I lördags packade vi bilen och for på landet för första gången i vår. Där blommade äppelträden som galna och när man ställde sig under ett så var det ett öronbedövande hummelsurr. 

Förra sommaren var en flopp i fråga om surströmmigsfester. När jag hade semester, i juni och första halvan av juli, så fanns det ingen surströmming att köpa. På grund av överfiske så för strömmingen en tynande tillvaro. Sedan åkte jag hem och började jobba och då minsann dök det upp burkar i affärerna och jag fick kort från olika restickiga människor i familjen som smaskade hej vilt. När min familj kom hem hade de med sig två burkar och jag var överlycklig! Vi åkte till landet och äntligen skulle jag få min surströmming. Men vad hände då! Jo, vi glömde burken hemma och det blev inget. Jag tror faktiskt att jag grät en skvätt så besviken blev jag. Hela vintern har sedan de där två burkarna stått i kylskåpet och frestat mig och i lördags var det äntligen dags! Jag var uppihejsan hela dagen bara av att tänka på middagen och det var så ljuvligt gott! Och dessutom finns det en burk kvar till en annan helg.

Annars så gick helgen åt till att greja i trädgården, pyssla om kaninen som kände sig väldigt vilse och nervös, läsa i solstolen och ha det bra. Till och med tonåringen tyckte att det var en mysig helg.

Jag har just plöjt två böcker av Nora Roberts, "Midnattsdåd" samt "Vännerna från Templeton House". 

"Midnattsdåd" är hennes senaste och jag har lite svårt att artbestämma den. Ska den räknas som spänning eller romantiskt? Innehållet är lika delar av båda skulle jag säga. Den handlar om Harry Booth som är en mästertjuv alla kategorier. Hans bana började när han var nio år och mamman var sjuk i cancer. För att inte han och mamman skulle hamna på bar backe började han göra inbrott och det visade sig att han var så begåvad på området att ekonomin för alltid var säkrad. Problemet blev förstås när han hittade sitt livs kärlek och Harrys fiende hotade med att skada henne. Ja, ni fattar upplägget. Man får glatt släppa alla förväntningar på någon typ av realism och bara hänge sig åt historien.

"Vännerna från Templeton House" är egentligen tre böcker i en, alltså en hel serie. Det är en äldre serie och jag kan inte med den bästa viljan säga att den åldrats med behag. Huvudpersonerna är karikatyrer; bombnedslaget, familjeflickan och den extremt ordentliga och smarta nörden.

Karlarna är snygga, starka, lyckade och ganska otrevliga (i mina ögon) mot de här tjejerna. När jag säger otrevliga så menar jag att de förstår sig på sina kvinnor bättre än kvinnorna själva och att de behöver överbevisa dem om vad de vill ha och behöver. Känslan är 90-talsfeelgood och den är också från 1996. Nora Roberts har tack och lov utvecklats och jag tror inte att hon skulle skriva den här boken idag.

Efter långhelg...

 Att vara ledig så här mycket som jag varit den senaste tiden är ljuvligt, och livsfarligt...

Det är som att jobbet, väckarklockan och alla plikter försvinner i ett dis och det känns fullständigt orimligt att inrätta sig i ledet igen.

Vi har haft en ljuvlig helg, soligt och varmt, släktkalas och en massa häng.

Idag har jag träffat både ettor och tvåor. Med tre veckors skola kvar innan det blir sommarlov så är de rätt spralliga och glada. Jag konstaterade att de börjar kännas stora. Nu är det mer kapitelböcker än Börja läsa-böcker som gäller. Lite fnissade jag när några plötsligt ville "ställa sig i led" på böcker i stället för i kö. Anar att lärarna pratar mycket om att stå i led för tillfället. Det är väl så det brukar vara, ju spralligare desto mer prat om led och ordning.

Jag har läst "Drömtyderskan" av Gudrun Wessnert, en barnbok som utspelar sig på riddartiden och handlar om en flicka som växt upp i ett kloster med sin mor samt två bröder som är drängar till två riddare som åker runt på tornerspel. Jag tyckte om boken som jag gjort med alla Gudrun Wessnerts böcker men tyvärr känns det som en sådan där typisk bok som är så fel för barnen som ska läsa. Främst är det bokomslaget som får mig att misstänka att det är så. Trots att boken är relativt ny; 2019, så har den ett "gammalt" omslag som naturligtvis passar mycket bra till innehållet men jag vet ju. Har en bok "fel" framsida så kan det vara nästan omöjligt att låna ut den, hur bra den än är.

Så, jag hoppas att den har sina läsare men tvivlar.

Glömde en bok....

 Den här har jag också läst sedan sist. 

"En kärlekshistoria i Cornwall" av Liz Fenwick

Som jag sagt tidigare, trots att ingen av Liz Fenwicks böcker ingår i någon serie så hör de ändå ihop genom landskapet.

Det har varit en solig helg. Själv var jag på Jämtlandssemester men även där var det riktigt vårvarmt. Idag är det ganska mycket svalare och regn. Kaninen tyckte det var mycket skönt att sitta ute i regnet och sniffa på vårluften imorse.

Jag har jobbat idag efter sex dagars ledigt, nästan lite jobbigt att komma tillbaka. Som alltid när man har varit borta ett tag så har det hänt alldeles för mycket tycker jag. Böcker står på konstiga ställen, det har gallrats böcker som jag inte tyckte skulle gallras, ja folk passar helt enkelt på. Det är lite samma sak som när folk hälsat på hemma och hjälpt till i köket. Det kan ta dagar att få till ordningen igen. Problemet är att jag spenderar så mycket tid på "mitt" bibliotek så att det känns jobbigt när andra gör som de tycker, vilket de förstås alltid gör.

Min semester var härlig! Jag har sett och hört otroligt många fåglar. Utanför mitt fönster ligger det ett litet näs med pärlann (potatisland) och där har det struttat omkring en trana, ett antal orrar och i sjön har ett förnumstigt andpar plaskat omkring högljutt diskuterandes livets stora frågor. I alla fall var det så det lät. Från skogen har också haramjeckra bräkt (enkelbeckasin).

Jag målade en hylla till min vävstuga och sedan försökte jag mig på att börja solva väven, ett moment där man trär varpen genom öglor för att det  sedan ska funka när man trampar, en mycket sammanfattad beskrivning. Det gick inte bra direkt och nu förlitar mig jag som alltid på att T ska hjälpa mig att reda ut det här i sommar. Hur skulle jag klara mig utan honom?!

I helgen är det stort partaj! Två av mina syskonbarn fyller 18 i vår och nu ska vi fira ordentligt. Min pappa och faster kommer till och med, det händer inte varje år.

Jaha, så var det läsningen då som jag kanske ska komma in på lite också.

"Au revoir Agneta" är den andra boken av Emma Hamberg om Agneta, med världens tråkigaste äktenskap, barn som inte bryr sig, en mamma som tycker att hon har all rätt i världen att styra och ställa över sin dotter samt ett jobb som inte bara är oinspirerande, kollegorna märker knappt att hon är där. I första delen fick Agneta nog och rymde till Frankrike där hon skulle jobba som Au pair. Inget blev som hon tänkt, snarare bättre och hon vill aldrig åka hem. Men även i en feelgood kan verkligheten hinna ikapp en på olika sätt och ibland måste man ta itu med sådant man inte vill. Jag gillar båda böckerna och jag gillar att det kan finnas problem och vardagstristess även i en romantisk mysbok.

Min misstanke är att vi inte är färdiga med Agneta. Boken slutade med en inandning skulle jag vilja påstå. Vi får väl se.

Jag har också läst del två i fantasyserien av Cassandra Clare som heter "The last hours. Shadowhunter". Denna bok heter "Kedja av järn" och handlar om Cordelia som älskar sin bästa väns bror James och som hon gifter sig med. Problemet är dock att James är kär i Grace fast han och Cordelia vet inte att det är magi involverat i känslorna för Grace. Förutom alla kärleksförväxlingar mellan olika skuggjägare så är det onda makter i rörelse och det är ingen munter tid för skuggjägarna och nedomvändarna. Jag är mycket svag för den här typen av fantasy och längtar nu efter del tre som just kommit ut på engelska. Själv väntar jag och ser om den blir översatt till svenska.

Just nu läser jag en helt annan bok än de här ovanför. "Bron över Tangagata" är skriven av islänningen Eirikur Örn Norddahl. Först och främst så har jag alltid varit oerhört förtjust i isländska namn och ord och det får man i överflöd i den här boken. Och även om det här är så långt ifrån en feelgood som man kan komma så är det inte brist på kärlek. Boken är rolig, drastisk, sarkastisk och samtidigt vardaglig. Halldor är hemma på dagarna eftersom det är produktionsstopp på räkfabriken där han annars jobbar. Dagarna går i ett stilla tempo och det är inte utan att han längtar efter att jobbet ska komma igång igen. Under tiden funderar han på stort och smått, dricker kaffe och spanar på grannen Gyda som han är kär i. 

Utanför fönstret, mellan hans och Gydas hus är det ett stort vägarbete på gång med ett stort dike. Rätt som det en dag så får Halldor rycka ut och rädda Gyda som ramlat ner i diket och där börjar deras historia om än mycket trögt och långsamt.

En sådan där bok som ger en lite extra eftersom historien inte passar in i någon mall! Jag gillar den skarpt!

Först en uppdatering om mina cyklar...

Första dagen jag hade den nya cykeln ståendes på parkeringen så var det någon som skar ett hack i sadeln. Man kan börja gråta eller få hjärnblödning för mindre. Varför gör folk sådana grejer?!

Sedan, samma dag, kom det ett meddelande från en granne som sett en cykel som lät som min. Jag ilade dit och se! Där stod den. Så nu har jag två stycken helt plötsligt. Ska se om jag kan få en ny sadel på försäkringen men har inte hunnit kolla upp det.

Sista april kollade vi på forsränningen i Fyrisån, åt en god lunch och sedan drog vi hem till min syster med familj. Vi såg en brasa på kvällen men något har hänt! Plötsligt stod vi vuxna där och insåg att tonårsbarnen hade annat för sig. Så kan det vara och inte lär det bli bättre.

Jag har börjat skissa på ett läsprojekt inför hösten där jag ska försöka få med mig hela skolan. Några lärare, som jag redan vet är på sådana här saker, har jag pratat med och de var förstås positiva. 

Jag  har mejlat rektorn utan att ha fått svar, inte helt ovanligt, och börjat leta bland det senaste som finns skrivet om läsning för att kunna peppra mina lärare med argument och inspiration. Som sagt, jag vet vilka som jag redan har på min och böckernas sida så det är alla de andra jag försöker nå.

I alla fall så hittade jag Kulturrådets rapport från februari i år

Nuläge om barns och ungas läsning

Bra läsning för oss på bibliotek och skola. 

Mina skolbibliotekariekollegor och jag har just nu en diskussion om författarbesök. Skapande skola och biblioteket satsar varje år på besök i årskurserna 3, 5 och 8. Förskoleklasserna har vi just nu prioriterat bort av ekonomiska skäl.

Nu tycker lärarna i årskurs 8 att böckerna vi erbjuder är för svåra och just i år ointressant dessutom. Vår diskussion handlar om vilken väg vi ska gå. Ska vi sänka svårighetsnivån så att alla kan läsa boken utan problem? Eller ska vi stötta lärare och elever mer så att alla kan ta sig igenom boken? 

Min ståndpunkt är att vi gör eleverna en björntjänst om vi väljer enklare litteratur! Vi vill ju ändå utmana och utveckla deras läsning. Däremot tror jag på att finnas där och jobba med eleverna, läsa tillsammans, diskutera och se till att de som behöver får hjälp av de tekniska verktyg som finns att tillgå.

Idag blir det en liten redogörelse för mina lästa ljudböcker.

"Kungar, drottningar, älskare och älskarinnor. Frankrike". av Margareta Beckman

"Kungar, drottningar, älskare och älskarinnor. Ryssland". av Margareta Beckman

"Bara ät!" av Laura Thomas

"Borgvattnets prästgård" av Lena-Brorsson-Alminger, Tony-Martinsson, Niclas-Laaksonen

"Livet på andra sidan" av Lena-Brorsson-Alminger, Tony-Martinsson, Niclas-Laaksonen

 I morse plockade jag fram almanackan för att få en överblick över de veckor som är kvar av terminen. Jag insåg snabbt att det inte är särskilt många måndagar kvar. Det är helgdagar och det är semester för min del. Det var inte utan att jag blev lite stressad. Hur ska allt hinnas med?! Men så här är det förstås alltid och på ett sätt härligt också.

I lördags var vi först på musikalframträdande med ett syskonbarn, över förväntan bra! Det är kulturskolan som håller i kör och nu det nya, musikalgrupp. Tydligen är det lite av ett experiment men det verkar fungera bra.

Efter det gick vi allihop och satte oss på en uteservering i solskenet. Man blir ju så sugen när det blir varmt och skönt. 

I går åkte vi och införskaffade en ny cykel så även om jag fortfarande tycker att det känns jättejobbigt att min gamla stals så tar jag mig i alla fall till de platser jag behöver.

"Vallmosystrar" av Josefin Sandblom var lite av en besvikelse. Den ser ut som en feelgood och jag tror att den räknas som en sådan. Den handlar om Lorina, 38 år och lycklig med sin sambo Petri. Hon har ett jobb hon trivs med och hon och Petri lever exakt det liv de vill. De är helt överens om att de inte vill ha barn och mycket bekväma i det beslutet trots att många i omgivningen har svårt att acceptera deras beslut. Allt är frid och fröjd tills det kommer ett brev. 

Det visar sig att Petri har en dotter som han inte vetat om. Plötsligt blir allt kaos. Är det verkligen hans dotter? Hur påverkar detta deras liv? Och här blev jag lite irriterad trots att ämnet i sig är intressant och relevant. Lorina beter sig som att jorden gått under. Hon omvärderar sitt och Petris förhållande och vet plötsligt inte om de kan fortsätta vara tillsammans trots att hon älskar honom lika mycket som förut och han är väldigt tydlig med att hans känslor inte förändrats. Petri har full förståelse för att Lorina tycker att det är svårt samtidigt som han naturligtvis har många egna känslor att hantera. 

Boken kändes inte trovärdig helt enkelt och ganska tråkig. Jag kunde inte tycka synd om Lorina trots att jag försökte. Vad vet jag, kanske finns det människor som skulle reagera så där men det kändes ändå inte på riktigt.

 Så är det lördagsförmiddag igen. Solen skiner, årets första humla surrade omkring igår eftermiddag och jag har joggat idag längs en cykelväg bitvis täckt med vitsippor och blåsippor. Till veckan blir det kallare igen så det gäller att passa på att njuta. 

Natten mot igår blev min cykel stulen, på vår uppfart. Så jäkla surt! Så idag får det bli promenad till biblioteket där en bok väntar på att hämtas.

I eftermiddag ska vi på konsert och lyssna på yngsta kusinens musikaluppvisning och sedan kommer en svåger och grillar vår middag. Han är så bra på det att vi mycket sällan grillar själva numera.

Igår hade jag en riktigt riktigt bra dag på jobbet! Det känns lite sorgligt att skriva det men oftast tycker jag att det är väldigt skönt att vara ensam på mitt bibliotek. Ju äldre jag blir desto mindre tålamod har jag med kollegor av någon anledning. Men igår var bokbussen inställd eftersom chauffören var sjuk och jag var på huvudbiblioteket, pysslade med sådant man annars inte hinner med, fikade på båda fikarasterna och pratade böcker med en av jobbarkompisarna som är lika läsmanisk som jag.  I fikarummet var det otroligt flamsigt och jag skrattade så att jag blev aningens tårögd. När jag åkte hem tänkte jag att jag ändå tycker väldigt mycket om de flesta i kollegiet och jag kände mig varm inombords. Faktiskt så kommer jag inte ihåg när jag kände så sist.

"Andra kvinnors liv" är Jojo Moyes senaste alster. När jag började läsa kändes det som om jag läst den förut men så kan det ju inte vara eftersom den är ny. Däremot funderar jag på om hon kan ha skrivit något novell på samma tema? Eller så inbillar jag mig, kanske mest troligt.

Nisha är en extremt stroppig och nedlåtande överklasskvinna, gift sedan 18 år med en man som under läsningen flera gånger fick mig att tänka på Donald Trump (ni förstår typen...)

Sam är gift med Phil som lider av depression, har en chef som gör allt i sin makt för att trycka ner och förminska henne och eftersom Phil är arbetslös så hänger hela ekonomin och allt annat på Sam.

En dag på gymmet så råkar Nisha och Sam förväxla sin väskor och det blir gruskornet som får hela jordskredet att rasa.

En otroligt komplicerad händelsekedja sätts igång och de båda kvinnorna kämpar bildligt talat för sina liv.

Som alltid när Moyes har skrivit så är det bra och hon lyckas göra både en sorglig, allvarlig, hoppfull och mysig bok, allt på samma gång.

 

På mitt nattduksbord ligger också "Sticka sockar och vantar" av Nina Granlund Saether. I den finns ett par knästrumpor som jag är väldigt sugen på att sticka. Får se om det blir av innan boken ska tillbaka...