Bok- och kattmagi

 

I Japan verkar det finnas en speciell magisk katt- och bokhandelsgenre. Detta är min alldeles egna spaning men vid tillfälle ska jag undersöka den mer noggrant och bevisa min tes.

Takuya Asakura är författare till den senaste boken jag läst i genren. "Bokhandeln under körsbärsträdet" är en samling berättelser om vilsna och ledsna människor som av olika anledningar behöver ett mirakel för att kunna gå vidare i livet.

Miraklet består av att de läser högt ur en bok och då hamnar i en bokhandel, med ett stort körsbärsträd utanför. När de går in träffar de en ung kvinna och en katt och genom magi får de sitt mirakel.

Men vi får också bakgrunden till hur  kvinnan och hennes katt hamnade där.

Det är en vacker och eftertänksam bok som enligt min tolkning handlar om att förstå sitt förflutna och de människor vi älskar men kanske också om att förlåta sig själv och andra.

Och, det är vad hela den här magiska katt- och bokgenren handlar om. För när jag skriver det här så inser jag att det nog kanske inte är själva bokhandeln som är magisk utan lika mycket böckerna i den.

Det är en genre som jag uppskattar mycket eftersom jag lever en ganska stor del av mitt liv i böcker och ibland undrar jag lite nervöst om jag missar något i verkligheten? Fast det tror jag egentligen inte. Magin med böcker är något högst verkligt för mig och min bergfasta tro är att böcker kan påverka ens liv mycket mer än man tror.

 Förra fredagen var det studenten i Uppsala. Idag är det här i Strömsund!

Igår när jag kom tillbaka till jobbet efter lunchen så kunde jag inte parkera på min vanliga plats för där var det fullt med björkris och skylt.

Idag när jag kom till jobbet så var det fullt med elever prydda med studentmössor utanför gymnasieingången. Tyvärr verkar vädret vara lite lynnigt. Men det hindrar förstås inte lyckoruset.

Inför höstens aktiviteter så har jag läst en fruktansvärt bra, fruktansvärt sorglig bok av Kristina Falk, en lokal författare här. Hon kommer från Rossön.

Boken utspelar sig i Örnsköldsvik och handlar om Lowe och Nike, två gymnasieungdomar med stora hemligheter och trasiga själar.

Lowe går hockeygymnasiet, är ihop med skolans populäraste tjej och är nog eventuellt den populäraste killen. Men det ingen vet, inte ens hans bästa kompis och hans flickvän, är att han har varit med om saker som gett honom panikångest och en känsla av att hela hans liv är en bluff.

Nike lever i en högst dysfunktionell och trasig familj. Men det avslöjar hon inte ens för sin bästa vän som hon annars kan berätta allt för.

Deras vägar möts och trots att de verkligen inte avslöjar något för den andre så visar det sig svårt att dölja sina respektive världar. 

Jag satt på jobbet och läste slutkapitlen och fick anstränga mig till det yttersta för att inte börja gråta. Är inte riktigt tillräckligt bekväm med kollegorna för att vi ska gråta ihop än...

En så, så bra bok som jag verkligen ser fram emot att få läsa med ett gäng 14-15-åringar även om jag tror att den kan vara jobbig.

Månadens dikt juni 2026

 Genom skogen

En plats som kallas Jakobs kärr

är sommardagens källare

där ljuset surnar till en dryck

som smakar ålderdom och slum.

De svaga jättarna står snärjda

tätt så ingenting kan falla.

Från skogens botten stiger jag.

Det ljusnar mellan stammarna.

Det regnar över mina tak.

Jag är en stupränna för intryck.

I skogsbrynet är luften ljum.-

Stora gran, bortvänd och mörk

vars mule gömd i jordens mull

dricker skuggan av ett regn.

Ur

Dikter

1954-1989

av

Tomas Tranströmer

 Studenterna är firade och helgen är över. Naturligtvis blev det tågstrul, fyra timmars försening i torsdags när vi åkte till Uppsala. Men det led ingen större nöd på oss och det fanns de i kupén som var betydligt mer upprörda, trots att de knappast heller var i nöd.

Igår tog jag kompensationsledigt för den 6 juni och hade en riktigt slapp dag i solskenet. Idag jobbar jag och det är också okej får  jag väl säga. Vädret är aningens fram och tillbaka. Just nu skiner solen men för ett tag sedan regnade det som om någon högre makt satt igång duschen.

Det rymdes inte så mycket läsning i helgen. Till viss del berodde det nog också på att jag inte riktigt hittade fokus i allt som hände.

Men igår kväll läste jag i alla fall ut min tågbok.

Richard Osman har ju skrivit den enastående roliga mysdeckaren "Torsdagsmordklubben". Jag såg filmatiseringen för ett tag sedan med stor behållning så jag visste hur det hela skulle sluta. Men boken var ändå läsvärd. 

Den är skriven med sådan där underfundig humor som jag uppskattar väldigt mycket. 

Alltihop utspelar sig på seniorboendet Coopers Chase. Där bor Elisabeth, Joyce, Ibrahim och Ron. De har inga planer på att slå sig till ro och bara ta det lugnt. Elisabeth och hennes väninna Penny, som numera ligger dement och medvetslös på sjukhus, startade Torsdagsmordklubben där de gått igenom gamla, kalla, mordfall, mest som en hobby.

När ett nytt mord sker blir gänget lite uppihejsan och tar energiskt upp kampen för att hitta mördaren. De ser också till att få kontakt med polisen eftersom de behöver veta vad polisen kommer fram till. Elisabeth är en person med många kontakter från det förflutna och väldigt många som står i skuld till henne och som hon kan utkräva gentjänster av, praktiskt nog.

Pensionärernas klurighet, erfarenheter och kontaktnät gör att de ligger lite före polisen hela tiden vilket är frustrerande för poliserna Chris och Donna men också lite bra.

De senaste veckorna har jag tittat på två filmer, baserade på böcker jag har läst och älskar.

"Folk vi träffar på semestern" av Emily Henry heter den ena och "Sällsynt kloka varelser" av Shelby van Pelt den andra.

Böckerna var förstås bättre än filmerna, som de nästan alltid är men jag tyckte om filmerna också.

Jag läste en bokbloggare som hade problem med en av huvudpersonernas, Alex, utseende.

Han kanske inte riktigt såg ut som jag tänkte mig heller och absolut inte min drömprins. Men ibland får man helt enkelt komma ihåg att de som valt skådespelare inte har tillgång till min hjärnas förutfattade meningar.

Jag tyckte kanske också att de valt bort några scener från boken som var mina favoriter även om jag just nu inte kommer på något bra exempel.

Annars var det bra.

Det var ett par år sedan jag läste "Sällsynt kloka varelser" så därför har jag lite svårt att komma ihåg detaljerna vilket kanske är en fördel när man ska se en filmatisering. Jag är förtjust i både Sally Field som spelar Tova, med svensk härstamning, och Lewis Pullman i rollen som Cameron. Där har de hittat skådespelare som passade min fantasi bra.

Slutet för bläckfisken Marcellus förvånade mig lite. Antingen har jag glömt bort att det var så hans historia var eller så har de gjort om det i filmen. Om de har gjort om det så var det ett sympatiskt slut så jag hoppas nästan att jag bara har glömt bort bokens version.

 Junis första dag bjuder på ett lätt duggregn men ganska varmt. Jag har haft en slapp helg med pärsättning och fröplantering.

På torsdag sätter jag och pappa oss på tåget söderut för att fira två studenter. Nu längtar jag efter familjen och Uppsala!

I fredags råkade  jag glömma min stickning när jag for till pappa så därför har det blivit två lästa böcker i stället, för böckerna kom jag ihåg.

Båda böckerna har legat på min fönsterbräda sedan i början av december när julläsningen var som intensivast. Av förståeliga skäl så har de inte känts så inspirerande och aktuella under våren men nu gjorde jag ändå slag i saken.

   

"En oväntad jul" av Natalie Cox var en mycket lättsam och lite tramsig historia om Charlie som i ett slag upptäcker att hennes sambo varit otrogen och lägenheten råkar explodera. Mamman är på solsemester över hela julen och Charlie som är sjukskriven efter explosionen har ingenstans att ta vägen utom till sin kusin Jez som har ett hundpensionat.

Charlie hatar hundar men genom ödets ironi blir hon ensam ansvarig för hundarna i ett par veckor. Tur att byns extremt snygge veterinär Cal dyker upp med jämna mellanrum, eller?

Den andra boken talade lite mer till mitt hjärta. Jo Thomas har tydligen skrivit flera romantiska böcker som utspelar sig på olika ställen i världen. "Julhälsningar från ett slott i Normandie"  heter den här. Fliss farfar dör och Fliss och hennes systrar ärver ett slott. De hade ingen aning om att slottet existerade och deras plan är att åka dit, titta på det och sälja det. Pengarna skulle komma dem alla tre väl till pass. Men väl på plats visar det sig att det inte är så enkelt då olika faktorer hindrar en försäljning. I stället för att de tjänar på affären så kommer det att krävas mycket pengar för att renovera. Fliss är den enda av systrarna som har möjlighet och viljan att ta itu med det hela och hon bestämmer sig för att starta ett Bed and Breakfast.

Byns invånare tänker INTE samarbeta och borgmästaren, den oerhört snygge Jaques är också högst motvillig, till att börja med.

 Fredag och min satsning för dagen är att knyta ihop veckan och försöka göra en plan framåt. Efter mitt skolbesök i onsdags så har jag inte så mycket inplanerat inför sommaren. Det finns fortfarande en skola som behöver hjälp att städa sina bokhyllor så det ska jag ta tag i.

 På onsdag ska en skola ha vernissage för föräldrar och andra familjemedlemmar  på ortens Folkets hus. Där ska jag få delta med ett biblioteksbord. Velade både länge och väl om jag skulle ha med ett foto i min presentation, tänker att det är kul för familjerna att veta vem den där skolbibliotekarien är som dyker upp här och där. Till slut blev det ett väldigt litet foto i ena hörnet. Misstänker att det är en hel del som vet vem jag är om de ser mig. Jag kommer att ta med lite böcker och annan information om folkbiblioteket. Själv kommer jag inte att vara på plats eftersom jag ska följa med folkbiblioteksgänget till Gäddede på APT. Inte för att jag måste utan för att det känns som en kul utflykt. Det var bokat innan jag visste om det där vernissaget.

Annars har jag blicken framåt. Inser att det inte är någon idé att börja skicka entusiastiska och glada mejl till lärare och rektorer om höstterminen. De skulle nog inte ens orka öppna dem. När jag har stött på skolpersonal de senaste veckorna så är det stirriga, lite glasartade blickar och jag anar att det inte bara är eleverna som ser fram mot ett sommarlov.

Idag vill jag ge er en novell från Novellix. Knappt 17 sidor, så den tog inte ens en halvtimme att läsa. Men bra och skickligt skrivet med en handling som skulle räcka till en hel roman. 

"Arvet" av Virginia Woolf handlar om politikern Gilbert Clandon som har blivit änkling och får ta itu med fruns arv. En riktigt självgod man som tror att han vet exakt allt om sin fru och hennes liv. Men, så är det förstås inte och hans självgodhet punkteras mycket effektivt.

 Igår var det en spännande dag då jag åkte till en skola i kommunen och pratade Google med mellanstadiet och Youtube med högstadiet. Jag var lite nervös, elever jag aldrig träffat och ett ämne som är vitt och brett och svårförklarligt. Men jag använde mig av den eminenta sidan som Internetstiftelsen driver där de har Digitala lektioner.

Det är så lätt att man tänker att man måste uppfinna hjulet varje gång, eller i det här fallet lektioner. Men jag har insett att det bara är dumheter att sitta och hitta på något som trots allt arbete aldrig kommer att bli lika uttänkt och bra som de här färdiga lektionsförslagen. Dessutom kunde jag skicka länken till lektionerna i förväg till lärarna så att de kunde kolla om det var ungefär det de var ute efter.

Lektionerna blev bra även om de, naturligtvis, inte blev exakt som jag tänkt mig. 

När jag kom hem lade jag mig på spikmattan och skulle koppla av en halvtimme. Vaknade en och en halv timme senare med känslan av att ryggen aldrig skulle bli sig själv igen. Men faktum är att jag känner mig ganska avslappnad idag så  det gjorde kanske gott ändå.

Amanda James heter författaren som skrivit feelgood- och fantasyromanen "Midnattsbokhandeln".

När jag såg den första gången så kände jag förstås att jag MÅSTE LÄSA!

Den innehåller alla de ingredienser som jag älskar i en bok. Jag insåg också att det var vanskligt, ni vet det där med att bygga upp för höga förväntningar och så. 

Så, levde den upp till förväntningarna?

På ett sätt ja. Boken var jättebra, lite sorglig, lite romantisk och väldigt magisk, en ren hyllning till böcker och dess magi.

Men jag lyckades inte hänge mig så totalt som jag hade önskat mig, inga fjärilar i magen, inga tårar i ögonvrån och inga rosiga kinder. Men bra ändå.

Jo, Kye och Adelaide är tre personer som lever olyckliga liv av olika anledningar. Ingen av dem kan se någon ljusning och väg ut ur sitt elände. 

Deras vägar möts av en slump på en matbank, där man kan få gratis mat när man har det tufft. De har hittat varsin pamflett som tipsar om en bokhandel, Midnattsbokhandeln.

Bokhandeln visar sig endast för människor som verkligen behöver den men när man väl kommit in där och träffat ägaren Fay Revil så blir livet sig aldrig likt igen. 

Hedgehog Hollow-serie av Jessica Redland

1. Kärlek på Hedgehog Hollow
2. Nya gäster på Hedgehog Hollow
3. Familjehemligheter på Hedgehog Hollow
4. Bröllop på Hedgehog Hollow
5. Jaga drömmar på Hedgehog Hollow
6. Julmirakel på Hedgehog Hollow

 En stor del av helgen har jag ägnat åt att gräva i en rabatt. Jag har en idè om att omvandla en gammal, mycket ogräsfylld rabatt invid huset till en blomsterrabatt. Resultatet av helgens arbete är två bortkörda skottkärror fyllda med ogräsrötter, två säckar planteringsjord och två säckar kogödsel hällda på rabatten och jord i örat (trots att jag duschat och försökt få bort alla jordrester).

Nästa helg är det dags att så frön. Det blir spännande och hela projektet är lite av ett experimet.

I helgen, när alla krafter plötsligt var helt slut och jag släpat mig in på soffan. så läste jag klart serien om Hedgehog Hollow.

Den sista heter "Julmirakel på Hedgehog Hollow". En trevlig serie som jag rekommenderar för alla feelgoodläsare därute.

När jag cyklade hem från Folkets hus och föredraget med Håkan Juholt i tisdags kväll var jag lite uppihejsan och glad!

Det var så himla bra. Han pratade om demokrati och sedan fick vi ett antal roliga historier och bilder om jobbet som ambassadör på Island och i Sydafrika. Han berättade också om hur det gick till när han deltog i tv-serien "Spelet" vilket var rätt kul. I ärlighetens namn så har jag undrat hur han hamnade där... Har inte orkat se serien men har förstås hört om den. 

Dels bjöd Håkan Juholt mycket på sig själv och vi fnissade en hel del. Men sedan sa han otroligt bra saker om världsläget, demokrati och politik överlag. Han inledde med att han inte tänkte prata partipolitik och det var lite befriande. Alla vet förstås att han är socialdemokrat men genom att undvika partipolitiken så blev fokuset på allt det där som jag, och de andra som var där som det lät, cirka 120 personer, har saknat så länge. Jag har längtat så mycket efter att någon politiker ska prata solidaritet, om vart vi ska och inte tjafsa och försöka ta poänger från andra partier. Jag vill att valdebatten ska handla om de stora frågorna, visionerna och målen, inte vad bensinen ska kosta eller hur hårda straffen ska vara för barn från 13 år!

Och så har jag läst förstås...

Den här gången har jag läst "Jaga drömmar på Hedgehog Hollow" av Jessica Redland.

 Idag skiner solen och jag har letat fram vårgarderoben. Insåg att de flesta vår- och sommarkläderna är i Uppsala men jag ska väl klara mig de veckor som är tills jag kommer dit.

Ikväll blir det föredrag med Håkan Juholt om demokrati. Det ser jag fram emot.

Jag har läst "Bokcirkeln som återuppstod" av Kate Storey. Det är en feelgood som ser ut som de flesta andra feelgoodböckerna man hittar i hyllan. Men riktigt som andra böcker är den inte.

Grace är änka sedan ett år. Sorgen är brutal och hon kan inte se hur hon ska kunna gå vidare med sitt liv. Frank, hennes man, var en social, varm och kärleksfull människa och de hade ett mycket bra äktenskap. Grace har alltid gillat antikviteter medan Frank älskade böcker. 

I tio års tid deltog Frank i en bokcirkel som han varit med och startat men Grace har aldrig deltagit eller ens velat höra om den. 

Hennes barnbarn, Jude, föreslår dock att hon ska gå dit som ett sätt att träffa folk. Jude och hans mamma Rosie är mycket oroade för att Grace gräver ned sig i sorgen och vägrar träffa andra människor.

Till sist går hon dit och inser att varken bokcirkeln eller Frank var riktigt som hon trott. Hon får nya vänner och ett sammanhang. Hon hittar också Franks läsdagböcker och det visar sig att han insett han hade ADHD, precis som Rosie och Jude. Han har skapat en tyst bokcirkel, en trygg plats där man kan sitta och läsa utan att behöva prata (även om de naturligtvis pratar också...)

Den här boken borde alla läsa! Det är absolut en feelgood men det handlar om så mycket annat; att få vara sig själv, att ha ett sammanhang och att ingen människa borde behöva vara ensam.

Och det regnade...

 Långhelgen kan bara beskrivas som ljuvlig!

Vid midnatt i onsdags dök min lilla familj upp. På torsdagen åkte vi iväg så fort vi vaknade, vissa hann med mysmorgon, andra sov in i det sista, för att lasta ved. Regnet strilade ganska exakt hela tiden så det kändes att man jobbade. Men vi fick en supergod sopplunch av faster och sedan kunde sjuttonåringen ligga på vedlådan, elda och känna sig väldigt duktig resten av dagen.

Även fredagen bjöd på välbehövligt vårregn och innemys men på lördagen var det riktigt varmt och soligt. Jag och sonen målade en husvägg, T klöv ytterligare lite ved, pappa grejade i växthuset och min syster grävde som en mullvad på olika ställen i trädgården innan vi avslutade det hela med grillmiddag. 

Nu är det inte ens tre veckor kvar innan jag och pappa sätter oss på tåget för att åka och fira två av mina syskonbarn som tar studenten. Det går fort nu...

Jag håller på att planera när jag ska ha sommarsemester. Svårt att välja veckor när jag för första gången i livet kan välja fritt när jag vill vara ledig. I hela mitt arbetsliv har det varit oerhört styrt.

I onsdags tillbringade jag hela dagen på högstadiet med att tipsa om böcker, prata med elever och personal och köra tipsrunda. Jag var lite nervös innan men det gick jättebra! Kanske allt inte blev riktigt som vi tänkt oss men så är det ju alltid.

Jag har läst en "Hedgehog Hollow- bok", skriven av Jessica Redland, igen. "Bröllop på Hedgehog Hollow" är del 4 och småmysig precis som de andra delarna. Nu är det två böcker kvar i serien och jag ska ta itu med dem inom en snar framtid.

Rekommenderas varmt för den som vill ha feelgood med djup och gulliga djur!

 En kort liten hälsning innan jag börjar jobba.

Igår kom regnet! Det var minst sagt efterlängtat både av växter och människor. Efter några timmars sakta vårregn blev plötsligt lägdan ljusgrön. Och rabarbern som kommit upp med små röda knoppar utvecklade överraskande stora blad. Tydligen hade de bara legat och väntat på vatten. 

Nu har jag läst tredje delen i deckarserien om Julia Bird av Katie Gayle. Den heter "Mord på värdshuset". Det är aldrig mysigt med mord förstås men det här är ändå en väldigt mysig serie. Och Julia kan bara inte rå för att hon alltid blir inblandad i mordhistorier. Lite nyfiken är hon kanske och lägger sig i. Men kommissarie Hayley Gibson har lärt sig vid det här laget att man nog ska lyssna på Julia Bird för hon vet vad hon pratar om och gör sällan misstag.

Månadens dikt maj 2026

 Var det inte väldigt länge sedan jag bjöd på en Kristina Lugn-dikt? 

Jo, det tror jag allt... Så här kommer en. Tagen ur boken "Inte alls dåligt Efterlämnade dikter"

Prata inte om mig ibland

låt allting handla om mig

Släpp mig inte ur sikte

när jag är borta

 Det jag glömde nämna igår var att förutom allt pyssel i trädgården, mina joggingturer och bokläsning så var vi också iväg och lyssnade på första majtal. Numera är det så få personer tyvärr som deltar så att de har tagit bort demonstrerandet. I min barndom demonstrerade vi varje år i stort sett och det var en festlik och glad stämning. I Uppsala har jag demonstrerat kanske två gånger så jag skulle kasta sten i glashus om jag hade synpunkter på andras engagemang men visst är det lite synd att så få tar sig iväg. 

Inför årets val känns det viktigare än någonsin att vi vågar stå upp för våra åsikter och visar att den politik som hålls nu inte är okej. Jag tänker då på miljöhotet, utvisningar, hur man hanterar gängvåld och så vidare. Nu är jag inte helt nöjd med sossarna. Tycker att de har lagt sig alldeles för långt högerut när det gäller "hårda tag" och straffålder till exempel. Vad jag än tycker om partierna och deras politik så lever jag efter måttot att världen behöver omtanke, rättvisa, solidaritet (oh, detta bespottade och förbjudna ord) och empati. Det måttot gäller för mig på jobbet, hemma och i livet i stort sett och är ganska enkelt att leva efter egentligen. Jag ställer mig alltid frågan; hur skulle jag tänka eller känna om det där var jag eller någon jag älskar? Och då är det inte så himla krångligt. Det är också vad jag försöker lära mitt barn och alltid har gjort.

I förrgårkväll började jag läsa feelgoodboken "Folk vi träffar på semestern" av Emily Henry. När jag kom hem efter jobbet igår lade jag mig i soffan och fortsatte läsa och kunde inte sluta. Jag tyckte så mycket om den! 

Poppy och Alex är bästa vänner trots att de är varandras motsatser. Varje sommar åker de på en semester tillsammans och det är årets höjdpunkt för dem båda. Som Poppy uttrycker det, det är 95 % vänskap och 5% något annat. Men båda anstränger sig till sitt yttersta för att tränga undan det där andra. Vi läsare får följa med på alla deras olika semestrar och jag vet inte vad det är men jag älskar karaktärerna och deras relation. Det är otroligt romantiskt och kärleksfullt samtidigt som det inte är sliskigt. Lite roligt, lite sorgligt och jag önskar inget annat än att de ska förstå hur självklart det är att de hör ihop. 

Upptäckte just att den finns som film på Netflix. Det får bli helgens nöje att se!

 Ny månad, ny energi.

Nu är äntligen den tiden kommen när jag känner att kroppen värms upp av lite mer vårenergi. I helgen har jag krattat, klippt gammalt ris och gräs med sekatören. Jag har till och med joggat vid två tillfällen. Just det låter kanske mer ambitiöst än vad det är. På grund av mina onda knän så är jag väldigt försiktig och joggar absolut inte i nedförsbackar för det tycker mina knän INTE om.

Men bara det att mina nya gympadojor  och träningstights åkt på vid två tillfällen är en bedrift. Och trots att jag är väl medveten om den där goda spiralen, ju mer man tar sig för desto gladare blir man, så är det nästan omöjligt att ta sig för saker under vintern.

Har också läst ganska mycket. Under ett par veckor har jag haft otroligt ont i axlarna, min kropp förråder mig på så många plan nuförtiden, och efter olika teorier har jag nu kommit fram till att jag nog ägnat alltför många timmar åt att sitta i en för all del skön men kanske lite oergonomisk ställning i soffan med min stickning.

Så i helgen har jag läst lite mer i stället. Två deckare blev det.

"Rävlystnad" av Solveig Vidarsdotter är den tredje deckaren som utspelar sig i Gäddede, fast den här gången är det i Blåsjön allt händer. Det är påskhelg och Blåsjön är full med turister som bor på det nybyggda (påhittade) hotellet. En ung kvinna hittas mördad i snön och det finns en del misstänkta eftersom Noomi, som offret heter, var en engagerad aktivist som kämpat för fjällrävar och naturen.

Av de tre böckerna var nog den här bäst. Och inför detta inlägg så lovade jag mig själv att ta av de kritiska glasögonen och bedöma boken utifrån neutrala och positiva glasögon i stället. Om jag gör det så anser jag att det är en ganska stabil deckarserie som absolut är i samma klass som många av de andra deckarna jag läst de senaste åren. 

I höst ska den fjärde delen komma, efter typ tio års uppehåll. Jag är lite förväntansfull var den kommer att ta vid? Blir det där "Rävlystnad" slutade eller hoppar författaren fram i tiden?

Min andra bok är "Mord på en byfestival" av Katie Gayle, den tredje deckaren om den nypensionerade socialarbetaren Julia Bird som flyttat till en liten by, råkat skaffa en labrador, Jake, och inte kan låta bli att reda ut mord.

Polisen Hayley är inte så nöjd med Julias förmåga att alltid lägga näsan i blöt, men är nog samtidigt inte helt missnöjd med att fallens lösning ofta blir möjliga av just samma anledning.

Den här serien är mysdeckare på hög nivå och här jag absolut inga problem med brister i logik och sannolikhet.

Lite onsdagspoesi att minnas

 I morse när jag tittade ut så snöade det och var vitt på marken. Typiskt april. Och samtidigt som man inte är så sugen på snö just nu så är det trots allt lite skönt när vädret beter sig precis så tråkigt som man ska kunna förvänta sig för årstiden.

Annars så vaknade jag lite förväntansfull. Idag ska jag träffa en förskoleklass!

Som jag har saknat mina sexåringar. Jag ska högläsa en av mina favoritbilderböcker "Aldrig i livet!" av Beatrice Alemagna. Den passar alltid så bra när man ska läsa för förskoleklasser och ettor eftersom den handlar om att börja skolan och det är ett mycket färskt minne när man är sex eller sju år.

Sedan vill  jag också ge er en dikt ur "Korsdragspoesi För dig som famlar" av Pia Eriksson. Jag har skrivit om boken förut men jag vill minnas en av hennes dikter för att kunna hitta och läsa den för ett gäng högstadieelever.

Kära elev.

Du som kämpar i motvind med betyg,

vänner och att få ordning på det som är du.

Du som stundtals tappar lust och riktning.

Som är kär eller sårad.

Du som är tyst när någon är elak.

Som biter ihop . Håller. Håller ihop.

Kära elev.

Du som kämpar med dina betyg.

Du som ideligen har prov och läxor

både bakom och framför dig.

Minns att när du går vilse bland 

känslorna,

så kommer du att hitta rätt. Till slut.

Bär med dig självrespekten när du rör dig framåt.

Känn in dina gränser och stå modigt kvar

vid det som är du när livet drabbar dig.

Kära du.

Det är en klurig tid. Den du är i nu.

Måhända den klurigaste av alla.

Allt på en gång-tiden.

Viska mjuka ord nog högt att du hör,

se vad du kan och dröm stort, högt och långt.

Minns att det som är nu,

kommer det inte alltid vara.

Betyg är viktigt, men så också din hälsa,

självkärleken och livslusten.

Du får betyg,

men du som människa värderas inte av dem.

Det är bara ett av alla sätt att mäta

kunskap.

Det säger inget om vem,

hur eller vad du är värd.

Värdera dig, kära du.

Värdera dig högt.

 Det som upptar mina tankar allra mest om helgerna just nu är fåglarnas (och ekorrarnas) vårbestyr. Man skulle kunna sammanfatta det hela med att

"love is in the air..."

Pappa har haft ett fågelbord utanför köksfönstret hela vintern och där har jag följt  ekorrar, domherrar, talgoxar,  och en hel del andra fåglars liv. Jag tycker mig se att olika fåglar har olika personligheter. Vissa domherrsfruar kan vara otroligt bossiga och kör med sina stackars herrar. Talgoxarna blir väldigt upprörda när inte frukosten är på plats vid rätt tid och det har hänt flera gånger att jag har gått förbi, på väg till morgonkaffet, och känt av en stel stämning och ett antal talgoxar som sitter och stirrar på pappa genom fönstret. När jag har uppmärksammat det för min far har han skuldmedvetet skuttat upp från sitt korsord och joggat ut med frukostfröna. och därmed har ordningen blivit återställd och vi kan alla ta itu med våra frukostar. 

För några veckor sedan, kanske någon vecka före påsk, så drabbades ekorrarna och fåglarna av vårkänslor. Vi har en väldigt gullig liten rödsvansad ekorrhona, tror vi alla fall, som har haft det lite jobbigt med de större gråsvansade ekorrgubbarna. Jag förstår dem och kan mycket väl förstå att om man är en ekorre med vårkänslor så är hon oemotståndlig. De har jagat varann i full galopp över snödrivorna, eller ja, det är mest honan som blivit jagad då. Till slut har man kunnat se att hon fått nog och dykt ner under vinbärsbusken.

Fåglarna har plötsligt börja göra krumsprång i luften, jagat varandra och gjort intressanta parflygningar som skulle platsa på vilken cirkus som helst.

Och koltrasten ska vi inte tala om. En morgon hade hanen fått fnatt och struttade runt på gräsmattan samtidigt som han slängde små pinnar och löv omkring sig. Honan syntes inte till just då men satt kanske i närheten och suckade imponerat?

Kråkor och skator har också flirtat ohämmat och typiskt nog har dessutom kråkorna satt igång med att stjäla kvistar igen från skatboet utanför köksfönstret. En påsk för ett par år sedan var det fullskaligt krig mellan kråkor och skator när kråkorna stal kvistar ur det där boet. Men BARA när skatorna såg. Kan det bli mer retsamt än så?!

Ja, det måste vara väldigt jobbigt att vara kärlekskrank fågel just nu.

Fågelbordet är nedtaget för säsongen nu och det har också rört upp en hel del känslor. VARFÖR??? undrar talgoxarna upprört.

Hm, har jag läst något på sistone? Jo minsann, en riktigt riktigt bra bok. En ny bok som jag hörde om på Förlagsdagarna. Författaren bor i Quebec och heter Jean-Francois Beuchemin. Han har skrivit en helt fantastisk bok. Trots att den har ett sorgligt och allvarligt ämne så var det att dricka varm choklad att läsa den. Den innehåller så mycket kärlek, värme och empati för livet att det kändes som ren medicin mot alla de dumheter man hör om i världen för tillfället. Boken handlar om hans bror och relationen till denne. När författaren var femton blev brodern sjuk i schizofreni. Brodern var då tretton. De har levt livet nära varandra och har en väldigt kärleksfull och förstående relation. Trots att författaren inte hymlar med hur svårt livet som sjuk är så är det inte det som präglar berättelsen. Texten är poetisk och lugn. När jag läste blev jag hoppfull på ett rent allmänt plan och jag tänkte att det finns bra mycket klokhet och kärlek i världen ändå.

 Nästa vecka ska jag bokprata för ett gäng treor och därför förbereder jag mig den här veckan genom att läsa barnböcker. Det finns så otroligt många bra barn- och ungdomsböcker och jag brukar nästan aldrig hitta något riktigt dåligt. Men igår läste jag en, väldigt älskad och läst bok, som jag blev besviket överraskad av. Det finns till och med en lärarhandledning. Anledningen till att jag aldrig läst den tidigare är för att det inte behövts. Den har levt sitt eget liv och hittat sina läsare.

Boken är "Klipptrollen", första delen i serien "Karma och Jonar" av den hemliga pseudonymen Zelda Falköga. Bilderna är inte heller imponerande tycker jag, fast jag vet att de är en av anledningarna till populariteten. 

De två barnen Karma och Jonar lever i varsin familj som är dödsfiender. Men när de möts av en slump i kampen mot klipptrollen, båda familjernas fienden, så blir de vänner. Det blir ett äventyr där det endast är genom att samarbeta som barnen lyckas rädda sina familjer. 

Historien i sig är det inget fel på. 

Men jag vet inte....

Kanske är det språket som känns fattigt och inte lyfter? Jag kommer att tipsa om serien trots allt eftersom jag är en medelålders bibliotekarie som inte alltid kan sätta mig in i vad som gör en bok bra för en nio, tioåring. Men ändå...

Serien om Ruth Galloway och Harry Nelson av Elly Griffiths

1.  Flickan under jorden
2. Janusstenen
3. Huset vid havets slut
4. Känslan av död
5. En orolig grav
6. De utstötta
7. De öde fälten
8. En kvinna i blått
9. Dolt i mörker
10. Den mörka ängeln
11. En cirkel av sten
12. Irrbloss
13. Nattfalkarna
14. Det låsta rummet
15. Den sista utgrävningen

Tror kanske inte att någon same kommer att rösta på Ebba

 De senaste åren har jag det väldigt svårt med nyheterna på tv. Nuförtiden ser jag det mesta på SVTplay. Men Rapport försöker jag pricka in varje kväll på rätt tid. Men som sagt var, det är plågsamt. Det mesta är krig, miljöförstöring och en galen regering som inte bekymrar sig det minsta för de mindre bemedlade eller vad som händer med jordklotet. Kan man gräva ut en urangruva vid Storsjön så vill de det. Att det kan förstöra levnadsmiljön för djur, människor och natur i århundranden spelar ingen roll. Hade det varit vid deras egen sommarstuga hade det nog varit annorlunda. 

Jag tänker inte ens gå in på fler idiotiska  beslut, dels vet ni ju, dels skulle det bli mitt i särklass längsta inlägg någonsin.

Men igår tror jag faktiskt att Ebba Busch slog något slags lägstarekord, till och med för att vara henne. Hon vill att antalet renar i Sverige ska minska och att staten ska ta över marken som samerna nyttjar idag. Hennes argument var att samerna har för mycket makt över de platser där de idkar renskötsel. Det ska bli mer "rättvist".

 Lyssna på inslaget här

Klippet jag har lagt in här kommer inte från Rapport utan från Sverige idag.

Eftersom det här är en bokblogg och ingen politikblogg så hoppar jag raskt till något helt annat. Dagens bok är också egentligen helt opassande och knasig för sin årstid. Den har legat i högen sedan i julas och inspirationen att läsa den var väl sådär. Men jag skulle ju aldrig skippa att läsa en bok i högen bara för att det är fel årstid. Så nu är det gjort. Boken heter "Julrevy i Jonseryd och andra berättelser" av Klas Östergren.

Den består av åtta noveller, den sista som också gett boken sin titel är väl mer en kort roman på drygt 130 sidor. Det är ofta lite obekväma berättelser som utspelar sig i jultid. Jag har nog ingen favorit direkt men "Ge mig lite sodavatten" tyckte jag var alldeles för pladdrig. Den utspelar sig på en pub och är ett samtal mellan ett gäng alkoholister i stort sett. För många ord...

Månadens dikt april 2026

 Så är det fredag och jag har läst lite poesi.

I åratal har jag följt Instagramkontot "Korsdragspoesi" och nu har jag sent omsider upptäckt att den finns som bok också. Den kom 2023 och heter "Korsdragspoesi För dig som famlar" Poeten bakom dikterna är Pia Eriksson. Genom bokens texter förstår man att det finns mycket smärta och trauma som grund och att hon skrivit för att överleva. Vissa av dikterna och de längre texterna som finns i boken är väldigt svarta och sorgliga men det finns också mycket livsvisdom fångat i några få ord.

Somliga möter vi för att visa oss nya vägar,

andra för att påminnas om hur långt vi har gått.

Även ett väldigt litet

lågmält beröm gör

skillnad för en

kantstött självbild.

Viska mjukt så att du hör.

Min hjärna känns fortfarande snorfylld med bomull i kanterna. Jag har jobbat den här veckan men inte med någon större entusiasm. Är så himla trött hela tiden. Igår efter jobbet var det så otroligt fint väder att jag var på väg ut på promenad efter middagen, funderade till och med på att hälsa på en kompis. Men så blev jag sådär trött och kände mig vissen så det blev ingen promenad. Ikväll är det Filmstudio med säsongens sista film och det ska jag gå på.

Jag har läst mycket men inte bloggat så nu ska jag försöka sammanfatta min läsning.

I höst kommer den fjärde delen i Solveig Vidarsdotters deckarserie som utspelar sig i Gäddede. När böckerna var nya för mer än tio år sedan så läste jag de två första. Det var kul läsning även om jag hade synpunkter på vissa saker, hur författaren beskrev tjocka, förståndshandikappade och så. Nu har jag läst om den andra delen "Nässelvrede" och åren har på ett sätt gjort mig mildare i min dom men jag vänder mig fortfarande mot de där beskrivningarna. Nu tänker jag att författaren vill ge karaktärerna röster och visa deras svagheter och fördomar. Men om det är fallet så opponerar jag mig mot att bara för att man kommer från en glesbygd i norr så ska folk vara fördomsfulla. Och vad är poängen egentligen med att föra fram det där tankesättet överhuvudtaget i en deckare? Äh, jag vet inte.

Jag har för mig att när jag skrev om det här i bloggen förra gången, för många år sedan så konstaterade jag också att det fanns en stor möjlighet att jag var extra kritisk eftersom jag är väl bekant med miljön, platsen och till viss del författaren även om jag inte känner henne alls.

Nåväl. Ska ge mig på del tre också så att jag är redo när del fyra kommer. Man måste ju ändå läsa när den har den lokalanknytningen. Det ska också bli spännande om Solveig Vidarsdotter och hennes karaktärer har blivit lite mer fördomsfria under åren.

Jag har också blivit färdig med alla böckerna om Ruth Galloway och Harry Nelson.

I ärlighetens namn var det med lite sorg jag avslutade sista boken. Allt slutade bra förstås. Ruth och Nelson är som gamla vänner som man tappar kontakten med. Jag vill veta hur de har det! Vad som händer!

Själva deckarmysterierna var bra men den stora behållningen var ändå karaktärerna. Ruth och Nelson men också Clough, Judy, Cathbad och Kate... 

Jag älskar Ruth och Nelson som är både roliga, smarta mycket speciella och fulla av fel och brister som de inte direkt döljer för omvärlden. 

Precis som i Vidarsdotters böcker så upptas en stor del, speciellt i början av serien, av att Ruth tänker mycket på sin övervikt och hur hon ter sig i andras ögon. Det är väl egentligen min enda negativa synpunkt. Jag förstår poängen med att skildra en persons nojor för at man ska förstå karaktären. Men man måste inte hamra in det hundra gånger i läsaren för att hen ska fatta.

De sista böckerna i serien lyssnade jag på eftersom jag inte stod ut med att vänta på dem från biblioteket.

Dolt i mörker (del 9)

Den mörka ängeln (del 10)

En cirkel av sten (del 11)

Irrbloss (del 12)

Nattfalkarna (del 13)

Det låsta rummet (del 14)

Den sista utgrävningen (del 15)

Min enda synpunkt på ljudboksinläsningen är att uppläsaren uttalar Cathbads namn son Caba vilket jag anser vara fel och vid ett tillfälle i en av de första böckerna hör en person fel på namnet och tror att han heter Cuthbert vilket styrker min tes.

 Jag hoppas att  ni alla haft en mycket bra påsk!

Det har jag, trots att en rejäl förkylning överföll mig i slutet av helgen och nu har jag legat hemma ett par dagar.

Men, men avslutar veckan med att jobba. Vill bara lite snabbt tipsa om en ungdomsbok som jag läst under veckan.

"En förtrollad värld" av Annika Thor och Susanne Marko är en biografi i romanform om Selma Lagerlöf som ung. Dels får man historier som utspelar sig i barn-och ungdomen och som präglade Lagerlöf och hennes författarskap och sedan kommer "Gösta Berlings saga", "Herr Arnes penningar" och "En herrgårdssägen" i sammanfattade och ganska lättlästa versioner. Tanken med boken är att väcka ett intresse och kanske inspirera till att vilja veta mer. Klart läsvärd och jag kommer att köpa den till mitt skolbibliotek.

En pryd skolbibliotekaries moraliska dilemma

 I fredags när jag gick från jobbet tänkte jag lite hoppfullt att efter påsk är det nog dags att ta fram cykeln. Då var det fläckar med is och snösörja längs vägen.

I söndags när jag kom tillbaka från pappa insåg jag att jag skulle kunna ta fram cykeln nu. Alla fläckar var borta och asfalten var torr och fin.

Egentligen tänkte jag cykla redan idag men jag tänkte att jag skulle behöva försäkra mig om jag inte har punka eller så och då är inte morgonen med dess stress det bästa tillfället. Så det kanske blir att jag kollar ikväll i stället.

Nu är det den här veckan att jobba och sedan har jag tagit påsklov. Min familj kommer inte förrän nästa onsdag eftersom sextonåringen, som blir sjutton om en vecka, inte kan tänka sig att vara utan kompisarna alltför länge. Lite synd är det nu när jag kommer att vara ledig men jag hoppas på fint väder så att jag kan sitta i en snöhög, läsa och lapa sol så då blir det härligt ändå.

Pappa lyckades sparka igång skotern i helgen så nu kan man åka på utflykt också med lite mer packning (ved, fika, liggunderlag...).

"Deep end" av Ali Hazelwood är en romantisk ungdomsbok. Utan att säkert veta så gissar jag att den förekommer på Booktokkonton. Jag blir lite förvånad, och samtidigt inte, över att i princip alla ungdomsböcker nuförtiden innehåller så mycket sex. Och det är inte den romantiska typen av sex som jag läste när jag var tonåring utan det är strypsex, som i boken Hooked av Emily McIntire, eller som i den här där utgångspunkten för de unga huvudkaraktärerna är att de börjar träffas för att båda gillar hårt och våldsamt sex. Nu blir de förstås kära i varandra och boken handlar om mycket annat men ändå. Den här typen av sexbeskrivningar känns väldigt främmande för mig och jag känner mig lätt som en en pryd tant. 

Jag har läst en del Booktok-böcker för att jag tänker att jag ska boktipsa när när jag träffar högstadiet. Men det verkar svårt att hitta böcker som jag faktiskt känner mig bekväm med att tipsa om. Det är inte det att jag inte kan prata om sex och även sådant här sex men på något plan vill jag inte göra mig skyldig till att tonåringar läser om strypsex.

Däremot skulle jag gärna ha en bokcirkel där vi kan diskutera sådan här böcker för min övertygelse är att svåra ämnen alltid mår bra av att pratas om. Jag tror inte heller att det är nya ämnen för dem egentligen. Hänger man på internet så har man nog stött på det mesta. Så, jag vet inte, kanske smyger jag med de här böckerna i högstadiets bokdeposition och hoppas på samtal i efterhand?

 

Ibland ramlar man över böcker, tänker att det här verkar spännande, och sedan inser man inte att man ramlat ner i ett slukhål och får kämpa tappert för att ta sig tillbaka. Nu låter detta extremt dramatiskt och jag kanske överdriver bara en aning. Men helt fel har jag inte. Allt började med att jag hittade boken "Silverboken" av Gull Åkerblom och hann läsa cirka en och en halv sida innan jag insåg att det inte var första delen. Av någon anledning underlät jag att kolla det innan. Jaha, eftersom det var spännande redan från början så fortsatte jag läsa och tänkte att jag väl får ta del ett efteråt. Del ett fanns bara i magasinet på biblioteket visade det sig... Den har jag faktiskt fortfarande inte hunnit läsa av olika anledningar. Den heter "Silverkniven". Del tre, "Silverkällan", fanns överhuvudtaget inte på vårt bibliotek, inte i Uppsala och inte på någon ljudbokstjänst. Men som den bäga (envisa) människa jag är så gav jag inte upp utan fjärrlånade boken. Den finns på två(!) bibliotek i hela Sverige. Jag har läst den och det var värt allt besvär. Och jag har den första boken på nattygsbordet och kommer att läsa den snart. För trots att jag vet hur allt ska sluta så tycker jag om stilen som boken är skriven i och jag har ett behov av att få veta hur allt började. Gull Åkerblom är en författare från min barn- och ungdom och de här böckerna har ett antal år på nacken. Mitt bibliotek kommer att gallra de två böckerna som finns här efter att jag har upplyst dem om att det inte finns någon chans att en högstadieelev, som ju serien riktar sig till, kommer att gå igenom samma process som jag bara för att få läsa dem. Det är synd för det är riktigt bra böcker som jag tror skulle tilltala rätt många om de gav dem chansen. Kanske en nyutgivning med nya omslag?

Månadens dikt mars 2026

 På bokrean slog  jag till med en bok med Edith Södergrans dikter. När jag skulle välja vilken jag skulle ta som månadsdikt så planerade jag först att välja en lite mer okänd, åtminstone för mig, men slutligen landade jag i en av de där jag älskade som tonåring.

Dagen svalnar...

I

Dagen svalnar mot kvällen...

Drick värmen ur min hand,

min hand har samma blod som våren.

Tag min hand, tag min vita arm,

tag mina smala axlars längtan...

Det vore underlig att känna,

en enda natt, en natt som denna,

ditt tunga huvud mot mitt bröst.

-Edith Södergran-

Ur Samlade dikter

 Min stora fundering är just nu hur mycket snö det kommer att finnas kvar på påsklovet? För oss handlar påskhelgen om uteliv, att sitta i ett vindskydd eller på en snöhög, elda, pimpla (fisk) och njuta av vårvintern. Förra året var i princip all snö och is borta och den traditionella pimpeltävlingen fick ställas in. Förhoppningsvis blir det inte så illa i år men om det kommer ett rejält vårregn så vete sjutton...

Nåja, den som lever får se...

Pappa rekommenderade en bok som jag nu har läst. Som han sa, en helt galen bok som förklarar en hel del.

"Netanyahus" av Joshua Cohen är en roman med verklighetsbakgrund som utspelar sig 1960 i Corbin College i delstaten New York där historikern Ruben Blum får i uppdrag att vara värd till Ben-Zion Netanyahu som eventuellt ska anställas på universitetet. Ruben Blum är universitets ende jude vilket nog är anledningen till uppdraget. Det visar sig att det inte bara är den smått galne Netanyahu som dyker upp utan också hans fru och tre söner, varav en är Benjamin. Besöket spårar snabbt ur och jag kände mig bitvis svettig av allt som hände.

Jag vet inte hur jag ska beskriva handlingen utan citerar i stället baksidestexten.

Den kritikerhyllade och Pulitzerprisbelönta "Netanyahus" är en roman om judisk identitet, amerikanskt universitetsliv och om politiska utopier och tragedier. Med drastisk humor och ett språk som forsar fram över sidorna får Joshua Cohen 1900-talets historia att mullra på ett helt nytt sätt.

 Måndag morgon och jag är tillbaka i vardagen igen.

Resan hem igår blev mer dramatisk än jag räknat med. Vi kom fram till Östersund mer än 70 minuter sent. Av någon outgrundlig anledning stod vi bland annat i över en halvtimme i Kilafors, kan inte ens erinra mig att vi någonsin stannat där förut.

I alla fall, den långa entimmesväntan på bussen i Östersund förvandlades till stress och tvekan om jag överhuvudtaget skulle hinna med. Tågvärden lovade att ringa och be bussen vänta in mig (i ungefär tre minuter). Jag kände mig lugnad. Hoppade av tåget, konstaterade att bussen stod där, sprang med packningen svängandes runt mig och fick se bussen åka iväg!

Den bitterheten som infann sig är svår att beskriva...

Ringde bussbolaget för att fråga om det var DEN bussen som just åkt och jo det var det. Så då ringde jag SJ och förklarade situationen. Av erfarenhet beställer jag alltid resplus för då är SJ ansvarig för att man ska ta sig hela vägen. Jag fick beställa taxi som skjutsade hem mig till dörren, tack och lov. Nu är den enda spänningen kvar att jag fick lägga ut för taxiresan, drygt 3600 kronor, och har skickat in anmälan om ersättning. Så det är bara att hoppas att det fungerar. Trevlig taxichaufför var det i alla fall och han tyckte nästan att det var genant att ta betalt när det blev så dyrt.

Jag har plöjt ytterligare några Ruth Galloway-deckare av Elly Griffiths; "De utstötta", "De öde fälten", och "En kvinna i blått". Efter alla delar jag läst under relativt kort tid kan jag bara konstatera att än har jag verkligen inte ledsnat!

   

 Här sitter jag i Uppsala, lyssnar på en podd om forskning inom biblioteksväsendet och tittar samtidigt ut genom fönstret. Det är som att solen vill titta fram men förmår sig inte riktigt. Det är härligt att vara i storstan några dagar. Ibland behöver jag påminnas om att jag inte bara är en skolbibliotekarie, dotter och brorsdotter utan också har ett annat liv. Igår var vi på Kulturhuset och lyssnade på 

Oskar Danielsson

Det var en helt fantastisk konsert! Låtarna var bra, men hans mellanprat gjorde halva showen. Hans humor passade oss perfekt och igenkänningen var större än vad vi vill erkänna.

Att nära själen med bra musik får mig att öppna ögonen och plötsligt känna livsandarna återkomma.

Ikväll ska jag träffa en av systrarna och ta en öl. Imorgon tänker jag eventuellt inte gå längre än till brevlådan för då kommer jag nog att vara ganska trött. Och på söndag är det tåget tillbaka norrut. Tur att det snart är påsklov så att jag inte behöver sakna familjen alltför länge.

Idag får ni mina senaste ljudböcker.

Att åka tåg gör att jag hinner plöja några böcker i lurarna.

"När döda talar" är den senaste Jonas Moströmdeckaren om "Den unga Natalie Svensson". Egentligen gillar jag inte riktigt den serien men jag har ju den där fixa idén att alltid avsluta en serie så vad jag gör man...Tydligen slutar man inte lyssna i alla fall.

"Agneta Horn Ett liv i trettioåriga krigets skugga" av Karin Milles bygger på en dagbokssamling som Agneta Horn själv skrev, ovanligt med en kvinna som skrev om sitt liv under den här tiden. Rätt intressant ur ett historiskt perspektiv.

"De rödhårigas förening" är en Arthur Conan Doyledeckare om Sherlock Holmes. När jag började lyssna insåg jag att jag redan läst den för några år sedan men då som en lättläst barnversion. Ändå en ganska underhållande historia.

I tre dagar har jag ägnat kvällarna åt att lägga upp en ny stickning, en kjol i alpacka. Min känsla är att den kommer att bli fantastisk. Om jag någonsin kommer förbi resåren vill säga. Jag har lagt upp och stickat cirka tre centimeter och upptäckt att jag tagit ihop den snurrad, repat och börjat om. För den oinsatte så stickas den runt. Man börjar med att lägga upp alla maskor och sedan tar man ihop den första och den sista så att man sedan kan sticka runt. Anledningen till denna uppenbarligen omöjliga uppgift misstänker jag beror på många maskor (som kan snurra sig) och lite snurrig kabel på rundstickan. I tisdags kväll lyckades jag ÄNTLIGEN och kunde börja sticka samma resår för sjunde gången och det är inte ens en överdrift, jag räknade. Så nu är jag lite manisk och vill bara sticka hela tiden.

Men, men jag har också läst. "Hemma där hjärtat finns" är Jenny Colgans senaste och del 3 i hennes serie som utspelar sig i den skotska övärlden. 

Huvudpersonerna är Janey, med det något ovanliga yrket audionom (i feelgoodböcker) och hennes dotter Essie som jobbat i finansvärlden i flera år  i Edinburgh. Essies arbetsplats flyttar till Bern och hon förlorar jobbet. Hennes enda alternativ blir att lämna storstan och pojkvännen och flytta hem till mamma i det lilla samhället Carso. Mamma och dotter har ingen enkel relation. Essie har alltid anklagat Janey för att föräldrarna skildes och Janey verkar aldrig kunna göra något rätt.

Det är en rolig bok. Jag har faktiskt fnissat högt för mig själv flera gånger. Och som så ofta är det med roliga djur, i det här fallet hundvalpar.

Kanske är det inte min favoritbok av Colgan men jag är ju aldrig missnöjd med hennes böcker. Eller nja, någon gång har jag kanske inte varit helt nöjd...

Pedagogisk litteratur

   

Idag vill jag tipsa om några nya böcker som handlar om hur man kan jobba med läs- och skrivinlärning samt MIK i skolan (MIK= Medie och InformationsKompetens).

Easy Peasy är ett nytt förlag som ger ut lättläst och de har en serie med snabbläst pedagogisk litteratur. Egentligen tycker jag att det är sorgligt att även lärare behöver snabblästa böcker men okej, är det vad som krävs för att få pedagoger att vilja utveckla sin kompetens så får det väl vara så.

Böckerna jag skaffat till skolbiblioteket är "OM läsfrämjande arbete" av Maria Heimer, "OM läsning i skola och hemma" av Jonna Bruce, "OM att resa med litteraturen" av Karl Ågerup, "OM den gemensamma läsningen" av Jenny Edvardsson, "OM högläsning på högstadiet och gymnasiet" av Jenny Edvardsson samt "OM MIK av Maria Heimer".

En lite mer omfattande väldigt matnyttig bok som jag också gärna tipsar om är "Barns och ungas läsning Efter den första läsinlärningen" av Jenny Edvardsson som inleds med en teoridel med olika metoder som används vid träning av lässtrategier och varför lästräning är betydelsefullt även för äldre elever och sedan olika praktiska tips på hur man använder de olika metoderna.

Ganska ofta när jag möter lärare och andra pedagoger för den delen så önskar jag att de drevs lite mer av en önskan att förkovra sig i det där med läsning...

 

Igår startade bokrean och jag shoppade litegrann. Kunde ha köpt mer men försökte ändå hålla mig i skinnet. 

Utbudet var faktiskt också minimalt jämfört med storstädernas rea som jag ändå är mer van vid nuförtiden.

Den enda boken jag hade tänkt ut i förväg var Fredrik Backmans "Mina vänner".

Jag har aldrig läst något av honom och det känns som att det verkligen är på tiden att ta itu med det.

"Himlen nära" av Lo Dagerman har jag tänkt läsa sedan den kom. Lyssnade på en intervju med Lo Dagerman på Lundströms bokradio 2023 och tyckte att historien om hennes föräldrar; Stig Dagerman och Anita Björk var fascinerande. Så när jag snubblade över boken på rean så kunde jag inte låta bli.

En lite stickbok halkade med hem men när jag bläddrade igenom den så hittade jag bara ett par intressanta mönster. Vi får se hur mycket nytta av den jag får.

Köpte "Samlade dikter Edith Södergran" också. Jag har alltid gillat Ediths dikter och har någon av hennes diktböcker sedan förr. Får väl bara hoppas att det inte är samma...

Slutligen behövde jag också ett seriealbum av Berglin, egentligen behöver jag alltid Berglins seriealbum.

Så till det lästa.

En bok som jag vet att många av mina läsande högstadieelever har tyckt mycket om genom åren är "Hanna Mendels chans" av Suzy Zail. Jag har av någon anledning inte läst den själv, ytterligare en sådan där bok som skvalpat genom åren på "att läsa-listan". Men nu var det dags. Och jag förstår fullständigt varför tonåringarna gillar den! Fruktansvärd, men gripande! Hanna är 15 år när hon och familjen tvingas iväg från gettot i hemstaden Debrecen. Med de vedervärdiga godsvagnarna vi har hört om fraktas de till Auschwitz. Vi får leva med Hanna och hennes syster Erika i lägret under ett och ett halvt år ungefär, de kommer dit 1944. Innan de hamnade i Auschwitz hade Hanna kommit in på musikkonservatoriet och planerade att bli konsertpianist. Det blir hennes räddning i lägret då hon får i uppdrag att spela varje dag för en nazikommendant. Hon får någon grönsak, brödkant och tillbringa tid inomhus. Hon träffar också kommendantens son Karl, egentligen en fiende men som inte är som de andra nazisterna.

Detta är en bok som jag kommer att rekommendera alla!