När man tittar ut genom fönstret idag så ser det mycket lovande ut, soligt och fint. Men om man sticker ut nosen så är det blåsigt och ganska kyligt.
I torsdags firade vi Källkritikens dag, jag och en kollega, med att åka till Gävle. Där var det föreläsningar och Work shops på det sprillans nya kulturhuset Agnes. Dagens program hette "Källa på det?" och bland föreläsarna var först Karin Ågren ut som pratade om källkritik ur ett historiskt perspektiv. Att folk alltid skrivit om historien för eget syfte är inget nytt och hon använde kungar och andra makthavare som exempel.
Sedan var det Olof Sundin, professor vid Lunds universitet, som tog vid om AI och bibliotekens roll i världsutvecklingen. I slutet av sin föreläsning bad han om ursäkt för att det blev så dystopiskt, men så ser ju världen ut just nu. Han betonade vikten av bibliotekariernas otroligt viktiga roll i en värld där vem som helst kan påstå vad som helst på nätet. Lite krymper man av vikten av det ansvaret när man själv får kämpa för att hänga med i utvecklingen men samtidigt får det i alla fall mig att knyta näven i fickan och tänka att jäklar anamma jag ger mig inte utan strid för sanningen!
Peter Björkman, bibliotekschef i Umeå på Väven, deras stora kulturhus, var näste talare och han berättade om deras arbete för att utveckla MIK (Medie och Informatinskompetens) . Han gav många matnyttiga tips och reflektioner och även om det är svårt att överföra allt till sitt eget bibliotek så var det intressant.
Efter en halvtimmes panelsamtal om källkritik och hur man kan arbeta med det så var dags för lunch och på eftermiddagen gick vi på Workshops. Jag testade att spela olika spel på nätet där man fick jobba med källkritik på olika sätt.
En mycket intressant dag fast den började uselt...
Jag försov mig, vilket nästan aldrig händer, hade en kvart på mig ut till bussen. Rusade runt för att få på mig kläder högg en macka som T snällt nog tillredde och sedan stod vid dörren och höll fram. Jag hann med både bussen och sedan tåget men jag tror att jag slutade hyperventilera typ i Tierp.
Och så till böckerna då.
"Till hamnen" av Jenny Clevström är första delen i en kommande feel goodserie (gissar jag) som heter "Livet i Skärvik". Den handlar om flera personer i det lilla skärgårdssamhället Skärvik på Öland. Allt börjar med en rejäl storm där fiskaren Torsten och hans båt försvinner. När beskedet når caféägaren Rosie så får hon panik och inser att Torsten betyder mer för henne än hon trodde.
Sedan har vi Inez som kommit till Skärvik efter att hennes biologiska mamma dött. Mamman var svårt psykiskt sjuk vilket gör att det är väldigt svårt och påfrestande för Inez att komma tillbaka.
Den sista karaktären är Mei Li som flytt undan ett mycket destruktivt förhållande, lånat en väns sommarstuga och gömmer sig samtidigt som hon försöker läka sina sår.
Ja, det är en feel goodroman och man kan lita på att allt ordnar sig. Men författaren passar som ni förstår på att skriva om en del jobbiga ämnen. Ibland har jag svårt för de där böckerna som vill trycka in för mycket i sina böcker, för många jobbiga saker samtidigt som de gör det i en lättsam förpackning. Här tycker jag dock att det funkar rätt bra. Kanske inte den bästa boken jag läst och jag tänker inte ens i tanken försöka jämföra den med till exempel "Omöjliga varelser" som jag skrev om i förra inlägget. Men den var ju också enastående på ett antal sätt.
Även denna månad har jag plockat en bok från högen bredvid sängen. Det är också en feelgood men av ett helt annat slag än Clevströms bok. "30 dejter på 30 dagar" av Sarah Title är en äkta traditionell feelgood av det slag som jag egentligen gillar mycket mer än de här svenska böckerna som vill lite mer än bara göra människor glada. Melissa, eller Bernie som hon kallas, är bibliotekarie och har helt anammat den intellektuella stilen. Hon är nöjd med sitt liv, behöver verkligen ingen man och orkar inte bry sig om kläder, smink och sådant trams.
Men så lägger någon ut ett mem på henne på nätet där hon ser väldigt bister ut och plötsligt är hon kändis.
Colin är journalist på en modetidning på nätet och när hans kollegor ser Bernies mem kommer de på den strålande idén att de ska göra ett reportage om den "odejtbara bibliotekarien". Eftersom Colin känner sig lite orolig för sitt jobb så ser han chansen och ser till att han får uppdraget att dels få Bernie att gå med på spektaklet och sedan att lotsa henne genom dejterna.