Om mig
- bokslukaren
- En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!
onsdag 3 maj 2023
måndag 24 april 2023
I morse plockade jag fram almanackan för att få en överblick över de veckor som är kvar av terminen. Jag insåg snabbt att det inte är särskilt många måndagar kvar. Det är helgdagar och det är semester för min del. Det var inte utan att jag blev lite stressad. Hur ska allt hinnas med?! Men så här är det förstås alltid och på ett sätt härligt också.
I lördags var vi först på musikalframträdande med ett syskonbarn, över förväntan bra! Det är kulturskolan som håller i kör och nu det nya, musikalgrupp. Tydligen är det lite av ett experiment men det verkar fungera bra.
Efter det gick vi allihop och satte oss på en uteservering i solskenet. Man blir ju så sugen när det blir varmt och skönt.
I går åkte vi och införskaffade en ny cykel så även om jag fortfarande tycker att det känns jättejobbigt att min gamla stals så tar jag mig i alla fall till de platser jag behöver.
"Vallmosystrar" av Josefin Sandblom var lite av en besvikelse. Den ser ut som en feelgood och jag tror att den räknas som en sådan. Den handlar om Lorina, 38 år och lycklig med sin sambo Petri. Hon har ett jobb hon trivs med och hon och Petri lever exakt det liv de vill. De är helt överens om att de inte vill ha barn och mycket bekväma i det beslutet trots att många i omgivningen har svårt att acceptera deras beslut. Allt är frid och fröjd tills det kommer ett brev.
Det visar sig att Petri har en dotter som han inte vetat om. Plötsligt blir allt kaos. Är det verkligen hans dotter? Hur påverkar detta deras liv? Och här blev jag lite irriterad trots att ämnet i sig är intressant och relevant. Lorina beter sig som att jorden gått under. Hon omvärderar sitt och Petris förhållande och vet plötsligt inte om de kan fortsätta vara tillsammans trots att hon älskar honom lika mycket som förut och han är väldigt tydlig med att hans känslor inte förändrats. Petri har full förståelse för att Lorina tycker att det är svårt samtidigt som han naturligtvis har många egna känslor att hantera.
Boken kändes inte trovärdig helt enkelt och ganska tråkig. Jag kunde inte tycka synd om Lorina trots att jag försökte. Vad vet jag, kanske finns det människor som skulle reagera så där men det kändes ändå inte på riktigt.
lördag 22 april 2023
Så är det lördagsförmiddag igen. Solen skiner, årets första humla surrade omkring igår eftermiddag och jag har joggat idag längs en cykelväg bitvis täckt med vitsippor och blåsippor. Till veckan blir det kallare igen så det gäller att passa på att njuta.
Natten mot igår blev min cykel stulen, på vår uppfart. Så jäkla surt! Så idag får det bli promenad till biblioteket där en bok väntar på att hämtas.
I eftermiddag ska vi på konsert och lyssna på yngsta kusinens musikaluppvisning och sedan kommer en svåger och grillar vår middag. Han är så bra på det att vi mycket sällan grillar själva numera.
Igår hade jag en riktigt riktigt bra dag på jobbet! Det känns lite sorgligt att skriva det men oftast tycker jag att det är väldigt skönt att vara ensam på mitt bibliotek. Ju äldre jag blir desto mindre tålamod har jag med kollegor av någon anledning. Men igår var bokbussen inställd eftersom chauffören var sjuk och jag var på huvudbiblioteket, pysslade med sådant man annars inte hinner med, fikade på båda fikarasterna och pratade böcker med en av jobbarkompisarna som är lika läsmanisk som jag. I fikarummet var det otroligt flamsigt och jag skrattade så att jag blev aningens tårögd. När jag åkte hem tänkte jag att jag ändå tycker väldigt mycket om de flesta i kollegiet och jag kände mig varm inombords. Faktiskt så kommer jag inte ihåg när jag kände så sist.
"Andra kvinnors liv" är Jojo Moyes senaste alster. När jag började läsa kändes det som om jag läst den förut men så kan det ju inte vara eftersom den är ny. Däremot funderar jag på om hon kan ha skrivit något novell på samma tema? Eller så inbillar jag mig, kanske mest troligt.
Nisha är en extremt stroppig och nedlåtande överklasskvinna, gift sedan 18 år med en man som under läsningen flera gånger fick mig att tänka på Donald Trump (ni förstår typen...)
Sam är gift med Phil som lider av depression, har en chef som gör allt i sin makt för att trycka ner och förminska henne och eftersom Phil är arbetslös så hänger hela ekonomin och allt annat på Sam.
En dag på gymmet så råkar Nisha och Sam förväxla sin väskor och det blir gruskornet som får hela jordskredet att rasa.
En otroligt komplicerad händelsekedja sätts igång och de båda kvinnorna kämpar bildligt talat för sina liv.
Som alltid när Moyes har skrivit så är det bra och hon lyckas göra både en sorglig, allvarlig, hoppfull och mysig bok, allt på samma gång.
På mitt nattduksbord ligger också "Sticka sockar och vantar" av Nina Granlund Saether. I den finns ett par knästrumpor som jag är väldigt sugen på att sticka. Får se om det blir av innan boken ska tillbaka...
Aprildikt 2023
Vårkväll
Den första vårdagen
kom det ingen post
och ingen hörde av sig på hela dagen.
Till middagsfärsen skalade jag lök:
ögonlocken skavde och fånades.
Hisslampan skar sig på kvällshimlen.
Barnet kom äntligen in
svettvått och flämtande
med en påse frusna fåglar.
Ur
Husfrid
av Sonja Åkesson
måndag 17 april 2023
Många ägg har blivit ätna, många böcker har blivit lästa och vi kom hem ganska solbrända efter påsklovet. Ungefär så kan jag sammanfatta årets påsk.
Vi deltog i pimpeltävlingen på påskdagen men jag orkade inte ens sticka ner spöt i sjön. I stället läste jag och njöt av vårvintern. Inte vann jag på lotteri heller. Men lika glad var jag ändå.
Kaninen blev sjukt glad när vi kom hem och har krävt extra mycket gos och putsning som kompensation.
När det bara några veckor så ska jag åka hem en sväng igen. Då ska jag se om jag kan ta tag i det här med min vävstuga.
Igår bytte jag till sommardäck och en sten föll från mitt hjärta när jag kunde pricka av den grejen.
Imorse hade vi författarbesök i årskurs 5. Det var Petrus Dahlin som hälsade på. Eleverna har läst "Spöknät", en riktigt bra och ganska läskig bok.
Så, böcker jag har läst...
"Tannie Marias recept på kärlek och mord" av Sally Andrew. En bok som på många sätt påminner om "Damernas detektivbyrå". En mordgåta, vänskap, kärlek, klokheter , humor och extremt mycket matlagning. Jag skämtar inte när jag säger att min mage kurrade oupphörligt genom läsningen. Faktum är att jag blir hungrig bara av att tänka på det!
fredag 7 april 2023
Långfredag
Precis som det ska vara så består påskdagarna av takdropp, skotersurr, fågeltjiv vid fågelbordet och familjehäng.
Idag har vi varit ute och grillat i strålande solsken, suttit ute på gården och sedan avslutat dagen med en bastu. Nu är jag nyduschad och ganska mör får jag erkänna.
Imorgon blir det en ny utflykt med grillmackor och sedan ska vi ha äggjakt och påskmiddag för familjens födelsedagsbarn. Den ene har fyllt 14 och den andra fyller snart 73.
Jag är fullständigt fascinerad av domherrarna, kråkorna och skatorna som har så oerhört mycket vårstök för sig. Domherrarna tjafsar och bråkar hela tiden. Både hanar och honor trakasserar varandra, jagar bort vissa artfränder från fågelbordet och flirtar med andra.
Mitt i alltihop sitter ekorrarna och äter i godan ro.
Sedan jag kom hit har jag läst två böcker.
Den andra boken om Betty från Hudiksvall som reser till Stockholm, blir hushållerska, och hamnar i trubbel genom att bli kär i en man som sedan försvinner spårlöst mitt under andra världskriget heter "Värma händer" och författaren är Katarina Widholm.
Betty är en handlingskraftig ung kvinna, å ena sidan, och en drömmande ganska naiv person å den andra. Mer än en gång himlade jag med ögonen och tänkte att hon får skylla sig själv när hon gör så dumma saker. Samtidigt så klarar hon sig över förväntan på vissa sätt och tar sig fram i livet bättre än många andra.
tisdag 4 april 2023
Så är påsken i annalkande
I förrgår eftermiddag kom jag med tåget till Östersund efter en resa genom ett fantastiskt soligt Sverige.
Gårdagens väder var en aning grått och bistert men idag skiner solen igen och jag har suttit på pappas bro och lyssnat på fågelkvittret och takdropp med en känsla av fullständig sinnesro i kroppen.
Imorgon kommer min familj med tåg och min systers familj med bil.
Just nu är jag aningens distraherad i mitt bloggande då det pågår ett oerhört upprört och dramatiskt bråk utanför köksfönstret. Det står ett träd bredvid fågelbordet med ett skatbobygge som enligt pappa har pågått i flera år. Två skator jobbar ihärdigt med att förbättra och bygga på det. Men! Nu har två extremt retsamma kråkor börjat hämta pinnar där som de flyger till sitt eget bobygge med.
Det är SÅ mycket upprörda känslor, Skatorna kämpar förtvivlat för att få bort de irriterande typerna men kråkorna är större och vinner hela tiden. Det är slagsmål och rumpnyp. Och det som gör de där kråkorna så muckiga är att de dels bara hämtar pinnar när skatorna är där, dels att det finns hur många bra pinnar som helst att plocka mycket närmare deras egna bo men att de uppenbarligen vill bråka. Jag får lite samma känsla som när jag tittar på dokusåpor på tv.
Sedan sist jag bloggade så har jag förstås hunnit läsa en del. Anledningen till att det blir så lite bloggat just nu är för att jag helt prioriterar min läsning och har haft väldigt svårt att hitta motivationen till att skriva,
Jag tänker inte skriva så mycket om min läsning utan nöjer mig med att konstatera att jag läst tre riktigt bra böcker sedan sist.