Det är nästnästsista sista dagen på året och vi har det lugnt och skönt. T har åkt på jobbet och vi har lånat vår kusin. Det började lite trögt med att H inte skulle låna ut sina leksaker och I ville bara leka med mig. Men nu har vi ätit frukost och de springer runt med en julgransgirlang och sjunger "Ja må du leva!" så då kan man nog konstatera att isen är bruten.

Efter att ha läst tre noveller ur "Det som nästan kväver dig" så går det inte att välja ut vilken som är bäst. Historien om den unga flicka vars bror hamnat snett i "Cell ett" är hemsk och gripande på ett osentimentalt sätt liksom historien om hur två systrar som hälsar på sin moster och hamnar mitt i ett upplopp i "En privat angelägenhet". Den håller jag på att läsa just nu.

När jag läst färdigt "Det goda inom dig" var jag tvungen att vänta en dag innan jag kunde börja på nästa bok. Den är en sådan där historia som man måste gå och tänka lite på och tankarna vill inte riktigt lämna Linda Olssons värld.

Nu har jag dock hoppat på nästa projekt som är "Det där som nästan kväver dig" av Chimanda Ngozi Adichie. Jag har läst den första novellen och tror att jag kommer att gilla den här boken lika mycket som "Lila hibiskus"!

God fortsättning på er, alla bokvänner!
Hoppas att ni haft en lika härlig julafton som jag. Julen har utvecklats till något helt nytt sedan jag blev mamma. Under flera år tyckte jag att själva julaftonen var något som skulle klaras av så att man sedan kunde slappa och inte göra något alls under mellandagarna. Men i år gick det inte annat än att vara glad och förväntansfull när familjens lilla tomte skuttade omkring här och väntade på julklapparna och han tyckte att allt han fick var jättebra. Så, bättre kan det inte bli.
Idag har vi trängts med alla andra på mellandagsrean. Det blev inte så många fynd, ett par täckbyxor till H och en pyjamas till mig. T påstår att jag är den mysgalnaste människan som finns. Men vad ska jag göra, det är ju så lockande med mjuka och fluffiga myskläder, fika i sängen och en bra bokhög på nattduksbordet.

Linda Olssons bok, "Det goda inom dig", är precis så bra som jag hoppades på. Den handlar om Marion, eller Marianne som hon hetat i ett tidigare liv. För att slippa ta itu med sitt förflutna och sina minnen har hon bosatt sig i ett ensligt hus där hon levt i femton år. Hon är en riktig eremit som undviker andra människor om hon kan. Men när den lille pojken Ika dyker upp börjar saker att förändras och Marion inser att hon kanske inte är den person hon själv trodde.
Jag vill inte berätta mer för jag tror att jag kommer att förstöra för er som inte har läst den än. Som alltid får jag lite ont i magen när det är barn inblandade som far illa, men samtidigt skriver Linda Olsson på ett sätt som gör att man känner hoppfullhet och som att inget är försent.

God jul på er alla!

God jul på er alla!
Jag hoppas att ni får många hårda bokpaket och tid att läsa allt ni vill...Här har vi julstökat hela dagen, städat, slagit in paket och skrivit de sista julkorten(vilket förstås är ungefär en vecka försent men vad gör man?)
Igår kväll avslutade jag "Gåvan" av Cecelia Ahern, hon som skrev "P.S. jag älskar dig". Den här boken handlar om den framgångsrike Lou Sufforn som alltid prioriterar sitt jobb framför sin familj. Han bryr sig egentligen inte om någon annan än sig själv trots att han har en fantastisk fru och två fina barn. En morgon stannar han av någon outgrundlig anledning och börjar prata med en tiggare utanför kontoret, Gabe. Efter att ha pratat ett tag ger Lou Gabe jobb som postutdelare på kontoret. Det visar sig att Lou blir mer påverkad av det beslutet än vad man kan tro.

Jag tyckte om "P.S jag älskar dig", men den här boken är bara för mycket. Cecelia Ahern försöker banka in sitt budskap på ett allt annat än sublimt sätt. Lou blir en helt orealistisk figur och jag lyckades inte känna någon empati med honom då han inte kändes som en trovärdig person. Slutet var så snyftigt och sirapssött att det kändes som om jag badade i klet. Läraren på min skrivarkurs sade att vi ska akta oss för att vara för tydliga med vårt budskap eftersom läsaren inte vill få sensmoralen skriven på näsan. Efter att ha läst den här boken förstår jag precis vad hon menar.

Tidigt besök av tomten...

En av de roligaste sakerna med att ha en egen blogg är att man får vara med i bokbyten. Nu så här i mörkaste december behöver man allt uppiggande man kan få och när jag igår öppnade mitt gröna paket så blev humöret genast på topp.
I paketet hittade jag allt möjligt trevligt.
* "One day" av David Nichols, en bok som jag verkligen suktat efter...
*"Nick och Norahs oändliga låtlista" av Rachel Cohn och David Levithan, som jag aldrig hört talas om men som verkar lovande och intressant.
*choklad
*tomtebloss som vi genast testade och som var en stooor succé och mycket uppskattat av hela familjen
*olika bakingredienser som jag ska använda under jullovet....
*te
Tusen Tack!
Nu ska jag försöka lista ut vem min hemliga jultomte är. Såg var paketet var postat och har fått en ledtråd så jag har lite att jobba med.

Nedräkningen har börjat

Tänk dig att du springer Tjejmilen. Du har klarat av sisådär 9 kilometer och 600 meter. Det är alltså inte direkt mycket kvar. Benen är så trötta att de nästan viker sig. Du har utvecklat tunnelseende och har bara blick för målskylten där framme. Blodsmaken i munnen kom ungefär samtidigt som mjälthugget för ungefär tre kilometer sedan. Trots att förnuftet säger dig att du kommer att klara av det här så känns det ändå som en omöjlig prestation att ta sig i mål.
Ungefär så känner jag nu...
Varje morgon sitter jag på bussen och är så trött att jag har ont i kroppen. I måndags kväll var det stort luciauppträdande av min klass för alla föräldrar och andra familjemedlemmar. Igår morse var jag på jobbet en kvart tidigare än vanligt för att assistera lucia och tärnor med allt från att knyta glitter till att servera apelsinjuice när de höll på att svimma av syrebrist och spänning. Då skulle de nämligen lussa för skolkompisarna. Jag är i alla fall mycket stolt över mina elever. De sjöng strålande vackert och gav allt vid varje uppträdande (totalt fyra)

Imorgon och på fredag är det terminsavslutning på engelskursen. Det blir två späckade heldagar med trevlig middag imorgon kväll och grammatikprov på fredag morgon.

Mållinjen ligger på onsdag om en vecka då det blir jullov!!!
Bokhögen med sådant jag längtar efter att läsa växer för varje dag och även om jag inser att jag inte kommer att hinna läsa mer än toppen på isberget så är det en härlig känsla att veta att det snart FINNS tid till en bok.

Idag damp det ner en paketavi och jag längtar tills jag ska hinna hämta ut det gröna julpaketet. Det blir som en extra julafton när det kommer.
Nu ska jag gå och väcka T som ägnat sig åt att lägga H i över en timme. Varje kväll slutar det med att den som inte nattar får gå och väcka den andre. Så det är inte bara jag som känner mig lite trött just nu.

Unicef

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop.

Och som ni säkert har räknat ut vid det här laget, är det inte jag som har författat texten ovan. Den har jag alltså hämtat på det där stället där man hämtar bloggmaterial för att stödja den här goda saken. Jag hoppas verkligen att fler hakar på. Det är en spotta i havet, sex påsar nötkräm, men det är något i alla fall.