Genom skogen
En plats som kallas Jakobs kärr
är sommardagens källare
där ljuset surnar till en dryck
som smakar ålderdom och slum.
De svaga jättarna står snärjda
tätt så ingenting kan falla.
Från skogens botten stiger jag.
Det ljusnar mellan stammarna.
Det regnar över mina tak.
Jag är en stupränna för intryck.
I skogsbrynet är luften ljum.-
Stora gran, bortvänd och mörk
vars mule gömd i jordens mull
dricker skuggan av ett regn.
Ur
Dikter
1954-1989
av
Tomas Tranströmer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar