Sommardagarna flyter på i maklig takt. Min plan att slappa och läsa böcker verkar lyckas bättre än planen att ta långa hälsosamma promenader med stavar, som det ju så ofta blir. Förstår inte varför... Lite svalare har det blivit de senaste två dagarna och igår regnade det rejält. Vi slåss  om den nya hängmattan som är otroligt skön att ligga i, problemet är bara att det är fullständigt omöjligt att komma i och ur den på ett graciöst sätt. H sover i den varje natt.
Eftersom alla här är rädda för att bli smittade av Corona så är det en väldigt lugn sommar, inga onödiga utflykter eller aktiviteter. När man väl funnit sig i att det är så det är så infinner sig ett lugn och jag tänker att vi kanske behöver den makliga takten i livet mer än vi tror.
Speciellt svårt är det för mig som inte riktigt berörts av den "sociala distansen" under våren  utan i stort sett kört på som vanligt.

Jag har läst "Maigret gillrar en fälla" av Georges Simeon. Jag är mycket förtjust i dessa deckarklassiker skrivna på 50-talet om den stillsamme och eftertänksamme polisen Maigret i Monmartre som röker sina pipor, tar ett glas öl och funderar sig fram till mysteriets lösning. Stilen påminner mig om Agatha Christie. Som jag skrivit tidigare i denna blogg, det är vilsamt att läsa deckare där det stora händelseförloppet utspelar sig i polisen eller detektivens inre. En bok som passar mycket bra att läsa i en hängmatta, med all tid i världen och avslappnat sinne.

Dagarna består just nu av bad i sjön minst två gånger om dagen, eftersom det har varit oerhört varmt, massor av bokläsning i skuggan och umgänge med familjen. När man hoppar i sjön är vattnet nästan ljummet vilket är tidigt för säsongen. I går natt vaknade vi av ett sällan skådat åskväder. Det blixtrade och åskade och rätt som det var kom regnet forsande. När jag kom ut på morgonen efter så var gräsmattan betydligt grönare än när jag gick och la mig.

 Två nätter har jag vaknat av två tranor som stått utanför mitt sovrumsfönster och trumpetat. Första natten sa jag till dem på skarpen och då fnös de högdraget innan de fortsatte med sitt. Inte brydde de sig om mig direkt. De har smaskat potatis ur pappas och mammas land så de är inte helt populära.

Både igår och idag fläktar det skönt och vi och kaninen tycker att det är helt ljuvligt. Vind i nackhåren och en hel del insekter blåser bort. På sjön är det full fart med båtar, bryggor, kanoter och folk som badar. Vi har också hunnit med en bryggtur vilket kan vara bland det härligaste man kan pyssla med en varm sommardag.

I morse hämtade vi vår T på bussen också. Han har åkt nattåg från Uppsala efter att äntligen ha fått semester.

Jag tog med mig en bok  som heter "Blixtbarn" av David Renklint. Började läsa och det var sjukt spännande redan från första kapitlet. Men så började H snegla på den, vilket jag förstår för det är ett mycket tilltalande omslag, och innan jag visste ordet av så hade han lagt rabarber på den. Så,under två dagar har vi läst den lite parallellt eller hur man ska säga. En otroligt spännande och bra bok! Vi rekommenderar den båda varmt samt väntar på fortsättningen som vi är fullständigt överens om måste komma!

Eli är elva år, har förlorat båda sina föräldrar i ett blixtnedslag som träffade henne och fick huset att brinna upp. Desssutom förlorade hon sin ena hand och stumpen avger strålning och har drabbats av en slags svart röta som stiger upp mot armen.

Fastern Glispa är den enda Eli har kvar och tillsammans ger de sig av på en resa för att rädda armen. Det blir både hemskt och spännande och det var helt omöjligt att sluta läsa. Den här boken kommer att få följa med mig på alla mina bokprat på mellanstadiet i höst!

Semester!

Midsommar är avklarad med härligt sommarväder, dans runt stången, lekar, god mat och trevligt sällskap.

Men det måste sägas... Inte ens vår mest entusiastiska midsommarfirare, som för övrigt har fyllt 15 för inte så länge sedan, hade samma geist när det var dags att klä stången och leka. Plötsligt är det fullt av tonåringar i familjen som vill gå runt och hänga med varandra och inte vara med oss vuxna. Det känns skönt på ett sätt för en som inte älskar att leka men också väldigt vemodigt. Ska de nu börja krångla och bli stora och leva sina egna liv!

Imorgon packar jag in mitt barn och en kanin i bilen och sedan far vi på semester till mamma och pappa. T kommer någon gång i helgen tror vi, när han får semester.

Som vanligt är det trångt i bagaget eftersom min semesterläsning, och ett par stickprojekt ska med plus lite annat förstås.

Jag lider som vanligt av akut resfeber och har gått omkring här i ett par dagar med små högar med packningar på olika ställen och samtidigt försökt städa. Inte mycket har blivit gjort i värmen kan man konstatera.

Katherine Webb är en författare som jag rekomenderar varmt. Jag har just läst hennes "Gömställen" som handlar om den lilla byn Slaughterford. Året är 1922 och ett mord begås. Den unga flickan Puddy är i chock eftersom hennes bror anklagats för mordet och hon kämpar för att hitta den rätte mördaren. Till sin hjälp har hon godsägarens fru; Irene.

Boken är inte en deckare även om mordet har en viktig plats i berättelsen.

Jag känner att jag inte gör den bästa reklamen för boken utan sammanfattar bara med ; LÄS!

Jag har också läst en liten novell av P O Enquist som heter "Öknens alla blommor". Den var väldigt speciell och är nog den jag gillar bäst av hans verk.

  

Nu är det sommar på riktigt!

I tisdags var det skolavslutning här i Uppsala. H och hans pappa åkte och badade på Fyrishov för att fira. Lite kallt var det att bada ute så det blev mest inomhus förstod jag. Resten av veckan har jag och H varit lediga tillsammans. Vädret har varit riktigt soligt och varmt och vi har haft det mysigt. Fast, jag får umgås ganska mycket själv med kaninen eftersom mitt barn hellre sitter och spelar online med sina kompisar. Sedan har det varit fotbollsträningar och imorgon drar han iväg på  match i Märsta. Men så är det ju. Det är  bara för en gammal mamma att tugga i sig.
Jag gillar sommarläxan han kom hem med, en läsutmaning som går ut på att barnen ska läsa mer än lärarna under lovet. Fixar de det så blir det en belöning. Belöningar går ALLTID hem!
Vi (eller okej då, jag) har bestämt att det ska vara minst en halvtimmes läsning varje dag. Det är ju det där att komma igång, sedan blir han ofta uppslukad och tycker att det är härligt.

I solen och värmen har jag ägnat mig åt boken Svälten" av Magnus Västerbro. Min mamma har lobbat för den i ett par år vid det här laget men jag har inte kommit till skott förrän nu. Den var riktigt bra! Det handlar om nödåren 1867, 1868 och 1869 då det först blev missväxt i norra Sverige, främst Västerbotten på grund av kylan som kom alltför tidigt och sedan året efter då det blev så torrt i södra Sverige att skörden förstördes. Magnus Västerbro förklarar hur samhällsynen och de rikas politiska värderingar styrde hjälpinsatserna och gjorde att katastrofen blev mycket större än nödvändigt eftersom de som styrde ansåg att de som var fattiga och inte klarade sig och sina familjer rådde för det själva och att de bara skulle blir lata och bortskämda om de fick hjälp. Han beskriver svält som företeelse genom historien på olika platser i världen. Boken var mycket intressant och förklarade mycket. Vi pratade om det igår vid middagen och konstaterade att politikerna resonerar likadant fortfarande, i samband med Coronakrisen till exempel. Drabbade länder ska inte få för mycket hjälp, inga bidrag utan lån som de måste betala tillbaka. Fortfarande tycker man på något plan att det är ens eget fel att man inte kan försörja sig och behöver hjälp. Dessutom är det förenat med skam att inte kunna göra rätt för sig.
Mycket bra skrivet och lärorikt. Jag har läst med stor behållning.

Jag tänkte att jag ska försöka göra listor på de författare som jag läst allt av. Och eftersom jag hade Majgull Axelsson-maraton för några somrar sedan så börjar jag med hennes böcker. Men, jag har bara valt hennes skönlitteratur, förutom "Rosario är död" som jag med mycket upprörda känslor läste för länge sedan på lärarlinjen. Hon har också skrivit ett antal reportageböcker.
Men,det första som naturligtvis hände när jag började skriva listan var att jag upptäckte att jag missat en bok. 2018 kom en antologi som heter "Vänskap och varma tassar" där Axelsson skrivit ett kapitel. Den räknas kanske inte in bland hennes romaner men får ändå komma med. Och jag lär ju få beställa den på biblioteket i sommar för jag blev lite sugen på att läsa hela boken.

Majgull Axelsson

• Långt borta från Niefelheim
• Rosario är död
• Slumpvandring
• Aprilhäxan
• Jag heter inte Miriam
• Den jag aldrig var
• Ditt liv och mitt
• Moderspassion
• Is och vatten. Vatten och is

• Vänskap och varma tassar

Kan det vara så att sommaren har kommit på riktigt nu?

I helgen har vi haft det soligt och fint. Igår tog vi en tur på landet och målade vår lilla friggebod(gäststuga). H satt och läste i en solstol när plötsligt tre harar skuttade förbi, på ungefär en meters avstånd. Speedy var hemma i Uppsala och det var kanske lika så bra. Han hade väl fått hjärtattack om han sett de där släktingarna.

Jag har avslutat del 15 i serien om "Sagan om Isfolket", "Vinden från Öster". Nu är jag lite less på Isfolket och lyssnar i stället på en deckare; "I stoft och aska" av Anne Holt. Jag har aldrig läst något av henne förut och misstänker att jag råkat hoppa rakt in i en serie, men det funkar rätt bra ändå.

Årets sommarprojekt är att läsa alla böcker av Jojo Moyes. Det kommer att gå rätt snabbt eftersom jag redan läst det mesta av henne. Igår kväll avslutade jag "Brudskeppet", en av hennes tidigaste böcker. När andra världskriget tagit slut hade tusentals kvinnor gift sig med soldater som de mött under kriget. 1946 lämnade hangarfartyget Victoria kajen i Sydney med 650 australienska unga kvinnor ombord. Dessa nygifta brudar skulle då återförenas med sina män i England. Under ett antal veckor trängdes de i trånga hytter i väntan på sina nya liv. Jojo Moyes har utgått från denna verkliga händelse och skrivit en skönlitterär roman om fyra av dessa kvinnor. Kvinnorna var förväntansfulla men nervösa. Många kände knappt sina äkta män och det var inte helt säkert att de var välkomna när de kom fram.

I början av boken hade jag lite svårt att fokusera. Jag fastnade inte riktigt. Men i ärlighetens namn så tror jag att det beror mer på min islandströja jag håller på att sticka än boken i sig. I helgen, när jag hade tid att läsa flera timmar i sträck och kom in i historien ordentligt så blev jag ordentligt fångad. Den 

var lika bra som hennes övriga böcker.

            

vivisade sig vara lika bra som henne