Just nu är jag inne i en period när allt bara rusar på och jag mest hinner hålla i mig och försöka hinna med. Allt som är på jobbet med ommålning, nya bokhyllor, författarbesök och allt möjligt annat gör att jag är helt slut på kvällarna. Hemma håller vi på med besök på öppet hus på olika skolor (eftersom H gärna vill byta skola till hösten), snö, mörker och kyla, cykeln som krånglar, bilen som behöver service och sådant där som hör livet till. Det här gör att jag varje kväll stupar i säng jättetidigt, alternativt somnar i soffan, och sedan känner ännu mer stress för att jag aldrig gör något vettigt på kvällarna utan bara sover. Jag längtar efter en helg då jag inte ska gå ut ur huset, längre än möjligtvis till brevlådan. En helg då jag ska hinna sticka, ligga och läsa och bara göra exakt vad jag vill.
Ett problem är också att jag vaknar flera gånger per natt, ligger länge och inte kan somna om eftersom jag genast börjar tänka på allt som ska hinnas med.
Jag trivs väldigt bra med livet, jobbet och familjen och jag tror att det här är den vanliga vintertröttheten men jag tycker ändå lite synd om mig själv då och då.

Så, det jag har läst är en Nora Roberts, den författare jag medicinerar mig med när livet är lite övermäktigt, och denna gång blev det en riktigt oinspirerande historia till och med för mig, nämligen "Skimrande horisont".
Och just nu håller jag på med en annan, som jag insett att jag läst tidigare men som duger. Den heter "En doft av snö".
Efter den ska jag läsa något mer seriöst och givande.
 Kom på att jag också läst hennes "Äppelblom" häromsistens. Mycket Nora Roberts för tillfället...