Förra veckan avslutades med omtenta i katalogisering. Förra terminen var en katastrof på alla plan i livet och jag är bara glad att jag överlevde. I juni stoppade jag bort alla papper och böcker och bestämde mig för att ha total semester, och det har jag haft. Nu har jag läst och försökt förstå igen och som jag skrev, det har varit amöbahjärna. Jag hade glömt allt, kändes det som. Men, i torsdags kväll gick jag en plötslig uppenbarelse och började se ett mönster i det jag läste. Jag hoppas att det var rätt mönster och att tentan gick vägen för nu börjar snart höstens kurser.
Den här veckan har varit lite hektisk. I tisdags var det skolstart för H i förskoleklassen. På vår skola kom eleverna och på kvällen skadade sig Speedy i sin utebur då han blev skrämd av en katt. På tisdagskvällen drog jag ut min eländestand, den jag krånglat med sedan i slutet av mars. Igår var vi till veterinären med Speedy som fick jätteont i munnen av skadan och inte har kunnat tugga. Nu sitter vi där, jag och kaninen, och äter smärtstillande och suger på mjuk mat.

Jag skrev aldrig om vad jag tyckte om "Lilla smycket", nobelpristagaren Patrick Modianos bok. Det är en ganska ordkort, men innehållsrik bok om den unga flickan som tycker sig se sin försvunna mor på tunnelbanan. Enligt ryktet ska modern ha dött i Marocko tio år tidigare. Thérèse följer efter den hon tror är mamman och händelsen sätter igång minnen och känslor som länge varit begravna.  Jag tycker boken var bra, men jag tror att jag läste den för fort. Om jag hade sjunkit in mer i handlingen och språket så hade den nog gett mig mer. Vissa böcker behöver man suga på.