Gott nytt år!

 Ute är det en vintersolsdag som helst avnjuts inomhus då det är -28 grader för tillfället. Jag har varit ut och hämtat en korg ved samt tittat till min vävstuga men nu tänker jag inte sticka ut nosen förrän efter middagen ikväll då jag ska åka till min lägenhet. Imorgon är det nämligen jobbdag. Eftersom familjen skulle ha åkt hem igår så tyckte jag inte att det var någon idé att vara ledig. 

Nu har det visat sig att den här julen och nyårshelgen kommer att gå till historien när det kommer till resande så min familj är fortfarande kvar och kommer inte att åka förrän i övermorgon. 

Min resa till Uppsala den 20 december var helt problemfri och jag var framme i tid. Där var inget pyntat eller förberett inför julen eftersom den stackars T låg i sängen och hostade. Men jag och H hade i alla fall ett par dagar på oss att fixa och T kryade dessutom på sig så pass att han kunde hjälpa till lite lagom så julen infann sig precis som den skulle. Min 16-åring och jag hann till och med baka pepparkakor.

Julhelgen var otroligt lugn och vilsam. Vi var kaninvakter så jag har tillbringat ett antal timmar med att stå och titta på fem levnadsglada kaniner. Jag skulle nog vilja gå så långt som till att påstå att det är en form av mindfullness att titta på glada djur som grejar. Fem kaniner med olika personligheter. För när man studerat dem ett tag kan man konstatera att de är väldigt olika allihopa.

Meningen var att vi skulle åka norrut den 27 men redan ett par dagar innan fick vi informationen att alla tåg var inställda den dagen på grund av stormen Johannes. Så vi bokade om och kom iväg den 29. Tråkigt, men det positiva var att jag hann träffa min före detta biblioteksjobbarkompis och fika med henne vilket var mycket mycket trevligt. Jag kunde inte föreställa mig att jag skulle sakna henne så mycket som jag faktiskt gjort under hösten. Där ser man...

Väl framme i Jämtland så vara alla som skulle vara här på plats och nyårshelgen förflöt i ett lagom vilsamt tempo. Men sedan började kaoset för de som skulle resa söderut igen. Då kom stormen Anna som ett brev på posten och alla tåg och bussar ställdes in igen! Vissa i familjen har haft mer panik än andra... Imorgon börjar tågen att gå igen även om jag förstått att stormen är i stort sett över i den här landsänden redan idag. Ett gäng hade bil och ett annat gäng hade hyrbil som skulle lämnas tillbaka i Östersund när de egentligen skulle ha satt sig på tåget, som var inställt, igår. Resultatet av allt detta blev att de idag satt sig i två bilar och är nu på väg till Uppsala och Stockholm efter löfte om att kunna behålla hyrbilen en dag extra och lämna in den vid Centralen. En familjemedlem som egentligen skulle ha åkt tåg i förrgår har fått klämma in sig i hyrbilen och min egen familj har lyckats boka om sina tågbiljetter till på tisdag.

Jag har läst en hel del men inga snabba böcker så i slutänden har det ändå inte blivit så många. 

De böcker jag klämde under juldagarna före nyår får hänga med in i det nya årets statistik.

Under mellandagarna passade det bra med en lättsam och okomplicerad feelgood. Nora Roberts senaste är en första delen i en ny serie vid namn "Huset Pools förbannelse" och del ett heter "Den första bruden". Jag tyckte inte att den var så jättebra, full av klyschor och inte så medryckande. I och för sig är det där med klyschor ganska vanliga i hennes böcker men ibland blir det lite för mycket även för mig. Det är mycket spöken, kompetenta kvinnor (alltid positivt). Alla karaktärerna, både män och kvinnor är vackra, vältränade, extremt talangfulla på olika sätt vilket faktiskt blir lite tråkigt i längden. Till och med hundarna är osedvanligt gulliga och smarta.

Efter Nora Roberts behövde min själ och hjärna något med mer näring så då satte jag igång med Jonna Bornemarks nya filosofiserie "Vrida världen". Boken heter "De levande" och handlar om att se världen och dess tillstånd på ett nytt sätt. De flesta är nog överens om att vi behöver förändra vårt beteende och förhållningssätt om inte arten människa ska gå under och ta med oss de flesta andra arter och miljöer i katastrofen. Jonna Bornemark menar att vi har olika alternativ till denna förändring; genom att protestera högljutt och kräva makthavares och andras förändrade beteende, luta sig tillbaka och vänta på att någon annan ska ta tag i saken eller så kan vi förändra vårt eget sätt att förhålla oss till världen. Som ni förstår är det den tredje vägen hon utforskar. Genom att utgå från sina egna erfarenheter och sedan mangla det genom filosofiska teorier så ger hon exempel på hur man kan göra och tänka. En otroligt spännande och intressant bok som fått igång mina tankar. Den gick långsamt att läsa eftersom min hjärna inte är så van vid lite komplicerade resonemang och jag fick backa emellanåt eftersom jag inte riktigt hängde med men ibland mår man bara av en lite utmaning också. Jag gav boken i julklapp till min son och hoppas att han någon gång i framtiden ska känna sig lockad att läsa den, eller någon bok överhuvudtaget.

Min sista bok för dagen är faktiskt ytterligare en av Jonna Bornemark eftersom jag eventuellt har snöat in lite på henne för tillfället. "Jag är himmel och hav" kom 2020 och är även det en filosofibok som utgår från graviditet, födelse och moderskap. Hon knyter ihop sina egna erfarenheter med vetenskapliga teorier även här  vilket gör det hela väldigt intressant. Jag fascineras när hon börjar i det lilla, konkreta och slutar i världsalltet och visar hur allt hör ihop.

Min plan är att läsa alla hennes böcker!

Får se om nästa inlägg blir en årssammanfattning och lista med årets lästa böcker.

Vi hörs!

 Sista dagen innan jullov och arbetsmoralen sviktar å det grövsta.

Jag och kollegorna har suttit och pratat mest hela förmiddagen. Men det visade sig inte vara så dumt för vips kom vi på ett projekt inför nästa år. Prattid borde vara inlagd i arbetsuppgifterna för det är då geniknölarna jobbar och idéerna kommer. 

Nu räknar jag ner för imorgon blir det tågresa till Uppsala. Tyvärr har T fått flunsan och ligger nerbäddad men jag hoppas att han kryar på sig tills jag kommer.

H har haft julavslutning idag och var ute och åt lunch med klasskompisarna. Han var mycket nöjd när jag pratade med honom.

Jag har läst den fjärde delen i ungdomsfantasyserien "Arvspelen" av Jennifer Lynnes Barnes. Eller om det är så att det är en spin off?  Den här verkar heta "Bröderna Hawthorne"?  Efter den tredje delen var jag övertygad om att serien var avslutad men tji fick jag! Och efter att ha läst färdigt den fjärde boken; "Det finns inget mer Hawthorne än att vinna", så har jag på känn att en femte del är att vänta.

När jag läser den här serien så kan jag inte fatta hur författaren har tänkt ut hela historien. Det finns så många spår, så många detaljer som jag aldrig kunnat föreställa mig. Man skulle vilja öppna en liten lucka i hennes hjärna och ser hur cellerna jobbar.

I den här boken är det inte Avery som är huvudpersonen utan bröderna Hawthorne. Först tänkte jag att njae, jag var färdig med serien. Men en bit in var jag naturligtvis fast. Jag misstänker att det här inte är böcker för ovana tonåringar som ger upp när intrigen blir komplicerad. Jag har köpt in hela serien till mitt skolbibliotek och tänker att det krävs rätt läsare, som klar svårighetsnivån, som gillar mysterier, action och tonårskärlek för att det ska gå hem. Men för rätt läsare blir den perfekt och då kommer hen inte att vilja sluta läsa.

 Bilresan gick bra igår. Min kollega körde lugnt och säkert.

Det är fortfarande plusgrader och jag oroar mig för att all snö ska tina bort. Hoppas att vädret vänder snart.

Jag har läst en riktig julfeelgood, igen. Tyckte den var bra men kanske att slutet var lite tamt. Varför det kändes så vet jag inte för det var ett lyckligt slut.

Jenny Oliver har skrivit boken som heter "En vinter i Paris". Rachel hatar julen sedan hennes mamma dog. Pappan vägrar prata om mamman och bearbeta sorgen. Mamman hade byns lilla bageri och Rachel växte upp där och hjälpte till. 

Nu visar det sig att mormor Julie, vännen Jackie och de andra i den lilla engelska byn har gått bakom ryggen på Rachel och anmält henne till en baktävling i Paris vid jul. De har ordnat en liten lägenhet där hon kan bo under tävlingsveckan.

Trots att hon verkligen inte vill så åker Rachel. Det är inte bara julen hon bojkottat utan hon har också gett upp bakningen eftersom det påminner så mycket om mamman.

Väl på plats får hon upp kämpaglöden och bestämmer sig för hon vill vinna trots allt! Domaren är Henri, stjärnbagaren som gjort fel val i livet och nu gömmer sig, bakar och är arg och bitter. Henri har en bror, Philippe, som dyker upp lite här och var där Rachel är. Han är snygg, har snälla ögon och doftar gott...

 Oturligt nog ska jag och en kollega ut och köra bil idag, ganska långt. Och det är total ishalka. Jag var helt svettig efter att ha trippat till jobbet. Nåja, vi ska ta det väldigt, väldigt lugnt.

Så här i sista stund på året så slog det mig att jag har en utmaning som jag med all säkerhet inte kommer att ro i hamn. Tanken var att jag skulle läsa en författare på varje bokstav i alfabetet. Utmaningen var med mig ungefär till sommarsemestern, sedan glömde jag bort den. Eller snarare, struntade i den.

Nu har jag i alla fall tagit mig i kragen och läst en bok som ska passa in, nämligen "Nåd" av Linn Ullman. Jag tycker om Linn Ullmans böcker och har läst flera genom åren. Men det är inga solskenshistorier så man måste vara stabil och robust när man tar sig an dem. Den här är inget undantag även om den var lättläst. Johan Sletten är 69 år och har fått sin dödsdom. Livet blev nog inte riktigt som han tänkt sig även om han är lycklig med sin fru Mai. Sonen har han inte pratat med på åtta år. Jobbet som journalist tog ett abrubt slut, på ett mindre bra sätt och han blev pensionär.

När han fått sin dom så minns han sin pappa som dog på ett förnedrande sätt och det är Johans värsta mardröm att förlora kontrollen och dö på samma sätt. Därför ber han sin fru hjälpa honom att dö om det det krävs. Men samtidigt vill han leva och finnas kvar. Ja, det är en bok om livet, kärlek, döden och vad som styr livet i olika riktningar.

 I helgen har jag åkt skidor!

Inga långa turer förvisso, bara fram och tillbaka över sjön både lördag och söndag men det var väldigt härligt. Skidåkning är en av mina favoritsporter. Det är som att andningen, tankarna och själen stabiliseras i en avslappnad takt, i samma som man åker. Nu var det lite nervöst för jag visste inte vad mitt dramatiska artrosknä skulle tycka om saken men det gick överraskande bra. Tydligen så belastas inte knät så farligt när man glider i snön och om man inte får hybris och gör ett lappkast eller så, vilket var väldigt nära eftersom jag kan få oförberedda slängar av hybris ibland, så är det ju endast framåtrörelser för den lilla knäskålen.

En vurpa blev det, på plan mark och det berodde på den där hybrisen, fick för mig att jag skulle spurta och snubblade på mina egna pjäxor. Fick ett ögonblicks panik men ramlade mjukt utan större skador och lyckades, efter ett par minuters uffande och puffande, ta mig upp igen.

Räven hade minsann undersökt och korsat mitt skidspår också, tre gånger. Två av gångerna hade den dessutom kissat lite mitt på spåret, aningen demonstrativt kan jag tycka. 

Äntligen är jag färdig med feelgood-serien om "Begravningsbyrån Tranan"  av Ewa Klingberg. Den sjätte och sista boken "Härlig är framtiden" knyter ihop säcken så att säga. Inga dramatiska kriser. Nu får Sandra och de andra klara sig på egen hand och det verkar enligt epilogen gå ganska bra.

Månadens dikt december 2025

 Den största förnedringen sker varje jul,

exakt mellan lunchen och Kalle

när tidigare vänner och några kusiner 

slår en årlig signal för att önska honom god jul.

I bakgrunden hör Sam ljudet av liv:

stressade mammor letar en vante,

tonåringar muttrar,

en skällande hund.

Sam vet att när de lagt på

kommer ringaren berätta för alla

att det är viktigt att vara snäll mot den som ingenting har.

Linnea Swedenmark

Ur

-Den hemliga diktektiven-

 Så är det fredag och efter jobbet ska jag försöka gräva fram bilen som stått orörd i nästan två veckor. Min far konstaterade, aningens skadeglatt kändes det som, igår att det nog snöat minst fem decimeter sedan jag använde den sist. Jojo...

Jag har packat mina skidpjäxor i helgens packning och jag tror att det är bra skidsnö. Förra helgen hade pappa försökt åka men tydligen var det lite klabb då. Eftersom simhallen är tillfälligt stängd så har det mest blivit soffhäng i veckan och inte direkt någon motion så det skulle vara härligt med en skidtur.

I veckan har jag varit på Island, bott på ett charmigt litet hotell (enligt bokens baksidestext) och hängt med Lucy, Alex och islänningarna Helga, Freya, Gunnar och de andra. Jag pratar förstås om boken "Det lilla hotellet under norrskenet" av Julie Caplan. Egentligen har jag bara ett klagomål. VARFÖR måste den svenska titeln innehålla "det lilla..."? Det är som ett skämt.

I övrigt är jag mycket nöjd med boken. Lucy har fått sparken från sitt jobb på ett tjusigt hotell i London efter en pinsam incident. Självförtroendet är i botten och hon får inget nytt jobb. Men till sist får hon chansen att åka till Island och jobba i två månader på ett hotell som sedan ska byta ägare. 

På hotellet jobbar också skotten Alex. Han är där inkognito på uppdrag av sin chef som planerar att köpa hotellet och vill veta hur personalen och verksamheten fungerar. Lucy och Alex dras naturligtvis till varandra men det blir jobbigt eftersom båda har hemligheter.

Jag har ju en faiblesse för isländska böcker och den här gjorde mig som sagt var inte besviken. Men det jag gillar mest med isländska böcker är stilen som författarna har och den finns inte här vilket inte är så konstigt eftersom författaren är engelsk så vitt jag förstått.