Nu är det vinter på riktigt. Vi pulsar ut till brevlådan varje morgon, pulsar till dagis och bussen. Grannarna är ute flera gånger varje dag och skottar sina små infarter. Det gör då inte vi. Ungefär varannan dag får räcka, någonstans får man ju dra gränsen. Två kvällar har vi stått med tändare och fått tina upp brevlådan för att överhuvudtaget komma åt någon post. Vårblommorna och de ljusa kvällarna i trädgården känns långt borta.
Men! Det är trots allt februari, snart sportlov och sedan brukar våren komma rätt snabbt ändå.
Just nu läser jag en bok som jag inte kan bestämma för vad jag tycker om. Den heter "Viskningarnas borg" av Carole Martinez. Det är en väldigt poetiskt skriven historia om den unga flickan Esclarmonde som år 1187 ska giftas bort, mot sin vilja. I kyrkan säger hon plötsligt NEJ och skär av sig ett öra i protest. Hon vill viga sitt liv åt gud och kräver att bli inmurad i en liten cell där hon ska be och leva i ensamhet resten av sitt liv. Esclarmonde får som hon vill, det är bara det att hon är med barn, fast det vet inte ens hon själv.
Boken är vackert skriven, berättelsen grym och spännande, men ändå fastnar jag inte.Kanske är jag inte på rätt humör, kanske blir det en krock med så mycket poesi och grymhet i samma andetag. Vad det än är så tar jag mig igenom boken och kommer på mig själv med att fundera på vad jag ska läsa sedan...