Gott nytt år!
Jag har inlett året med att ligga och läsa länge och dricka kaffe. Tänk om man fick inleda varje dag på året så.
Sedan gick jag, Speedy och H ut och jagade kaniner. Grannflickornas två små pälsbollar har levt loppan i kvarteret sedan i fredags. Ett antal grannar har varit ute och försökt fånga dem, men de är väääldigt snabba. Vi var ute i säkert en timme igår med både päron, äpple och pellets. De tackar glatt, snappar åt sig godsakerna och skuttar sedan ur ens grepp.
Nyårsaftonen var annars lugn. Mina killar lagade en fantastisk nyårsbuffé med koreansk råbiff, Västerbottenostflarn, laxsnittar och annat smask. Under tiden som de jobbade i köket satt jag och tittade på svt:s serie "Min fantastiska väninna". Jag har läst en eller möjligtvis två böcker i serien tidigare och nu är jag verkligen sugen på att ta nästa del! Tv-serien är superbra. Men, jag kände då och då att det var bra att ha läst i förväg, annars kanske jag inte hade hängt med så bra. Nu känner jag igen i princip varje scen. Samtidigt som jag tittade så stickade jag på min islandströja, som är ett beställningsjobb vilket gör att jag känner att jag måste bli klar med den inom en rimlig framtid.
Som alla andra ska jag väl försöka sammanfatta 2019. Det har varit ett år som både har känts jättebra på olika sätt, men också väldigt jobbigt på andra.
Jag älskar mitt jobb och nu när jag jobbat några år och är varm i kläderna så har jag byggt upp relationer och samarbeten med flera lärare och andra som gör mitt jobb ännu bättre. Att väcka läslust och en kärlek till böcker och bibliotek är det allra viktigaste målet för mig, sedan får mina chefer komma dragandes med vilka andra mål de vill... Min egen kärlek till litteratur, bibliotek, och bokbussen, inte att förglömma, gör det naturligtvis enklare för mig att väcka andras entusiasm och jag tycker att jag lyckas ganska bra. En annan sak som alltid har varit mycket viktig för mig, även i jobbet som lärare, är att alla jag träffar, i synnerhet barn och ungdomar, ska känna sig sedda och lyssnade på eftersom jag vet hur viktigt det är, att respekteras som man är.
Som bibliotekarie har jag mycket mer tid än som lärare för de där barnen och ungdomarna som hamnat lite utanför och som behöver en vuxen som lyssnar utan att ställa krav. Jag minns mycket väl de där vuxna som lyssnade på mig när jag var barn och tonåring och jag skulle säga att det är tack vare dem som jag orkade växa upp.
Jag är också väldigt glad för att det känns som att världen äntligen har börjat vakna upp och förstått att vi måste byta prioriteringar. Det spelar ingen roll hur mycket pengar och saker vi har om det betyder att djurarter utrotas, klimatförändringar förstör livet för miljontals människor och djur och miljöförstörelse gör att vi inte har frisk luft att andas och rent vatten att dricka.
Slutligen är jag oerhört tacksam för min familj, mitt barn som verkar må bra och utvecklas till en klok människa och som dessutom ärvt min kärlek till böcker!
2019 var året då mitt biblioteket helrenoverades och vi startade Meröppet. Samtidigt som det naturligtvis varit fantastiskt och ett oerhört lyft så har det nästan fått mig att gå in i väggen totalt. Varje dag under våren och sommaren var fylld av städning, omstrukturering, beslut åt olika håll- snabba som en kanin på rymmen och samtidigt det vanliga arbetet. När väl Meröppet kommit igång och jag tänkte att ÄNTLIGEN ska jag komma in i den vanliga lunken igen, ja då var det författarbesök, möten och allt möjligt extra utanför vardagen. Trötta och stressade kollegor gjorde mig också stressad och jag kände mig fullständigt urlakad nästan varje dag.
Den här tröttheten har gjort att jag inte tränat vilket i sin tur gjort mig deppad. Jag har sovit dåligt på nätterna, men ändå snarkat i soffan varje kväll klockan åtta. Min familj skämtar om hur jag somnar som på en given signal varje kväll när jag sätter mig ner.
Allt det där fick mig att bli nere och till sist har det blivit en ond cirkel.
Inte ens det som i vanliga fall ger mig livsenergi och glädje har känts roligt, bara jobbigt.
Jag tycker också att det är sorgligt att så många tycker att SD känns som ett bra parti att hålla på, att vissa av världens ledare tycker att det är viktigare med kortvariga vinster än att jorden ska få finnas kvar i ett bra skick och att det är en så hård ton på sociala medier.
Men, livsgnistan börjar återvända och jag känner mig positivt förväntansfull inför 2020.
Jag har ett enda nyårslöfte och det är att jag ska ta hand om mig själv. För när jag mår bra så orkar jag vara en bra människa mot andra och kan göra bra saker. Och det är väl ungefär det som behövs för att det kommande året ska bli bra.
Och så får man ju förstås hoppas att alla i ens närhet ska må bra och hålla sig friska. Men sådant styr man ju inte över...
