Solen skiner. Jag har hunnit med både fönsterputs och bokläsning i trädgården med ett glas rosé. Fyradagarshelg är inte så dumt. I torsdags åkte vi på landet och sov över. H och jag åkte hem igår, fredag, för att H skulle åka till Stockholm, sova över med kompisarna och idag är de på Gröna Lund. De verkar ha det riktigt mysigt, det har kommit ett par små filmer.

T och P är kvar på landet och kommer hem imorgon. Egentligen skulle vi gå handledarkursen för körkortet, allihopa, imorgon men kursen blev inställd. Så vi gör ett nytt försök nästa helg i stället. Då blir det intensivt; Handledarkurs, student och 20-årskalas. Planen är att H ska ta körkortet tillsammans med sin far. T har försökt ett antal gånger under åren men aldrig hittat motivationen att komma hela vägen. Men kanske nu?

"Döden tar semester" av Carina Burman är en nyskriven deckare i 50-talsstil, den utspelar sig dessutom under det det årtiondet.

Jag har läst Carina Burmans bok om deckardrottningar och vet att hon kan ämnet. Florrie är en journalist som livnär sig på att recensera deckare. Men så råkar hon svimma på grund av överansträngning när hon ska lämna in en text och chefen beordrar semester. Hon åker då på en bussresa till Italien med ett gäng intressanta personer. Naturligtvis inträffar ett mord och Florrie får chansen att testa sin detektivförmåga på riktigt. Dessutom får vi uppleva Italien och svenskars sätt att vara på 50-talet. För mig som verkligen gillar Agatha Christie och hennes likar så passar boken perfekt. Lättsamt och lite lagom glättigt. Burman flirtar ohämmat med tiden, stilen och den klassiska deckargenren. Jag hoppas på en fortsättning!

 En kortvecka är påbörjad. Jag var på en mycket trevlig vårkonsert igår med min systers kör i Botaniska. Som vanligt var det vacker sång och en hel del nya låtar.

Imorgon är det sommarlunch på jobbet och sedan är det bara onsdagen kvar innan det blir helg igen. Härliga tider!

När jag cyklade till bussen i morse så spöregnade det men sedan kom solen. Mitt barn ska på avslutningsbal ikväll. Han har lånat kostym av sin far och en av hans kompisar har ordnat en limousin som gänget ska åka dit med. 

Jag högg en bok från högen vid sängen i lördags och då blev det Han Kangs "Vegetarianen". En bok som jag tänkt läsa i åratal, faktiskt redan innan hon fick Nobelpris, men det har aldrig blivit av. Jag hade en bild av hur den skulle vara utifrån vad jag hört och läst men som det så ofta blir så var den något helt annat. Den var bra men annorlunda, och det hade jag i och för sig förväntat mig, men också ganska obehaglig och sorglig. Det som var jobbigast med den var att karaktärerna kändes så ensamma. Ingen mådde bra och ingen älskade riktigt någon annan. Yeng-hye som är huvudpersonen är inte den som berättar i första hand utan det är hennes man, svåger och syster. Jag tänker inte skriva så mycket om handlingen för jag tror inte att jag kan beskriva den rättvist. Men jag rekommenderar den och vill läsa fler av henne. Jag gillar den där ganska ordkarga stilen som jag har fått för mig är typisk för asiatiska författare.

Och så hamnar den på Damma av-listan.

 Gårdagen började med katastrof och panik!

Jag skulle åka hemifrån fem i sju för att hinna med bussen men vaknade ganska precis klockan sju.

Hoppade jämfota upp ur sängen, slängde på mig kläder, högg den lilla frukostpåsen som T fixat på två minuter (han bäst på att ordna nödfrukostar väldigt snabbt), cyklade i vild panik, sprang ikapp bussen. Tolv minuter över sju satt jag på bussen med väldigt immiga glasögon. När jag kom på jobbet upptäckte jag att mungiporna var vita av tandkräm, mindre snyggt.

Resten av dagen gick bra även om jag hade en inre stresskänsla som inte gick över förrän jag kapsejsade i soffan efter middagen.

När jag var på biblioteket förra veckan i Uppsala så högg jag en bok i farten. Det visade sig vara en julfeelgod vilket kändes lite fel i efterhand. Men den var lättläst även om den inte var så engagerande.

"Sista julen i New York" av Becca Freeman är för ovanlighetens skull inte i första hand en romantisk kärlekshistoria utan en bok om vänskap, familjer som saknas och hur man kommer över trauman i livet.

Hannah är kvar på campus under julen eftersom hennes föräldrar är döda och hon inte har någonstans att ta vägen. In sveper Finn, som också är kvar eftersom han inte är välkommen hem sedan han kommit ut som homosexuell. Tillsammans och med två andra vänner skapar de en jultradition som för Hannah betyder mer än något annat. Vi får följa vännerna under tio års jular men sedan kommer den sista, den som förändrar allt.

Som sagt, jag fastnade inte helt vilket kan bero på att julen känns väldigt långt borta.

Månadens dikt maj 2025

 Nu ritas en cirkel på jordens mitt.

gränsen för det sjuka och för djuren,

skogarna sluter tätt om smutsiga sjöar.

Nu sover vi i urbergens skugga,

utom räckhåll för berättelsens strukturer.

utom räckhåll för utbud och efterfrågan.

Nu sover Peter Pan sin sjumilasömn

och maneterna viskar att vi ska glömma varandra,

att det finns ingen sista sommar.

Gråt inte din dumma jävel,

allt är en del av en underbar plan,

ur en klang av saft och is

stiger det nya Amerika.

Ur

"Förberedelser"

Av

Jennie Spetz

 Nu börjar eleverna fundera på sommarlånen! Jag älskar de här veckorna när man förstår att det här med att ha en hög böcker hemma under sommaren är betydelsefullt, inte för alla förstås men ändå för ganska många, speciellt på lågstadiet. Ett par veckor är det fortfarande kvar innan det är dags att låna högen på riktigt men jag har hört flera som är precis som jag inför sommarsemestern. En del av njutningen och förväntningen är att planera, göra högar, fundera och välja och välja bort. Ska man satsa på den där serien man har påbörjat? Eller ska man testa något helt nytt? Hur många böcker behövs egentligen för ett sommarlov? Så många delikata frågor.

Jag har fortfarande inte berättat för lärarna och barnen att jag inte är på plats i höst. Dels känns det som lite väl lång tid då jag kommer att behöva svara på frågor och prata om det, dels så har jag lite separationsångest, det här är människor som jag träffat regelbundet. Vissa av eleverna hänger här med mig varje dag de får, varje rast. Jag vet vad de gillar eller inte. Jag ser när de är glada, ledsna, arga eller ensamma. Ibland får jag bråka på dem (som en mamma ungefär), ibland skicka tillbaka dem till klassrummet när de kommer på fel tid och jag misstänker att de rymt. Det är oklart vem som tar över skutan i höst men det kommer att ta tid att lära känna den nya bibliotekarien och vem vet hur det går? Med risk för att låta skrytsam så tror jag nog att vissa kommer att sakna mig. För vissa är jag den där vuxna som man kan prata om allt möjligt med och jag är ganska bra på att lyssna (tror jag). 

Nå, nu är det ett tag kvar och jag ska inte grotta ner mig i det där. 

Idag kommer jag med en sådan där bok som det har gått trögt med igen. "Gwen och Art är inte kära" av Lex Croucher är en ungdomsfantasy med kärlekstema. Vi befinner oss på slottet Camelot, ja, DET Camelot. Där bor prinsessan Gwendoline och hennes bror prinsen Gabriel med föräldrarna och hovet. I många år har Gwen varit trolovad med Arthur men det finns ett par problem. Gwen är nämligen otroligt förälskad i kungarikets enda kvinnliga riddare Bridget. Och Arthur blir ständigt förälskad i olika killar. Nu närmar sig bröllopet och det bestäms att Arthur ska tillbringa sommaren på Camelot för att lära känna Gwen ordentligt. Det går väl sådär. Gwen och Arthur är fiender sedan gammalt och när de upptäcker varandras hemligheter blir det inte direkt enklare.

Jag ser humorn, jag ser poängen med romantik och kärlek. Det är lite kul att författaren använder sig av Arturlegenden men jag fastnade inte riktigt. Jag blev inte så involverad i historien. Det har tagit mig ett par månader att ta mig igenom boken. Har haft den på jobbet och läst på lediga stunder. Men nu är den läst och får hamna på bibliotekets Regnbågshylla. Och jag hoppas att den hittar sina läsare som kommer att uppskatta den mer än jag gjorde.

Efter en lugn helg så tar jag nya tag inför veckan. Plötsligt, i fredags, så kändes mitt onda knä mycket mindre ont och det kändes som att jag började se livet i färg igen! Det är fortfarande inte helt bra men som det känns nu så kommer jag att vara i stort sett återställd nästa helg vilket jag verkligen ser fram emot!

Min familj åkte och sov över på landet så jag var ensam hemma på lördag kväll. Då passade jag på att gå och lägga mig tidigt och sedan läsa till halv ett på natten. Det är inte ofta nuförtiden som jag orkar hålla mig vaken så länge och verkligen försvinna in i en bok men nu kände jag hur lyxigt det var. 

Boken var "Konsten att hälla sig flytande" av Libby Page.

Jag är lite osäker på var jag fått tag i den, men gissar att den vid något tillfälle köpts av någon i familjen på loppis.

Den handlar om simning och vänskap. Rosemary är 85 år, har bott i samma lägenhet i hela sitt vuxna liv. Genom livet så har hon alltid älskat att simma och hon och maken George har flitigt använt den kommunala bassängen som ligger nära deras lägenhet. Men nu har kommunen bestämt sig för att sälja anläggningen. Den unga journalisten Kate har fått i uppdrag att göra ett reportage om försäljningen och intervjuar därför Rosemary. Kate mår inte alls bra. Hon känner sig ensam och olycklig, ja deprimerad helt enkelt. Hon vill inte berätta för någon om hur otroligt dåligt hon mår utan kämpar på utan att se någon ljusning.

En annorlunda feelgood som gjorde mig glad att läsa. Och den hamnar på min Damma av-lista!

Min andra bok handlar om svenska drottningar genom historien.

"Svenska drottningar I blickfånget från Vasatiden till idag" av Karin Tegenborg Falkdalen går igenom alla drottningarna utifrån olika teman vilket känns som ett nytt och intressant grepp. En bok som lärde mig en hel del.

Tisdag igen...

 Så har en vecka passerat och semestern är över för den här gången. Nu är det två veckor utan en enda ledig dag, min son och jag är överens om att det blir svårt att klara av nu när vi vant oss med någon ledig dag här och där. Han har sitt sista nationella prov i veckan, matte, och efter det tror jag att hans humör kommer att stiga som vårsav. Bara sex veckor kvar av grundskolan. Det är helt omöjligt att fatta för de gamla föräldrarna.

Besöket hos pappa var bra. Det kändes lite speciellt för jag ska nämligen flytta hem! Ja, inte till pappa då men till mitt lilla samhälle i Jämtland. Detta är, som ni förstår, den stora nyheten som jag burit på ett tag. Jag har fått jobb som kommunens första skolbibliotekarie och ska börja i mitten av augusti. Fortfarande känns det helt overkligt. 

Min familj skulle följa med men det visade sig att gymnasielinjen som H vill gå inte finns i höst på grund av att de har för få elever som sökt. Ja, så är verkligheten om man ska bo i en liten inlandskommun, hade lite glömt det...

Så nu blir det så att jag flyttar, de andra stannar i Uppsala. Vi kommer att försöka pendla lite och träffas så mycket vi kan. Framtiden får utvisa om det fungerar.

Ni kommer förstås att få höra mycket om det här framöver. Allt är fortfarande mycket luddigt, var jag ska bo, hur jobbet ska läggas upp, hur vi ska få ihop vardagen. Min nya chef har i alla fall stor förståelse för situationen och har redan lovat att jag ska få jobba på distans vid behov, samt fördela arbetet så att jag kan jobba lite mindre vissa veckor och mer andra för att kunna åka någon extradag till Uppsala.

Allt det här får min hjärna att spinna på högvarv och jag har svårt för att fokusera på annat, som att blogga till exempel.

Men här kommer de senaste böckerna i alla fall.

Boken "Flerstämmigt" med redaktören Gunnel Furuland består av texter som handlar om människor i Uppland som betytt mycket för kulturen genom åren. Det är allt från folkskollärare till Gösta Knutsson, kvinnor som sökt och bevarat textilier och konst och man får förstås inte glömma porträttet av Elsie Johansson. Min favorit är nog ändå texten om Gösta Knutsson som visade sig vara en betydligt intressantare person än vad jag visste innan.

Min kollega Joakim Persson har kommit ut med en barn- och ungdomsbok som heter "The challenge". Boken innehåller noveller med det gemensamma temat att det utspelar sig på spelplattformen Arena. För ett par år sedan fick jag korrekturläsa manuset (och jag är sjukt mallig över att jag är en de som nämns och tackas i slutordet). Sedan min läsning så har boken utvecklats och hittat sin form. Jag tycker att den är helt okej, spännande och lite obehaglig. Jag skulle verkligen inte vilja spela på Arena. 

Boken passar också in på min Damma av-lista , böckerna från sängkanten som jag sakta men säkert försöker ta mig igenom. I april nådde jag inte målet med två böcker per månad så i maj ska jag försöka kompensera med tre. Nu har snart två veckor av månaden passerat och jag har fortfarande bara läst en så vi får se hur det går.

 Imorgon är det dags för semester igen! Ja, lite tätt på given kanske kan tyckas men det känns ändå väldigt bra. Så det blir tåget norrut hem till pappa tills på söndag.

Valborg firade vi tillsammans med de två systrarna och en systers tillbehör, det vill säga man och barn. Planen var att uppsöka en eld men när vi ätit den smaskiga grillmiddagen så pös alla barnen iväg till sina egna eldar och vips så visade det sig att ingen vuxen egentligen var så sugen på att gå iväg utan vi stannade kvar, satt och pratade.

Mitt knä och min onda arm har blivit bättre tack och lov. Men bra är det inte. Varje dag jobbar jag på att trava runt så mycket jag bara kan, gärna upp och ner i trappor, utan att överanstränga mig vilket är en svår balans men jag känner ju som sagt var att det blir bättre.

För ett par veckor sedan började jag, av en slump, att tänka på en bok jag läste som tonåring. Det var "Ut på yttersta grenen" av Shirley MacLaine. Den gjorde ett otroligt stort intryck på mig då för sisådär 35 år sedan och jag tittade också på filmen med samma namn och gillade den med. Faktum är att det nog var där som jag blev nyfiken på vad som händer efter döden, vad som finns som vi inte kan se och liknade frågor. Sedan dess har jag läst massor med böcker i ämnet samt sett många tv-program och filmer. Ett spännande område helt enkelt. Nåväl, på ren impuls reserverade jag boken på biblioteket och har läst den. Jag mindes väldigt mycket mer än jag trodde att jag skulle och jag tycker fortfarande att den var ganska intressant även om det naturligtvis hänt en del sedan den kom ut på svenska 1983. 

Jag hajade till lite när hon vandrar på stranden med sin vän David, en mycket sökande och andligt upplyst ung man, och han fimpar sin cigarett i havet. Det kändes fel på så många sätt! Vissa saker kan man förstås ifrågasätta och fnysa lite över men så är det ju med det mesta.