Hej då oktober!

 Biblioteket har varit lugnt den här lovveckan. Men ändå träffar man en hel del folk tack vare Meröppet. Utanför fönstret har det varit full aktivitet. De nya barackerna är uppsmällda och skolans grejer har fraktats dit. På måndag ska vissa klasser, och majoriteten av fritids, flytta in. På skolgården är de i full gång att riva, gräva och greja. Jag tycker att det är spännande och ser fram emot den nya skolan och det nya biblioteket som skymtar långt borta i framtiden.

Igår var det legobyggande för hela slanten. Åtta entusiastiska barn kom och byggde med stor frenesi i en och en halv timme. Lego är verkligen en fantastisk uppfinning. Mina syskon och jag har ägnat en mycket stor del av vår barndom åt lego och det fanns ju långt innan dess. Min son har älskat att bygga även om vi gjorde ett stort misstag med honom.  Han fick olika satser, ni vet drakar, borgar, rymdskepp...Problemet var att när han byggt de där sakerna så var han färdig. Vi fick absolut inte riva eftersom han var mycket nöjd men hela poängen är ju att kunna riva och bygga nytt. Nästa gång jag ska ge bort lego till ett barn så ska det vara de där gamla standardbitarna som man kan använda till vad som helst.

Legot igår var mycket blandat men mest de vanliga rektangulära och fantasin flödade.

För ett tag sedan lyssnade jag med stor behållning på podden P3-klassikern

som i detta avsnitt handlade om Gertrude Stein och Alice B Toklas. Programledaren Emelie Rosenqvist och författaren Emma Hamberg pratade om boken "Alice B Toklas självbiografi", skriven av Gertude Stein.

Jag kände till Gertrude Stein även om det var ytterst lite men nu blev jag galet intresserad och direkt efter att jag lyssnat klart så beställde jag boken på biblioteket. Och jag är inte besviken! Boken handlar absolut inte om Alice B Toklas utan om Gertude Stein som konsekvent genom boken framställer sig själv som ett geni och en betydelsefull person för konst- och kulturvärlden på 20- och 30-talet i Paris främst. Det får man ändå säga att hon gör med all rätt. I de båda damernas hem möttes tidens blivande kulturella storheter; Picasso, Matisse, Hemingway och många fler. Jag har svårt att beskriva boken och deras liv men jag har fnissat och fascinerats hela vägen. På mitt skrivbord ligger nu en annan bok som jag längtar efter att sätta igång med, nämligen "Alice B Toklas kokbok". Den skrev hon faktiskt själv 1953 när Stein dött och hon låg sjuk. Efter att ha läst Emma Hambergs förord och bläddrat lite i den så vågar jag mig på att förutspå att jag kommer att gilla även denna bok. Ja, det är en kokbok men lika mycket en dagbok.

Vill ni veta mer så lyssna på poddavsnittet (se länken ovanför). Ni kommer inte att bli besvikna!

 Så har vi en ny vecka. Jag har tagit mig igenom två hektiska men roliga veckor med praos, Sy- och hantverksfestival och en massa annat tjohej.

Att ha två entusiastiska och glada praos piggade upp mig. Båda två jobbade på och gjorde sitt allra bästa. De yngre eleverna blev mycket imponerade av dessa stora tjejer som visade sig vara superbra på att hitta rätt böcker och att läsa högt!

I lördags satte jag mig på pendeltåget och drog till Älvsjö och Sy- och hantverksmässan. Lite tråkigt att inte ha någon att prata med men samtidigt väldigt skönt att bara knata runt, kolla och köpa det garn jag behövde. Mest blev det entrådigt lingarn som är det allra bästa när man ska sticka disktrasor. 

Hemvägen blev lite av en prövning eftersom vagnen blev proppfull med Hammarbyfans som skulle på match i Uppsala. Under ganska många timmar var jag övertygad om att de tillhörde GAIS eftersom jag tyckte att de ropade det. Men T och P himlade med ögonen när jag berättade om det hela och ville påskina att jag har noll koll, vilket kan vara lite lite sant när det gäller fotboll (eller bandy? nu blev jag lite osäker).

I alla fall så drack de öl, brölade och sjöng. Jag kan inte med ord beskriva hur utmattad jag blev...Dels ljudnivån, dels tanken på alla dessa karlar i olika åldrar som betedde sig som om de inte hade mer än två små fungerande hjärnceller och sedan kom lågvattenmärket... 

Vid Arlanda blev två av karlarna (någonstans i 40-årsåldern) kissnödiga så de gick iväg på perrongen, jag vill inte ens veta var de tyckte att det var lämpligt att kissa, medan deras kompis stod och höll upp tågdörren så att det inte gick att stänga och vi inte kunde åka vidare. En ur tågpersonalen påpekade oerhört trött och sarkastiskt att det inte var okej att låta alla andra passagerare vänta på att de skulle bli färdiga men de kunde inte ha brytt sig mindre. 

Väl i Uppsala brölade alla supportrarna sig vidare till olika pubar gissar jag.  På vägen såg jag flera som satte upp klistermärken, klottrade med sprayburkar och betedde sig. På nyheterna kunde man se i söndags att det varit misshandel på någon pub efter matchen plus att någon supporter kastat in glas på planen. 

Nu kan det tyckas som att jag lägger orimligt mycket tid på det här i stället för att skriva om mina böcker men jag känner mig fortfarande aningens upprörd över hur vuxna människor kan uppföra sig!

Puh, nu har jag fått ur mig eländet och kan tänka på roligare saker.

Jag har inte läst så många japanska böcker men varje gång jag tar mig an en så blir jag glatt överraskad.

"Innan kaffet kallnar" av Toshikazu Kawaguchi  är ett boktips från en vloggare på Youtube som jag följer. Just exakt nu kommer jag inte ihåg vem det är eftersom jag följer flera.

På ett litet café sägs det att man kan resa i tiden. Om man sitter på en speciell stol ska man kunna få en kopp kaffe och sedan resa till ett valfritt tillfälle i tiden. Men det finns många regler. Man får inte flytta sig från stolen och man måste vara tillbaka innan kaffet kallnat.

Från början var historien en teaterpjäs och det kan jag mycket väl tänka mig. När jag började läsa hade jag först svårt att fastna och undrade lite varför det här är en så populär bok? Men, som så ofta, så vände det och i slutänden tyckte jag mycket om den.

Jag håller fortfarande på med hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok, del 3. Igår kväll kom jag till mars 1792 och Gustav den tredje mördades. Ett kapitel jag väntat länge på eftersom jag var mycket nyfiken på vad hertiginnan och hennes omgivning hade att säga om mordet. På grund av allt som hände åren före mordet så var det nog ingen större överraskning. Till och med kungen själv misstänkte att folk ville honom illa. Och Hedvig Elisabeth Charlotta skriver flera gånger månaderna före att kungen gjorde sig hatad av många och att det nog skulle sluta illa en vacker dag. Och hon fick ju onekligen rätt.

Ja, det är mycket intressant och väl värt att läsa trots det ålderdomliga språket och de mycket långa redogörelserna för kungens krigande och politiska handlande som jag plågat mig igenom innan jag kom fram till den här godbiten.

 Vilken tur att semesterveckan var så lugn och energigivande för arbetsveckan som varit har varit desto mer hektisk. Jag har haft en prao (vilket nog var det minst jobbiga), förberedelser inför läslovet pågår, lästema med skolan är på gång, lång bokbusstur igår samt middag med systrar och kusin igår kväll. Till veckan har jag också en prao, en systerdotter, och det känns mycket roligt. Idag, lördag, har jag jobbat men imorgon blir det väldigt lugnt.

Nästa lördag har vi städdag i föreningen, men nu när jag skriver det här så inser jag att det också är Sy- och hantverksfestival nästa helg. Min plan är att åka dit på egen hand i år. Min syster skulle ha följt med men hon och samma systerdotter som ska praoa hos mig har höstlov och åker hem till min pappa. Jag skulle kunna fråga någon annan, till exempel min vän som jag åkt med förut men jag har kommit fram till att jag ska åka dit, göra några snabba varv och sedan åka hem igen.  Hemma vet de inte riktigt att jag planerar att rymma från städdagen, utan jag får berätta det så fint jag bara kan när jag skrivit klart det här.

Tänk att det alltid ska vara så få helger på en vecka! Det idealiska vore fyra lördagar och söndagar varje vecka, då kanske man skulle hinna göra allt man vill och behöver.

I veckan har jag läst en Nora Roberts, nämligen den tredje och avslutande delen i serien "Släkten O`Dwyer. Boken heter "Ödesnatt". 

Alltså, jag orkar inte riktigt skriva om den, den var en vanlig Nora Roberts-bok helt enkelt. Kärlek, häxor, djur, magiska och romantiska band mellan de olika karaktärerna, ja ni som läser hennes böcker vet... En bok som funkar som lördagsgodis, ger välmående och glädje för stunden och sedan är det över. Inget man får hälsa och superenergi av men ibland är det exakt vad man behöver.

Min andra bok är del två av ungdomsfantasyserien "Arvspelen" av Jennifer Lynn Barnes. Den första läste jag i våras på vår Helsingforssemester och jag var helt fast. Liter orolig var jag när började med del två; "Den förlorade arvtagaren" utifall den inte skulle leva upp till del ett. Men den var lika bra! En del frågor fick sina svar på ett något oväntat sätt vilket fick spänningen att hålla i sig genom hela boken. Jag tror att det ska komma en del tre också och jag har svårt att föreställa mig vad som kommer att hända i den. Men förväntningarna är höga!

 Så är det sista dagen här...

Igår kändes det som en så lång semester och som att jag hade all tid i världen. Idag känns det som att dagarna flugit iväg och jag kan inte fatta att det är dags att sätta sig på tåget imorgon.

Jag travade ut i svampskogen i regnet igår, ungefär fem minuters promenad från gården. Ytterligare fem minuter senare hade jag fyllt min lilla korg och kunde gå hem igen. Det fanns enormt mycket kantareller. Stora och fina. Jag kände mig mycket nöjd.

Idag har vi varit och handlat samt varit på biblioteket och deras AW (i samarbete med Landsarkivet i Östersund).

Som vanligt gjorde jag ett besök på bokhandeln och köpte en present samt "Bibliotekariernas hämnd" av Tom Gauld. Det är en smått fantastisk seriebok om bibliotekarier och den gick bara inte att motstå.

 

Om en liten stund vankas det pannkaka till middag och ikväll kommer en vän och hälsar på.  På grund av shoppingturen så har det inte blivit något vävt idag. Får se om jag hinner dit en sväng i morgon bitti. Annars får det vänta tills nästa gång jag kommer hit vilket rimligtvis borde vara till jul.

 Idag är det en riktig kojdag. snön som kom igår har övergått i ett strilande regn. Det är mycket varmare och jag lyckades elda i vävstugan så att det nästan blev för varmt. Mina projekt går framåt. Jag har varit där ett par timmar varje dag den här veckan och det är mycket mysigt. 

I eftermiddag ska jag trotsa vädret och gå och se om jag hittar några kantareller. Men det känns aningens gruvsamt. Efter lunch la jag mig under en filt på soffan och lyssnade klart på dagens ljudbok,den norska serien "Bara Maja". "Spökgården" är del 3 i serien som jag började lyssna på i somras. Maja är den vackra men ack så fattiga flickan som blir kär i en rik bryggarson, naturligtvis blir gravid och inte vet hur hon ska klara sig. Nu har hon fått ett pigjobb på en stor gård. Hon trivs där och alla är nöjda med henne utom frun i huset som är en riktig ragata. När det kommer fram att Maja är gravid riskerar hon att bli bortkörd mot husbondens vilja men saker och ting händer och än så länge är hon kvar.

En annan bok som jag avslutat idag är "Den försvunna bruden" av Felicity York. Den dök upp som ett tips på bibliotekets hemsida och jag blev intresserad. Nu när jag läst den har det visat sig att jag inte hade en aning om vad den handlade om. På ett sätt var den bättre men samtidigt inte riktigt så bra som jag förväntat mig. Den visade sig baseras på en sann historia vilket gjorde den spännande. Året är 1868 och vi är i England. Ellen Turner, dotter till en mycket rik parlamentsledamot, befinner sig i flickskolan när hon får ett brev att hennes mor är svårt sjuk och att Ellen genast måste åka hem. Naturligtvis lyder hon men det visar sig snart att det är en lögn. I stället kidnappas hon av två bröder vars mål är att röva bort henne och genom utpressning lägga vantarna på familjens förmögenhet. De gör det på ett mycket slipat och uttänkt sätt. Edward, brodern som planerat alltihop tillsammans med sin styvmor, anstränger sig hela tiden för att lura Ellen så att det i efterhand ska se ut som att hon följt med honom frivilligt.

En fascinerande historia även om jag, som sagt var, inte fastnade helt.

Efter att ha läst klart så googlade jag, min vana trogen på Ellen Turner och läste om verklighetens drama. Rätt så intressant må jag säga.

Månadens dikt oktober 2024

 Eftersom jag befinner mig i Jämtland med all min historia runt mig så blev jag lite inspirerad att gräva i mina föräldrars bokhylla och leta efter dikter med lokal grund. Och tänka sig...Där dök Lars Perssons "En rimsmed från Lövsjön" upp. Hundra kommenterade limerickar. Det är verkligen inte ofta en limerick dyker upp i min blogg men idag är det alltså dags. Lite svårt var det att bland dessa hundra limerickar hitta några som var rumsrena. Men det är väl i limerickarnas natur. Den från Strömsund var jag förstås tvungen att ta med eftersom det är min hemort..

"En fängelsekund ifrån Ånge

idag kallas "Urban den långe"

för genom ett rör

inoljad i smör

han avslutade att va´ fånge"

"En sömmerska blev där i Strömsund

störd av en man under sin sömstund

och utan nå´n nåd

han köpte all tråd

och blev efter det hennes drömkund"

"En lättfotad kvinna från Ånn

sågs inte i dansen som så´n

för när hon sin klack

i mäns fötter stack

hon upplevdes väga ett ton"

"En kaffegrosist nära Klumpen

förlitade sig mest på slumpen

men när han en da´

en fru ville ha

då titta´han djupt ner i sumpen"

 Idag kom första snön. Det har singlat ner hela dagen i stort sett och det är ett vitt puder som ligger på backen. Men jag antar att det inte kommer att ligga kvar så länge. I morse struttade fyra orrtuppar runt ute på näset och nu ikväll är gräsmattan full av trastar som verkar väldigt ivriga. När jag och pappa var ute och åkte idag så såg vi en räv på vägen. Den hade en mycket vacker och yvig svans vilket jag alltid kollar. Om en räv har skabb så är svansen som en naken pinne.

Jag har suttit i vävstugan både igår och idag. Tror att jag har kommit fram till hur jag ska tänka med min yllehalsduk så nu testar jag olika färgkombinationer och hur hårt jag ska trycka ihop garnet, inte så hårt skulle jag säga.

Jag har hunnit lyssna på en kort (två timmars) ljudbok. Den var sådär men eftersom den var så kort så gick det bra. "Fyra historiska mysterier" av Clas Svahn handlar om Kapten Kidds skatt, som jag aldrig hört talas om förut, Rosettastenens hemlighet, Edgar Allan Poes hemligheter samt Faraonernas förbannelser. Lite kul ändå att höra om de olika myterna och sedan få veta hur det förmodligen var i verkligheten.

 Klockan är inte mer än 8 på morgonen men redan halv 7 var jag uppe och satte igång kaffeperkulatorn. Min far tyckte att jag var uppe oanständigt tidigt (det vill säga före honom) men jag har nog inte riktigt kommit in i ledighetskänslan än. Ute är det grått och på gränsen till regn,, precis det väder jag vill ha så här års.

Efter frukost ska jag gå och tända en brasa i vävstugan och se vad inspirationen leder mig till.Kanske blir det till att väva på min traslöpare, eller yllehalsduken som inte blev så lyckad utan mer av ett experiment. Eller så sätter jag mig och klipper lite mattrasor. När det kommer till yllehalsduken så har jag en idé som jag ska kolla för att se hur jag ska lyckas bättre nästa gång, så det är jag ganska sugen på.

Ikväll har vi bjudit min faster på surströmming! Det ska bli sjukt gott! Vi har ätit det en gång i augusti i år men jag ser mycket fram emot att få det en gång till .

Boken jag vill skriva om idag är en mycket populär historisk deckare av Christina Wahldén.

Det är första delen i en serie, "Polissystrar", och boken heter "Sedlighetsbyrån". Vi befinner oss på Gotland dit de två polissystrarna Svea och Rut har skickats. Andra världskriget pågår för fullt. Det ryktas att flickor försvinner spårlöst och att det händer underliga saker vilket gjort att Rut och Svea fått uppdraget. Boken var spännande och miljön intressant. Jag kommer absolut att fortsätta läsa serien.

Så är det lördag och jag har suttit på tåget norrut hela dagen. Äntligen är det dags för en semestervecka i de Jämtländska skogarna. 

Jag har ägnat resan åt min vantstickning, den med ett så komplicerat mönster att jag nästan aldrig orkar sticka på den hemma  utan mest blir det när hjärnan varvat ner och jag är ledig flera dagar i sträck. Sedan har jag förstås läst, dels det senaste numret av tidningen "Vi läser" och sedan också i tredje delen av Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok. De två första finns att låna på Uppsalas stadsbibliotek men den här tredje var jag tvungen att låna från Carolina Rediviva. Så nu har jag gjort mitt första fjärrlån sedan jag började jobba som bibliotekarie, en otroligt smidig service som jag rekomenderar till alla med smala och nördiga bokintressen.

Det handlar fortfarande mycket om Gustav III och hans galna krigande. Året jag läser om just nu är 1790 och kungen är inte så populär, minst sagt. Plötsligt känns mordet på honom 1792 som nästan oundvikligt. Han lyckades göra sig ovän med en hel del människor. Jag tycker det ska bli mycket intressant att läsa om mordet och dess följder i Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok för att få veta hur hon såg på det hela.

 

Medan jag stickat har jag lyssnat klart på en ljudbok, nämligen "Vårkänslor på Lyckans gård" av Carole Matthews. Det är en trevlig feelgoodhistoria med ett lite originellt tema. Molly Baker är snart 40 år, lite folkskygg och bor i en otroligt gammal och sliten husvagn som hon ärvt efter sin moster. Molly ärvde inte bara en husvagn utan också en massa djur med specialbehov. Till gården kommer varje vecka ett antal barn och ungdomar som inte platsar någon annanstans. De får hjälpa till att sköta djuren och Molly är mycket bra på det hon gör. En dag kommer den supersnygge och populära skådespelaren Shelby med sin problematiske son Lucas. 

Jag gillade att det var så mycket djur, att Molly var så självständig och att det förekom en hel del humor.

Storytel har en fortsättning som jag kommer att lyssna på härnäst.