Isabel Allende

Äntligen har en snygg, röd cykel flyttat hem till oss, med fotbroms. Det var tur att vi fick det avklarat för nu har jag panik! Veckorna har rullat på och jag har lullat på. Idag insåg jag, med en smärre chock, att min rapport ska lämnas in om en vecka! Och jag som knappt kommit igång. Så nu blir det en vecka med hårdkörning.
Så vad ska man säga om Nobelpriset...Mina känslor är splittrade. Jag gillar Bob Dylan och anser att han är en enastående poet. Men, jag tycker att det finns så många duktiga författare som förtjänar ett Nobelpris. Och Bob Dylan har fått så många priser. Nja, jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här.

Jag har alltid haft en speciell känsla för författaren Isabel Allende, ända sedan hennes första bok.
"Andarnas hus" kom. Hennes senaste roman "Den japanske älskaren" har inte gjort mig besviken.
Alma var bara sju år när hon första gången träffade den japanske trädgårdsmästarsonen Ichimei Fukuda. Mötet är starten på en livslång, men inte okomplicerad kärlekshistoria.
När vi får lära känna Alma är hon över 80 år och har just flyttat in på ett äldreboende. På ädreboendet jobbar Irina, en ung kvinna från Moldavien, som har en svår och tragisk historia bakom sig. Irina blir vän med Alma och hennes sonson Seth. Som vanligt i Allendes historier så vävs olika historier in i varandra och man får en insikt i historiska skeenden.
Det här är en riktigt spännande och bra bok, med ett stråk av vemod.