Jag kan inte sluta läsa "Igelkottens elegans"! Den är lättläst och underhållande samtidigt som den är intellektuell och filosofisk. Ibland får jag stanna upp, tänka efter och fundera över något. Imorse fick jag förklaringen till titeln. Jag kan verkligen rekomendera er att läsa den. Jag kommer att bära med mig tankar om den ett bra tag, det känner jag på mig. Så nu leker jag med klossar med den ena handen och håller i boken med den andra. Tur att jag har en bebis som tycker att det är helt okej att leka själv en stund emellanåt om man bara sitter bredvid på golvet. Fast det är en sådan färgglad framsida så han vill gärna titta och smaka på den då och då...

Jag tänkte att jag skulle berätta om en av böckerna på min sista lista.

"Vi måste prata om Kevin", av Lionel Shriver, är en bok som jag önskar inte skulle behöva finnas. Men eftersom jag misstänker att den visar en verklighet som tyvärr existerar så är jag glad att jag har läst den. Det är en kvinnas berättelse om sin son, Kevin. Man förstår redan från början att Kevin begått ett hemskt brott eftersom han sitter i fängelse. Kvinnan beskriver hans födelse och uppväxt. Trots att alla andra tyckt att han varit ett helt normalt barn så har hon alltid känt att något varit konstigt med honom och hon har alltid känt sig obehaglig till mods med honom. Jag ska inte berätta för mycket så att jag förstör läsupplevelsen för någon, men man får ont i magen när man tänker på historier man hört och sett om som påminner alltför mycket om Kevins berättelse.