Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

lördag 4 maj 2019

Maj månad, lördag morgon och solen skiner. När jag hämtade in kaninen för en timme sedan så var det snö i solstolen på altanen. Faktum är att det är tredje dagen på raken som det snöat lite. Förra lördagen letade jag fram vår-och sommargarderoben men som tur var behöll jag en del rejäla vinterkläder också.
Förra söndagen var vi bara hemma och slappade. H hade två kompisar som sov över och stannade i princip hela söndagen. Det var mycket lyckat!
Sista april spenderade vi med systrarna och deras familjer. På matsedeln stod grillat och det var fantastiskt gott. Barnen och några av de mest hurtiga föräldrarna (inte jag) cyklade till en majeld. På första maj hade jag egentligen velat demonstrera men det är flera år sedan sist det hände. Vi är alltid så trötta på första maj och det är alltid så skönt att bara vara hemma och inte göra något speciellt. Men jag har en aning dåligt samvete för det varje gång.

På sista april jobbade jag, eleverna var lediga och biblioteket var stängt på eftermiddagen. Så jag hade en hel dag där jag kunde städa och fixa en massa grejer som jag aldrig hinner med annars. Så skönt! Medan jag stökade runt där så lyssnade jag på Jonas Moströms "Evig eld". Jag har noll koll på serieordningen utan jag tar böckerna hipp som happ. I den här boken innebar det att polisen Johan Axberg plötsligt inte vet om han är pappa till Alfred eller inte. Läkaren Erik är fortfarande gift med Sara och Emelie har fortfarande inte dykt upp. Lite knasigt blir det men det funkar.




Evig eld - Jonas MoströmNu har jag tagit tag i ett annat rejält lyssnarprojekt, nämligen "Sagan om Isfolket" av Margit Sandemo.
Böckerna var populära på 90-talet när jag gick i högstadiet och gymnasiet. Jag hade kompisar som läste dem och jag lånade några då som jag plöjde. Jag minns att det var lite genant och jag hade samma känsla för dem som jag hade när jag läste Harlequin-romaner. Numera har jag aldrig  några skamkänslor vad jag än läser, däremot har jag blivit lite mer kräsen på vad jag tycker att jag vill lägga tid och kraft på att läsa. Isfolket-böckerna finns numera inte att få tag i, i bokform, men de finns inlästa som ljudböcker av Julia Dufvenius. Min sextonåriga systerdotter berättade häromsistens att hon lyssnar på dem och tycker att det är ganska bra. Dessutom har jag lyssnat på "Storytelpodden" där de pratat om hur otroligt populära böckerna och författaren Margit Sandemo är. Så nu har jag börjat lite smått på första boken "Trollbunden". Vi får se hur långt jag orkar ta mig...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar