som berikat mitt liv och som kommer att finnas med mig som ett stöd när jag behöver. 

Främst tänker jag förstås på Gertude Stein och Alice B Toklas. Om jag ska vara helt ärlig så har jag kanske tjatat hål i huvudet på familj och vänner om dessa två damer. Men i en värld med elände och rätt många ryggradslösa människor, om jag nu drar alla över en kam, så törstar min själ efter sådana som går helt sin egen väg, inte böjer sig för något och som inte frågar om lov när de ska leva sitt liv.

Lisa Ridzens bok "Tranorna flyger söderut" tänker jag också på emellanåt. Igenkänningen är stor för mig som kommer från Jämtland och jag känner igen så många av människorna; hemtjänspersonalen, den åldrande Bo som känner att livet rinner ifrån honom och han tappar kontrollen, Bos son som vill sin pappas bästa men som samtidigt måste ta jobbiga beslut som han vet är rätt. Karaktärerna blir väldigt mänskliga och sympatiska eftersom det är som i verkliga livet, ingen är svart eller vit. Man förstår att Bo inte varit en helt kärleksfull och empatisk pappa och även om det har sin förklaring i Bos egen barndom så kan det inte heller vara lätt för sonen att hantera sina känslor för honom. 

Under året har vi haft några bokcirklar på jobbet. Innan så känns det alltid lite jobbigt, man kommer hem sent och man måste ha koll på läsningen. Vi är tre bibliotekarier som turas om att hålla i aktiviteten, två åt gången, men man känner förstås kravet på sig själv att lotsa diskussionerna så att det blir bra och givande. Efter att ha haft det här i några år, vi började med digitala bokcirklar under pandemin, så har jag lärt mig  främst en sak, att våga lita på deltagarna. I början var vi så rädda för att samtalet skulle dö och jag pratade nog lite för mycket själv. Nu lutar jag mig mycket mera tillbaka och märker att samtalet sköter sig själv.

En författare jag vill framhäva vars böcker lärt mig mycket och fängslat mig är Anna Laestadius Larsson. Böckerna om 1700-talets kvinnor får det att kännas som att man är där. Och efter att ha läst dem så har intresset väckts för olika historiska händelser, platser och personer vilkas trådar jag följt och hittat ytterligare kunskap och inspiration. En fantastisk sak med kunskap är ju att ju mer man lär sig ju mer finns att finna.

Nu har jag skrivit en massa om året som gått och jag har ännu inte hunnit in på det kommande. 

För att ni ska orka läsa igenom utan att storkna så kanske jag spar framåtspaningen tills imorgon. 

Det kurrar lite i magen också så jag behöver avsluta och gräva i kylskåpet...

 

 

 

God fortsättning!

 Så är det endast en och  en halv dag kvar av det här året...

Vi har gjort vår julresa norröver och är tillbaka i det enastående tråkiga och gråa regnvädret i Uppsala. I Jämtland fick vi nästan -30 grader kallt vissa dagar, snö och gnistrande stjärnhimlar. Till och med lite Norrsken såg vi.  I ärlighetens namn så råkade vi också ut för en glashalka som fick åtminstone mig att trippa omkring med en spark i stadigt grepp,.

Julaftonen var trevlig med åtminstone en bok för mig i paket. 

Annars har det blivit väldigt lite läst under julhelgen. Umgänge med familjen, en tröjstickning och sådant tog över. Har också titttat en del på stickbloggar på telefonen samt somnat i princip fem minuter efter att jag lagt mig varje kväll. 

Nu är jag och Alice B Toklas i alla fall färdiga med varann. Det var aningens segt emellanåt även om jag är glad att jag läst. De där recepten fick mig att tappa styrfart, särskilt när det inte blev så långa lässtunder i taget. 

Nåja, allt man läser kan ju inte få en att gå i spinn trots allt.

Idag har jag blivit färdig med en annan långkörare. Lite konstigt är det att det tagit så lång tid med tanke på att det är en lättsam feelgood som dessutom kändes ganska trevlig och mysig. Men läsformen är helt enkelt inte riktigt på topp just nu.

"Hannas sweet deli" är skriven av Kristina Ahlström och handlar om 49-åriga Hanna. deppig och besviken över livet. För ett halvår sedan blev hon lämnad av sin man och trots att de egentligen inte alls hade det bra så är hon arg och ledsen!

Hennes liv handlar numera om sonen Carl, en duktig och välkänd kock och hunden Sigge.

Allt vänder dock när Carl berättar för Hanna att han tänker öppna ett konditori och undrar om  hon kan tänka sig att driva det? Till saken hör att Hannas stora passion i livet är att baka och att hon valde bort den karriären när hon fick familj. Hanna tackar ja och på något sätt är det som att hon säger ja till livet på samma gång. På bara några veckor blir hennes deppiga och tråkiga liv något helt annat, med både glädje, romantik och spänning, för naturligtvis sker dramatiska händelser som nog knappast skulle hända i verkliga livet för de flesta.

Egentligen var min plan idag att sammanfatta året, smida planer för 2025 och göra läslista. Men det kanske blir imorgon om andan faller på. 

 

Vi ses!

 Efter en kall och hal resa bilresa norrut så har vi äntligen jullov! Igår gjorde vi de nödvändiga julinköpen och jag var ute och skottade snö i -28 graders kyla. Kallt men än härligt.

Nu är mina systrar och deras familjer på plats och idag blir det knäckkok och annat julstök. Det har snöat i natt och det är betydligt varmare. 

Jag har lite svårt att få ro att läsa men det kanske kommer. En mössa stickade jag klart igår som inte blev så vacker men otroligt skön. Den sitter åt perfekt runt huvudet och håller tankarna på plats, precis  som jag vill ha det. 

Innan jag åkte hit började på en tröja till T men det fick jag repa upp igår eftersom det visade sig att den blev för stor så idag får jag börja om.

Boken jag läser just nu är "Alice B Toklas kokbok" av Alice B Toklas.

Den innehåller recept, som jag i ärlighetens namn hoppar över emellanåt, och små anekdoter som jag har stor behållning av. Bra men det går inte så snabbt att läsa.

Naturligtvis ligger det några fler böcker i resväskan som jag ser fram emot.

Snart jullov!

 Är det inte typiskt! Imorgon ska vi fara, med bil, på jullov till Jämtland och igår slog halkan och snöovädret till. Jag hann jaga upp mig under dagen och började planera för att skjuta upp resan en dag. Det var med mycket stor möda som jag halkade hem från bussen på cykel. Men i morse när jag, med andan i halsen, klev ut genom dörren och undrade om jag överhuvudtaget skulle ta mig till jobbet så hade all is regnat bort och det var inga problem. Så nu känner jag mig relativt lugn inför morgondagen. 

På jobbet har det varit mycket lugnt idag. Elever som kommit in, lämnat och lånat och hängt. men inga klasser för de har nog haft fullt upp med annat. Så jag har städat och fixat och känner mig mycket nöjd.

Julkalendern fortsätter att leverera. Av en händelse såg jag en notis på nätet om att den anmälts till granskningsnämnden. Någon tyckte att den är ett inlägg i gruvdriftsdebatten, en annan kände sig kränkt för att karaktären Antaris vid något tillfälle kallades Antikrist av misstag. Vi har suckat djupt i familjen. Har inte folk viktigare saker att uppröras över?! Och för vår del så fnissar vi lika mycket varje gång den stackars Antaris får heta olika saker. 

Jag hinner inte läsa mycket för tillfället. Som jag skrev i förra inlägget så blir det mest stickning. Under stickningen har jag antingen en podd i öronen eller en av mina julkalendrar. Både "Tipp tapp" och "Fyra brev till jul" är bra tycker jag. På kvällarna när jag ändå tänker att jag ska läsa en stund, umgås med Alice B Toklas just nu, så hinner jag knappt läsa tre sidor så somnar jag.

Det ska bli ljuvligt att få vara ledig och kunna unna sig tid för läsning, lyssning och stickning hur mycket man vill.

 Om en vecka är vi på jullov. Det känns så otroligt härligt och lite overkligt. 

Igår var jag på konsert, Nötknäpparen, med Kungliga Akademiska kapellet. Vacker musik, lite julstämning och mycket publik. Sedan kokade H och jag knäck när jag kom hem. Den blev perfekt om jag får säga det själv!

På fredag morgon vinkar vi adjö till våra nya kaninvänner, sätter oss i bilen och åker norrut. Jag oroar mig som alltid för bilföret men vi tar det försiktigt så det ska väl gå bra. 

Jag läser inte så mycket just nu för jag har satt igång med ett nytt stickprojekt och kan inte låta bli att sticka hela kvällarna. T har önskat sig en huvtröja och jag känner mig lite nervös just för huvan, men jag har ju många stickexperter runt mig som jag kan rådfråga om jag skulle köra fast.

Dessutom ska jag sticka en reflexmössa till en kollega. Det kommer att gå fort men det tar tid från läsningen.

Jag filar lite på läsutmaningar 2025 men det får ni höra om när nyår närmar sig. En liten utvärdering brukar jag ju också hinna med.

Idag kan jag rekommendera boken "USA:s alla presidenter" av Karin Henriksson, en bok som kom redan 2017 tror jag (men tydligen har det kommit en ny reviderad upplaga i år. Gissar att Joe Biden finns med där).

Boken skriver ganska kort, cirka tre, fyra sidor, om varje president. Man får lite olika anekdoter, kuriosa och lite mer allmänna politiska fakta. 

Karin Henriksson skriver på ett väldigt fängslande sätt och jag har lärt mig mycket. En sak som är intressant är att jag ofta funderat på hur USA kan var så splittrat, varför det är så viktigt för så många att varje delstat ska sköta sig själv? När jag läser om starten och de första presidenterna så inser jag att det aldrig någonsin funnits någon enighet. Varje ny stat som anslutits har krumbuktat sig och kämpat för sina egna regler och idéer.

Min bild av de olika presidenterna har nyanserats och jag har fått veta saker, både bra och dåliga som de åstadkommit. Och som alltid, fruarna har gjort olika typer av insatser också som haft stor påverkan på politiken och landet.

Jag tänker mig att boken kan läsas från pärm till pärm, som jag gjort, eller mer som en uppslagsbok där man kan kolla upp det man är intresserad av.

Jag blir sugen på att läsa mer av Karin Henriksson, som jag för övrigt alltid uppskattar att höra på USA-podden när hon gästar.

Utan att jag riktigt har fattat det så fick vi fira andra advent i söndags! Jag menar, det var ju tillräckligt överraskande med december och födelsedag men veckorna går så fruktansvärt fort så jag hinner helt enkelt inte med.

I fredags var jag och T till Stockholm på konsert, "A Christmas country" med Tennessee Tears. När jag nämnde det på jobbet så var det en kollega som genast utbrast att de varit med i Melodifestivalen. Det hade jag ingen aning om. Det var i alla fall en jättebra konsert och trevligt att släpa sig ur huset en fredagskväll och göra något annat än att somna i soffan.

På lördagen jobbade jag och dagen till ära var det dockteater. Teater Tummeliten kom och spelade pjäsen "Petter och hans fyra getter".

27 barn kom vilket är ett rejält rekord i publikantal sedan jag började jobba och det var mycket lyckat.

Söndag kväll var det julkonsert med min systers kör, mysigt och fint.

Förutom alla helgens aktiviteter så är vi kaninvakt i två och en halv veckor. Grannfamiljen har åtta kaniner som behöver tas om hand då de är på semester. Vi älskar förstås uppdraget och vi får utlopp för vår kaninkärlek. I förrgår var det ett år sedan Speedy blev uppäten av en räv och vi har lite abstinens emellanåt så det här passar oss bra. 

Jag fortsätter med min julbonanza i ljudjulböcker. 

För tillfället håller jag igång två adventskalendrar.

"Tipp Tapp" av Malin Söderberg utspelar sig i Stockholm dit Mimmi just flyttat. Hon har just separerat och uppfyllt sin stora dröm att flytta till storstan för att jobba som AT-läkare. Hon bor inneboende hos en excentrisk gammal dam och trots att rummet inte alls är vad hon önskat sig så känner hon ändå att det nya livet är mycket lovande. Men redan efter två veckor ställs allt på ända och inget blir som Mimmi tänkt sig.

En mysig, och ändå spännande, bok och jag ser fram emot att lyssna på den varje dag.

Min andra bok får räknas mer till en relations-feelgood och jag gissar att det kommer att sluta bra, vilket säkert den andra kommer att göra också förvisso, även om det är mest elände och olycka så här i början.

Vi får följa tre olika kvinnor som kämpar på olika sätt med sina liv.

Hanna bor med sin tonårsdotter Julia. Hon är fortfarande bitter och arg på exmannen som gjorde slut och bildade en ny familj. Julia mår inte bra, skolkar vägrar prata med sin mamma och bestämmer sig hastigt och lustigt för att hon vill flytta till sin pappa. Emilia, Julias nya bonusmamma, stressar runt och känner aldrig att hon hinner det hon ska och att allt bra blir fel. Och nu säger Julia att hon ska flytta in dessutom, hur ska det gå?

Alice blev änka för ett år sedan och vet inte hur hon ska orka leva vidare. Hon begraver sig i jobb och undviker alla välmenande grannar. Så ringer det på dörren. Det är hennes döde mans bäste vän som vill ge henne ett brev från Jens, hennes man. 

Slutligen har jag också klämt del 6 i långserien "Bara Maja" av Liv Almendingen. Boken heter "När historien vaknar"

Månadens dikt december 2024

 Nattlig madonna

När de svarta molnen drogo över himlen

satt en moder vaken och ett barn sov.

Och en änglastämma sjöng i nattens tystnad

alla världars lov.

Och den unga modern hörde likt ett eko

djupast i sitt inre nattens tysta lov:

o vad världen växte uti alla vidder

när den lille sov!

-Edith Södergran-

December

 Äntligen har vi klivit in i december månad! 

I lördags hade vi systrarna med familjer på middag och inför det åkte adventsljusstaken samt julstjärnor upp i fönstren. En och annan liten tomte och julbock fick också komma fram. Man är ju så sugen på julstämning så här i början av december.

Igår kväll efter middagen bänkade vi oss, alla tre, med glögg pepparkakor och första adventsljuset tänt, för att titta på julkalendern. Den verkar vara mycket lovande i år tycker vi. 

Dels att det utspelar sig i Lilluman (mycket roligt), same- och snötema... Ja mycket bra.

Jag har nu börjat årets läsning av julböcker. 

Först ut är en barndeckare.

"Jakten på norrskenet" av Eva Hildén handlar om Stina som åker med sin mamma till Abisko för att fira jul med mostern Karin och hennes familj. Stinas föräldrar har skilt sig och det är den första julen de ska fira åtskilda. I Stinas ryggsäck ligger en julklapp från pappa och en julklapp som Stina ska ge sin mamma. Men när de kommer fram så visar det sig att hon plötsligt har fel ryggsäck. Bortsett från att julklapparna känns extra viktiga det här året när allt är nytt och konstigt så visar det sig att personen vars ryggsäck Stina nu har är desperat i sin önskan att få tillbaka sin  och det blir snabbt lite läskigt. Än så länge har jag lyssnat på sju delar och tycker att det är spännande

Jag har också lyssnat på "Julens små mirakler" av Anna-Karin Kjellsdotter Johansson

Den här var inte riktigt vad jag förväntat mig. Jag trodde att det skulle vara en julfeelgood, ni vet romantiskt, snö och julstämning. Det var juligt, snöigt och allt det där men först och främst handlar det om huvudpersonen Anna-Lottas ensamma liv, ekonomiska problem samt hur plötsligt saker börjar hända efter att hon pratat med en mystisk man klädd i lila. Författaren är ganska övertydlig i sitt budskap. Om man hittar Gud och litar på kristendomens budskap så blir livet bra.

Jag har väl inte direkt något emot religion och andligt sökande men jag ser inte mig själv som kristen och tyckte kanske inte att den här boken gav mig så mycket även om den var lite mysig emellanåt.

AI-generade böcker samt ungdomars läsförmåga

 Just nu har jag två saker som jag går runt och grubblar på. Eller, naturligtvis är det ungefär en miljon saker men det här är det som upptar mina tankar mest.

Dels är det två artiklar i "Ämnesläraren" som jag läste som handlar om ungdomar och deras läsförmåga, eller rättare sagt brist på.

Vi lärare

Herlitz: Jo, vi lärare har faktiskt ett val | Ämnesläraren – Svenska, språk mm

I den första artikeln skriver en lärare om att högstadieelever har så dålig läsförståelse och förmåga att de är tvungna att få möjlighet att lyssna på texterna i stället för att läsa fysiska böcker. 

Det är fruktansvärt sorgligt och ofattbart men inte oväntat. men det som gjorde mig mest upprörd var det faktum att lärarna inte tänker att deras uppgift är att träna upp elevernas läsförmåga utan att de fortsätter rycka undan mattan för dem genom att servera ljudböcker bara. 

Två dagars upprörda känslor senare så kom en svarsartikel som ändå fick mig att känna att alla lärare inte gett upp och struntar i läsningen. Läraren Karin Herlitz skriver att alla lärare har ett val och måste ställa sig frågan vilket som är viktigast, att proppa in en massa stoff i elevernas huvuden eller lära dem att läsa?

Jag kan verkligen rekommendera de två texterna och som vanligt tänker jag att allt det här är så självklart och att läsinlärning och lästräning borde vara det allra mest prioriterade i alla årskurser!

Mitt andra ämne som upptar mina tankar är det här med AI-genererade barnböcker. Vuxenböcker också såklart men jag har inte hittat några sådana än.

Det var två artiklar i DN om det här som jag tyvärr inte kunnat läsa ordentligt eftersom de var låsta och jag inte har DN men jag började ändå fundera på det. Man fick ett exempel på en bok där man hittat på en fiktiv författare; Lova Ängsryd, och boken heter "Familjen och den mystiska appen".

Eftersom jag köper in böcker både till skolbiblioteket och barnavdelningen på mitt bibliotek så är det här en mycket viktig fråga att fundera kring och hantera. Jag har bett att få ta upp diskussionen på nästa skolbibliotekariemöte. Min egen åsikt är tydlig. Upptäcker jag att en bok är skriven med hjälp av AI eller har AI-genererade illustrationer så kommer jag inte att köpa den, dels för att de som kollat konstaterat att både text- och bildkvaliteten är så dålig men också för att jag tycker att jag inte vill bidra till att riktiga författare och illustratörer mister uppdrag.

Men jag inser också att det kommer att vara svårt att inte råka köpa in sådana här böcker, framför allt om kvaliteten blir bättre och antalet böcker ökar.

Förmodligen är det här saker som jag kommer att återkomma till och som jag verkligen hoppas kommer att diskuteras högljutt överallt. För jag vill inte att någon av frågorna ska sopas under mattan!

Vi hade en mycket trevlig bokcirkel i onsdags med ett par nya deltagare med många tankar. Nästan alltid är det sju, åtta deltagare men det varierar nästan alltid vilka de är. Vi hade intressanta diskussioner om Japan, diagnoser, språkstilar och mycket annat. Vinsten med att prata med andra är ju dels att man får läsa annat än det man vanligtvis hittar dels att man får helt nya tankar när man hör hur andra tänkt. 

När jag satt på bussen hem började det snöa och vips var ovädret här.

På torsdagsmorgonen var jag uppe mycket tidigt och sopade bilen samt satte på motorvärmaren för att sedan sakta men säkert ta mig till bilverkstaden.

Allt gick bra, även att hämta den igen på fredagen, och jag är extremt lättad över att hela projektet är avklarat. 

Idag har i stort sett all snö tinat bort och vi är tillbaka i grått, mörkt och blött väder. 

Till helgen är det dags för pepparkaksbak, adventsljusstakar, födelsedagsmiddag med systrarna och deras familjer och kanske till och med julgardiner om andan faller på. Fast där lovar jag inget...

Jag har läst en bok i helgen som var fullständigt magisk. Ibland ramlar man över någon historia som överraskar en , bäddar in en i en skön och varm känsla och får en att glömma vardagen totalt. "Kärlekens idioter" av Emma Hamberg var lite av en sådan bok och därför känns det helt otroligt att boken jag läste bara någon dag efteråt också var en sådan!

"Den hemliga bokhandeln" av Evie Woods innehåller allt jag älskar i en bok och hon lyckas baka in allt i en otroligt nog överraskande och spännande historia. På ett sätt är det en feelgood men samtidigt innehåller den saker som verkligen inte är mysigt.

Martha har rymt till Dublin från en våldsam och elak äkta man. Hon får jobb hos en äldre dam som hushållerska.

Av en slump stöter hon på Henry som sökt sig till Dublin för att leta efter en mycket speciell bokhandel, och bok, som båda är försvunna.

Ägaren till den försvunna bokhandeln, Opaline, är också lite av ett mysterium för Henry. Martha dras in i sökandet och det blir både historia och magi.

Jag vill inte skriva för mycket om boken för att inte avslöja för mycket. Men jag rekommenderar den mycket varmt. Själv kunde jag inte sluta läsa utan låg nästan hela dagen igår, under en filt, och mös. Det är alldeles för sällan jag har sådana läsupplevelser nuförtiden.

Min andra bok idag är något helt annat. Det är en biografi om Viktor Rydberg och hans sista fem år då han och frun Susen flyttade till Djursholm, då ett område under uppbyggnad.

 

Boken handlar om Rydberg och hans  liv men också om själva platsen Djursholm. Vi får träffa på både Alice Tegnér, August Strindberg och en hel drös andra kändisar för tiden. 

Jag hade nog hellre velat veta mer om hela Viktor Rydbergs liv men det får jag hitta i annan bok.

Den här heter "Viktor Rydberg Nationalskalden som formade det liberala Djursholm" av Carin Bergström.

Dagens sista bok är en tunn serie som handlar om Pandora. Allt började med att jag läste Lucinda Rileys bok "Olivträdet" häromveckan där huvudpersonen åker till ett hus som heter Pandora. 

Jag blev plötsligt intresserad av att lära mig berättelsen om Pandoras ask. Under årens lopp har jag förstås stött på Pandora i olika sammanhang och hade väl ett någorlunda hum om vad det handlar om, Men ni vet hur det är, det finns så mycket man vet väldigt lite om.

Så nu var det dags att börja leta på biblioteket. Till sist hittade jag 

"Pandoras ask" från 2008 av Saunders.

För att vara ärlig så älskar jag inte just den här utgåvan, lite taffliga bilder och serierutor men jag fick äntligen klart för mig berättelsen. 

Inte visste jag att Pandora var världens första kvinna enligt den grekiska mytologin. Och att hon kom till för att Zeus var arg och sur på Prometheus var också nytt.

Tänk om någon kunde ge ut en modern bok med Pandora och hennes ask?! En myt jag tror skulle intressera många.

 I säkert två veckor har jag gått runt och känt mig risig, haft ont i huvudet och halsen, haft febertoppar (åtminstone har det känts så), och varit trött och deppig och dessutom sovit dåligt. Ett antal morgnar har det varit osäkert om jag skulle ta mig på jobbet men så har jag klivit upp klätt på mig och ätit frukost med planen att bestämma efter det. Och så har det blivit som så ofta att när jag väl har kommit så långt så åker jag på jobbet.  

Men så i morse var det som att något förändrats. H hade Nationellt prov i svenska idag och fick därför sovmorgon. Jag hade också sovmorgon och vi fikade och allt var mysigt. Plötsligt insåg jag att jag mådde mycket bättre! Och det var då också som jag insåg hur deppig jag varit. Den där jäkla förkylningen stal min livsglädje helt enkelt! Så idag har varit en bra dag. Jag har haft fullt upp hela dagen med olika klasser och sedan hunnit klara av diverse grejer på eftermiddagen. 

Imorgon har vi bokcirkel. Boken vi ska prata om är "Hur mår fröken Furukura?" av den japanska författaren Sayaka Murata

Jag läste den för flera år sedan och tyckte att den var riktigt bra. 

Just nu läser jag Emma Hambergs senaste; "Kärlekens idioter". Alltså, jag vet inte vad det är med Emma Hamberg men jag mår alltid så bra när jag läser hennes böcker. Trots att det handlar om människor som är ganska vilse i sina liv så skriver hon om dem med så mycket kärlek att man själv inte kan annat än att tycka väldigt mycket om dem, med skavanker och brister.

Den här boken är till på köpet en av hennes bättre skulle jag säga. En helt annan handling än Agneta-böckerna, som också var bra men jag gillar nog den här lite, lite mer. 

Simona, JP och Gertrud är tre personer som överlevt genom sina egna speciella strategier. De bär alla tre, på varsitt och väldigt olika, sätt ett pansar mot världen. Bästa sättet att inte bli sårad är att inte släppa in andra. Nåja, Simona lever med skräcken och vetskapen att hon förr eller senare kommer att förlora den 19-åriga sonen  när han beger sig ut i världen. Gertruds enda kärlek och vän är ett träd som heter Alice B Toklas (jo Emma Hamberg var den som

 ledde fram mig till Gertrude Stein och Alice B Toklas så helt konstigt är det kanske inte att de båda damerna dyker upp här) och JP har mycket svårt med seriösa relationer, ett arv från sin far.

Men när de tre möts av en slump så händer det saker som alltid i Emma Hambergs böcker och det där pansrat visar sig ha sprickor. Heter det förresten pansrat i bestämd form? Lite oklart.

 Så är det lördag och jag pustar ut efter en intensiv vecka. 

I onsdags var det både läsrast ute och bokbytardag. Dagen började med att släpa ut bord, göra bokbytarbiljetter och fixa. Tre hjälpsamma högstadiekillar ställde upp och hjälpte till med bordet, utan dem hade det blivit mycket svårare. Lågstadiet samt förskoleklasserna kom i grupper och lämnade böcker hela förmiddagen med stor entusiasm. 

Mitt i alltihop fick jag jogga över och hämta högtalaren, samtidigt som sexorna lånade böcker, hugga boken och gå ut och läsa. 

Ja, som ni förstår var jag lite svettig och andfådd men allt gick bra. Barnen satt där så fint med sina frukter och mackor. Jag körde igång och insåg efter ungefär tre minuter att det där med högtalare kanske inte var så nödvändigt eftersom publiken diskret kom närmre och närmre för att se bra och i slutet av boken stod de i halvcirkel precis framför mig, nästan på mina tår. Aktiviteten var i alla fall lyckad och uppskattad och jag tänker att jag ska göra fler försök framöver. 

Bokbytardagen var också mycket lyckad även om den sista klassen kände sig lite deppig för att alla bra böcker redan var tagna. Och då smög jag ändå dit lite böcker som jag hade undangömt för att pigga upp högen. 

Jag har läst den tredje delen i serien "Pommie och Frank" av Jenny Clevström.

 

Det handlar om Pommie som efter att ha varit ensamstående i större delen av sitt liv träffat den kände och populäre trädgårdsmästaren Frank och gift sig med honom. Tillsammans har de startat en handelsträdgård på Österlen och livet leker. Eller? Njae, det händer diverse problematiska saker mest hela tiden. Nu är det vännen Carl vars äppelodlingar och musteri  blir baktalat på sociala medier. Och när företaget dessutom utsätts för sabotage så är det uppenbart att någon eller några vill Carl illa. 

Samtidigt som serien tillhör genren feelgood så måste jag säga att just den här boken var lite sorglig vilket jag tycker tillför en hel del. Livet är ju aldrig bara lyckligt eller olyckligt. Saker och ting går upp och ner och man styr inte allt. 

Jag har just börjat på den sista delen "Frost i trädgårdscaféet"

 

Jag har bara läst fyra kapitel så jag kan inte berätta så mycket om handlingen.

Förresten så tror jag inte att jag berättat vad jag kom fram till efter faktakollen när jag hade läst "På äventyr med Poppy Bridgerton" av Julia Quinn. Där lärde jag mig ju hur sjömän gick på toaletten ute till havs samt hur pussel uppfanns. 

Bokens information stämde i båda fallen. På skeppen fanns ett hål i fören och ett i aktern som fungerade som toalett. Anledningen till att det fanns två hål var att man kunde välja utifrån vindriktningen. Egentligen ganska självklart alltihop men jag har aldrig tänkt på det överhuvudtaget.

En brittisk kartritare, John Spilsbury, anses ha uppfunnit pusslet 1766  med syftet att lära barn geografi. Han sågade ut länder på kartan, i trä, som man sedan skulle lägga ihop på rätt ställe.

En mycket intressant sak att lära sig må jag säga!

 Den här veckan kör vi lästema på jobbet. Tyvärr har inte mellanstadiet och högstadiet nappat direkt utan det är mest lågstadiet som har diverse läsaktiviteter. Det är naturligtvis kul men de läser så mycket ändå. Förra året var jag så nöjd eftersom vi fick igång de tröga, lite äldre eleverna. Men nu är det som det är. Jag är inte så taggad själv i år heller. Vet inte riktigt varför, livet kanske...? Imorgon ska jag i alla fall ha läsrast ute på skolgården. Har fixat förstärkare med mick från fritids och ska läsa den fantastiska bilderboken "Bulqash" har jag tänkt.

Den är skriven av den palestinska författaren Yara Bamieh. Jag citerar baksidestexten.

"Bulqash kommer på besök en gång om året.

De vilda kaninerna på ön väntar och längtar med bultande hjärtan.

Så äntligen kommer Bulqash! Han stampar två gånger i marken. Han tar ett skutt upp i luften, gör en volt och landar på händerna. Bulqash är upp och ner, och allt omkring honom är upp och ner."

Boken är hyllning till fantasin och det oväntade skulle jag säga. Och så här års när man ska stå ute och läsa en saga så passar den perfekt eftersom den inbjuder lyssnarna att delta; stampa, hoppa upp och landa. Egentligen ska man landa på händerna men det kan ju bli lite överkurs.

I söndags var vi på landet och höststädade. Jag stod dubbelvikt och klippte i rabatten med sekatör och yviga svep. Det var avslappnande och vilsamt men ajajaj vilken träningsvärk jag hade igår. Kunde inte röra mig utan ett UFF! Idag är det lite bättre men jag känner mig fortfarande stel som en okokt spagetti. De senaste veckorna har jag hållt igång träningen men det är ganska uppenbart att jag missat stretchingen.

Den senaste Lucinda Riley-boken som jag har läst är "Olivträdet". Av någon outgrundlig anledning hade jag väldigt svårt att komma in i den. Faktum är att det tog mig drygt en vecka att komma till kapitel två. Det var inte fel på handlingen och boken, det var min hjärna som inte riktigt kopplade på. Har läst ovanligt lite de senaste veckorna och det var länge sedan jag hade en lässvacka.

I alla fall. Huvudpersonerna är två i den här historien. Dels handlar det om Helena, gift trebarnsmamma med en hemlighet. Alltså, alla dessa hemligheter. Vad vore världen utan dem? Hemligheterna har gjort henne lite avståndstagande och svår att komma nära. Boken handlar också om Helenas äldste son, den 15-årige Alex, som skriver dagbok under just den här sommaren. Han har aldrig fått veta vem som är hans biologiska pappa och han är mycket bestämd över att ta reda på den saken. Helena har ärvt ett hus på Cypern av sin gudfar och där samlas familjen och vänner. Passande nog heter huset Pandora. När alla samlas så går det inte längre att gömma allt som hänt i det förflutna och kaoset är ett faktum.

När jag väl kommit igång med läsningen så var den lika bra som Lucinda Rileys böcker brukar vara.

Månadens dikt november 2024

Vänner, på avstånd

Vad gör de nu?

Dom jag träffade går där, 

i sin dalgång.

Allt svårare 

har jag fått

att förstå avstånd

-Göran Greider-

Ur

"Jakobsbrevet"

2004

 Efter en bra helg med träning, mycket läsning, stickning, middag hos svärmor och avkoppling så är en ny vecka igång.

Jag har sträckläst två böcker som ska lämnas tillbaka imorgon. Som tur är så var de både snabb- och lättlästa.

 

"På äventyr med Poppy Bridgerton" en del i serien "Familjen Rokesby" av Julia Quinn var en ganska rolig bok får jag ändå säga, inte bara romantisk.  Och jag har lärt mig två saker som jag inte visste, om det nu är sant. Jag har trots allt inte faktakollat ännu. 

Dels hur sjömän gick på toaletten på 1800-talet, dels hur konceptet pussel kom till. Jag kommer att kolla upp det här och återkomma så att alla andra vetgiriga människor också får veta.

Min andra bok är "Tillbaka till Hampstead" av Eli Åhman Owetz. Trots att jag tyckte mycket om hennes "Söderbergaserie" så fann jag det uppfriskande att läsa om nya människor och ställen. Fast, en mycket liten bikaraktär från Söderberga flimrade hastigt förbi, vilket var lite roligt.

Charlotte jobbade under en period som au pair i London som 19-åring. Fylld av förväntningar anländer hon men det visar sig genast att familjen hon ska jobba hos inte alls är vad hon trott. 

Allt håller på att sluta med förskräckelse men så träffar hon en annan au pair, Marie, och då blir allt annorlunda. 

Parallellt med att vi får följa den 19-åriga Charlottes äventyr 1980 så dimper vi ner i nutid. Charlotte är så evinnerligt trött på sitt jobb och när hon ärver pengar så förvånar hon alla (inte minst sig själv), säger upp sig och åker tillbaka för att leta upp de personer som betydde så mycket när hon var ung men som hon tappat kontakten med.

Det blir en både härlig, sorglig och spännande återkomst.

Hej då oktober!

 Biblioteket har varit lugnt den här lovveckan. Men ändå träffar man en hel del folk tack vare Meröppet. Utanför fönstret har det varit full aktivitet. De nya barackerna är uppsmällda och skolans grejer har fraktats dit. På måndag ska vissa klasser, och majoriteten av fritids, flytta in. På skolgården är de i full gång att riva, gräva och greja. Jag tycker att det är spännande och ser fram emot den nya skolan och det nya biblioteket som skymtar långt borta i framtiden.

Igår var det legobyggande för hela slanten. Åtta entusiastiska barn kom och byggde med stor frenesi i en och en halv timme. Lego är verkligen en fantastisk uppfinning. Mina syskon och jag har ägnat en mycket stor del av vår barndom åt lego och det fanns ju långt innan dess. Min son har älskat att bygga även om vi gjorde ett stort misstag med honom.  Han fick olika satser, ni vet drakar, borgar, rymdskepp...Problemet var att när han byggt de där sakerna så var han färdig. Vi fick absolut inte riva eftersom han var mycket nöjd men hela poängen är ju att kunna riva och bygga nytt. Nästa gång jag ska ge bort lego till ett barn så ska det vara de där gamla standardbitarna som man kan använda till vad som helst.

Legot igår var mycket blandat men mest de vanliga rektangulära och fantasin flödade.

För ett tag sedan lyssnade jag med stor behållning på podden P3-klassikern

som i detta avsnitt handlade om Gertrude Stein och Alice B Toklas. Programledaren Emelie Rosenqvist och författaren Emma Hamberg pratade om boken "Alice B Toklas självbiografi", skriven av Gertude Stein.

Jag kände till Gertrude Stein även om det var ytterst lite men nu blev jag galet intresserad och direkt efter att jag lyssnat klart så beställde jag boken på biblioteket. Och jag är inte besviken! Boken handlar absolut inte om Alice B Toklas utan om Gertude Stein som konsekvent genom boken framställer sig själv som ett geni och en betydelsefull person för konst- och kulturvärlden på 20- och 30-talet i Paris främst. Det får man ändå säga att hon gör med all rätt. I de båda damernas hem möttes tidens blivande kulturella storheter; Picasso, Matisse, Hemingway och många fler. Jag har svårt att beskriva boken och deras liv men jag har fnissat och fascinerats hela vägen. På mitt skrivbord ligger nu en annan bok som jag längtar efter att sätta igång med, nämligen "Alice B Toklas kokbok". Den skrev hon faktiskt själv 1953 när Stein dött och hon låg sjuk. Efter att ha läst Emma Hambergs förord och bläddrat lite i den så vågar jag mig på att förutspå att jag kommer att gilla även denna bok. Ja, det är en kokbok men lika mycket en dagbok.

Vill ni veta mer så lyssna på poddavsnittet (se länken ovanför). Ni kommer inte att bli besvikna!

 Så har vi en ny vecka. Jag har tagit mig igenom två hektiska men roliga veckor med praos, Sy- och hantverksfestival och en massa annat tjohej.

Att ha två entusiastiska och glada praos piggade upp mig. Båda två jobbade på och gjorde sitt allra bästa. De yngre eleverna blev mycket imponerade av dessa stora tjejer som visade sig vara superbra på att hitta rätt böcker och att läsa högt!

I lördags satte jag mig på pendeltåget och drog till Älvsjö och Sy- och hantverksmässan. Lite tråkigt att inte ha någon att prata med men samtidigt väldigt skönt att bara knata runt, kolla och köpa det garn jag behövde. Mest blev det entrådigt lingarn som är det allra bästa när man ska sticka disktrasor. 

Hemvägen blev lite av en prövning eftersom vagnen blev proppfull med Hammarbyfans som skulle på match i Uppsala. Under ganska många timmar var jag övertygad om att de tillhörde GAIS eftersom jag tyckte att de ropade det. Men T och P himlade med ögonen när jag berättade om det hela och ville påskina att jag har noll koll, vilket kan vara lite lite sant när det gäller fotboll (eller bandy? nu blev jag lite osäker).

I alla fall så drack de öl, brölade och sjöng. Jag kan inte med ord beskriva hur utmattad jag blev...Dels ljudnivån, dels tanken på alla dessa karlar i olika åldrar som betedde sig som om de inte hade mer än två små fungerande hjärnceller och sedan kom lågvattenmärket... 

Vid Arlanda blev två av karlarna (någonstans i 40-årsåldern) kissnödiga så de gick iväg på perrongen, jag vill inte ens veta var de tyckte att det var lämpligt att kissa, medan deras kompis stod och höll upp tågdörren så att det inte gick att stänga och vi inte kunde åka vidare. En ur tågpersonalen påpekade oerhört trött och sarkastiskt att det inte var okej att låta alla andra passagerare vänta på att de skulle bli färdiga men de kunde inte ha brytt sig mindre. 

Väl i Uppsala brölade alla supportrarna sig vidare till olika pubar gissar jag.  På vägen såg jag flera som satte upp klistermärken, klottrade med sprayburkar och betedde sig. På nyheterna kunde man se i söndags att det varit misshandel på någon pub efter matchen plus att någon supporter kastat in glas på planen. 

Nu kan det tyckas som att jag lägger orimligt mycket tid på det här i stället för att skriva om mina böcker men jag känner mig fortfarande aningens upprörd över hur vuxna människor kan uppföra sig!

Puh, nu har jag fått ur mig eländet och kan tänka på roligare saker.

Jag har inte läst så många japanska böcker men varje gång jag tar mig an en så blir jag glatt överraskad.

"Innan kaffet kallnar" av Toshikazu Kawaguchi  är ett boktips från en vloggare på Youtube som jag följer. Just exakt nu kommer jag inte ihåg vem det är eftersom jag följer flera.

På ett litet café sägs det att man kan resa i tiden. Om man sitter på en speciell stol ska man kunna få en kopp kaffe och sedan resa till ett valfritt tillfälle i tiden. Men det finns många regler. Man får inte flytta sig från stolen och man måste vara tillbaka innan kaffet kallnat.

Från början var historien en teaterpjäs och det kan jag mycket väl tänka mig. När jag började läsa hade jag först svårt att fastna och undrade lite varför det här är en så populär bok? Men, som så ofta, så vände det och i slutänden tyckte jag mycket om den.

Jag håller fortfarande på med hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok, del 3. Igår kväll kom jag till mars 1792 och Gustav den tredje mördades. Ett kapitel jag väntat länge på eftersom jag var mycket nyfiken på vad hertiginnan och hennes omgivning hade att säga om mordet. På grund av allt som hände åren före mordet så var det nog ingen större överraskning. Till och med kungen själv misstänkte att folk ville honom illa. Och Hedvig Elisabeth Charlotta skriver flera gånger månaderna före att kungen gjorde sig hatad av många och att det nog skulle sluta illa en vacker dag. Och hon fick ju onekligen rätt.

Ja, det är mycket intressant och väl värt att läsa trots det ålderdomliga språket och de mycket långa redogörelserna för kungens krigande och politiska handlande som jag plågat mig igenom innan jag kom fram till den här godbiten.

 Vilken tur att semesterveckan var så lugn och energigivande för arbetsveckan som varit har varit desto mer hektisk. Jag har haft en prao (vilket nog var det minst jobbiga), förberedelser inför läslovet pågår, lästema med skolan är på gång, lång bokbusstur igår samt middag med systrar och kusin igår kväll. Till veckan har jag också en prao, en systerdotter, och det känns mycket roligt. Idag, lördag, har jag jobbat men imorgon blir det väldigt lugnt.

Nästa lördag har vi städdag i föreningen, men nu när jag skriver det här så inser jag att det också är Sy- och hantverksfestival nästa helg. Min plan är att åka dit på egen hand i år. Min syster skulle ha följt med men hon och samma systerdotter som ska praoa hos mig har höstlov och åker hem till min pappa. Jag skulle kunna fråga någon annan, till exempel min vän som jag åkt med förut men jag har kommit fram till att jag ska åka dit, göra några snabba varv och sedan åka hem igen.  Hemma vet de inte riktigt att jag planerar att rymma från städdagen, utan jag får berätta det så fint jag bara kan när jag skrivit klart det här.

Tänk att det alltid ska vara så få helger på en vecka! Det idealiska vore fyra lördagar och söndagar varje vecka, då kanske man skulle hinna göra allt man vill och behöver.

I veckan har jag läst en Nora Roberts, nämligen den tredje och avslutande delen i serien "Släkten O`Dwyer. Boken heter "Ödesnatt". 

Alltså, jag orkar inte riktigt skriva om den, den var en vanlig Nora Roberts-bok helt enkelt. Kärlek, häxor, djur, magiska och romantiska band mellan de olika karaktärerna, ja ni som läser hennes böcker vet... En bok som funkar som lördagsgodis, ger välmående och glädje för stunden och sedan är det över. Inget man får hälsa och superenergi av men ibland är det exakt vad man behöver.

Min andra bok är del två av ungdomsfantasyserien "Arvspelen" av Jennifer Lynn Barnes. Den första läste jag i våras på vår Helsingforssemester och jag var helt fast. Liter orolig var jag när började med del två; "Den förlorade arvtagaren" utifall den inte skulle leva upp till del ett. Men den var lika bra! En del frågor fick sina svar på ett något oväntat sätt vilket fick spänningen att hålla i sig genom hela boken. Jag tror att det ska komma en del tre också och jag har svårt att föreställa mig vad som kommer att hända i den. Men förväntningarna är höga!

 Så är det sista dagen här...

Igår kändes det som en så lång semester och som att jag hade all tid i världen. Idag känns det som att dagarna flugit iväg och jag kan inte fatta att det är dags att sätta sig på tåget imorgon.

Jag travade ut i svampskogen i regnet igår, ungefär fem minuters promenad från gården. Ytterligare fem minuter senare hade jag fyllt min lilla korg och kunde gå hem igen. Det fanns enormt mycket kantareller. Stora och fina. Jag kände mig mycket nöjd.

Idag har vi varit och handlat samt varit på biblioteket och deras AW (i samarbete med Landsarkivet i Östersund).

Som vanligt gjorde jag ett besök på bokhandeln och köpte en present samt "Bibliotekariernas hämnd" av Tom Gauld. Det är en smått fantastisk seriebok om bibliotekarier och den gick bara inte att motstå.

 

Om en liten stund vankas det pannkaka till middag och ikväll kommer en vän och hälsar på.  På grund av shoppingturen så har det inte blivit något vävt idag. Får se om jag hinner dit en sväng i morgon bitti. Annars får det vänta tills nästa gång jag kommer hit vilket rimligtvis borde vara till jul.

 Idag är det en riktig kojdag. snön som kom igår har övergått i ett strilande regn. Det är mycket varmare och jag lyckades elda i vävstugan så att det nästan blev för varmt. Mina projekt går framåt. Jag har varit där ett par timmar varje dag den här veckan och det är mycket mysigt. 

I eftermiddag ska jag trotsa vädret och gå och se om jag hittar några kantareller. Men det känns aningens gruvsamt. Efter lunch la jag mig under en filt på soffan och lyssnade klart på dagens ljudbok,den norska serien "Bara Maja". "Spökgården" är del 3 i serien som jag började lyssna på i somras. Maja är den vackra men ack så fattiga flickan som blir kär i en rik bryggarson, naturligtvis blir gravid och inte vet hur hon ska klara sig. Nu har hon fått ett pigjobb på en stor gård. Hon trivs där och alla är nöjda med henne utom frun i huset som är en riktig ragata. När det kommer fram att Maja är gravid riskerar hon att bli bortkörd mot husbondens vilja men saker och ting händer och än så länge är hon kvar.

En annan bok som jag avslutat idag är "Den försvunna bruden" av Felicity York. Den dök upp som ett tips på bibliotekets hemsida och jag blev intresserad. Nu när jag läst den har det visat sig att jag inte hade en aning om vad den handlade om. På ett sätt var den bättre men samtidigt inte riktigt så bra som jag förväntat mig. Den visade sig baseras på en sann historia vilket gjorde den spännande. Året är 1868 och vi är i England. Ellen Turner, dotter till en mycket rik parlamentsledamot, befinner sig i flickskolan när hon får ett brev att hennes mor är svårt sjuk och att Ellen genast måste åka hem. Naturligtvis lyder hon men det visar sig snart att det är en lögn. I stället kidnappas hon av två bröder vars mål är att röva bort henne och genom utpressning lägga vantarna på familjens förmögenhet. De gör det på ett mycket slipat och uttänkt sätt. Edward, brodern som planerat alltihop tillsammans med sin styvmor, anstränger sig hela tiden för att lura Ellen så att det i efterhand ska se ut som att hon följt med honom frivilligt.

En fascinerande historia även om jag, som sagt var, inte fastnade helt.

Efter att ha läst klart så googlade jag, min vana trogen på Ellen Turner och läste om verklighetens drama. Rätt så intressant må jag säga.

Månadens dikt oktober 2024

 Eftersom jag befinner mig i Jämtland med all min historia runt mig så blev jag lite inspirerad att gräva i mina föräldrars bokhylla och leta efter dikter med lokal grund. Och tänka sig...Där dök Lars Perssons "En rimsmed från Lövsjön" upp. Hundra kommenterade limerickar. Det är verkligen inte ofta en limerick dyker upp i min blogg men idag är det alltså dags. Lite svårt var det att bland dessa hundra limerickar hitta några som var rumsrena. Men det är väl i limerickarnas natur. Den från Strömsund var jag förstås tvungen att ta med eftersom det är min hemort..

"En fängelsekund ifrån Ånge

idag kallas "Urban den långe"

för genom ett rör

inoljad i smör

han avslutade att va´ fånge"

"En sömmerska blev där i Strömsund

störd av en man under sin sömstund

och utan nå´n nåd

han köpte all tråd

och blev efter det hennes drömkund"

"En lättfotad kvinna från Ånn

sågs inte i dansen som så´n

för när hon sin klack

i mäns fötter stack

hon upplevdes väga ett ton"

"En kaffegrosist nära Klumpen

förlitade sig mest på slumpen

men när han en da´

en fru ville ha

då titta´han djupt ner i sumpen"

 Idag kom första snön. Det har singlat ner hela dagen i stort sett och det är ett vitt puder som ligger på backen. Men jag antar att det inte kommer att ligga kvar så länge. I morse struttade fyra orrtuppar runt ute på näset och nu ikväll är gräsmattan full av trastar som verkar väldigt ivriga. När jag och pappa var ute och åkte idag så såg vi en räv på vägen. Den hade en mycket vacker och yvig svans vilket jag alltid kollar. Om en räv har skabb så är svansen som en naken pinne.

Jag har suttit i vävstugan både igår och idag. Tror att jag har kommit fram till hur jag ska tänka med min yllehalsduk så nu testar jag olika färgkombinationer och hur hårt jag ska trycka ihop garnet, inte så hårt skulle jag säga.

Jag har hunnit lyssna på en kort (två timmars) ljudbok. Den var sådär men eftersom den var så kort så gick det bra. "Fyra historiska mysterier" av Clas Svahn handlar om Kapten Kidds skatt, som jag aldrig hört talas om förut, Rosettastenens hemlighet, Edgar Allan Poes hemligheter samt Faraonernas förbannelser. Lite kul ändå att höra om de olika myterna och sedan få veta hur det förmodligen var i verkligheten.