Så länge jag kan minnas har jag hört att det är ett hopplöst företag att utbilda sig till bibliotekarie, dålig lön och inga jobb. Efter nästan tjugo år som lärare bestämde jag mig ändå för att någon gång i livet måste man lyssna på sina innersta drömmar och inte vara så förskräckligt praktisk. Och det var då jag började plugga på vinst och förlust. Vissa dagar har det mest känts på förlust, men de här två sista veckorna har jag sökt tre bibliotekariejobb. Naturligtvis kommer jag inte att få något av dem eftersom jag ju inte ens klarat av halva utbildningen, men det är ju uppenbart att det finns jobb. Och nu, när jag gjort sista tentan och kan vila ett par månader från eländet så känns det ändå som att drömmen kanske är värd att satsa på trots allt. Och en sak har jag insett med åren, så länge man har pengar så att man klarar sig så är livsglädje mycket mera värt än att vara rik!