Gårdagen började med katastrof och panik!

Jag skulle åka hemifrån fem i sju för att hinna med bussen men vaknade ganska precis klockan sju.

Hoppade jämfota upp ur sängen, slängde på mig kläder, högg den lilla frukostpåsen som T fixat på två minuter (han bäst på att ordna nödfrukostar väldigt snabbt), cyklade i vild panik, sprang ikapp bussen. Tolv minuter över sju satt jag på bussen med väldigt immiga glasögon. När jag kom på jobbet upptäckte jag att mungiporna var vita av tandkräm, mindre snyggt.

Resten av dagen gick bra även om jag hade en inre stresskänsla som inte gick över förrän jag kapsejsade i soffan efter middagen.

När jag var på biblioteket förra veckan i Uppsala så högg jag en bok i farten. Det visade sig vara en julfeelgod vilket kändes lite fel i efterhand. Men den var lättläst även om den inte var så engagerande.

"Sista julen i New York" av Becca Freeman är för ovanlighetens skull inte i första hand en romantisk kärlekshistoria utan en bok om vänskap, familjer som saknas och hur man kommer över trauman i livet.

Hannah är kvar på campus under julen eftersom hennes föräldrar är döda och hon inte har någonstans att ta vägen. In sveper Finn, som också är kvar eftersom han inte är välkommen hem sedan han kommit ut som homosexuell. Tillsammans och med två andra vänner skapar de en jultradition som för Hannah betyder mer än något annat. Vi får följa vännerna under tio års jular men sedan kommer den sista, den som förändrar allt.

Som sagt, jag fastnade inte helt vilket kan bero på att julen känns väldigt långt borta.