Igår, när jag skrev om att jag nästan alltid blivit besviken av att se filmer baserade på romaner så kom jag osökt att tänka på undantaget som bekräftar regeln... En av de bästa filmer jag sett är "Pianot". Den är så oerhört gripande, vacker och romantisk tycker jag. Gissa om jag då blev lycklig när jag såg att det fanns en bok! Men ajajaj, vilken besvikelse. De måste ha gjort boken efter filmen. Det var en tunn liten sak utan djup. Det var i princip bara replikerna från filmen, ingen poesi, inga djupdykande sanningar. Så läs den inte!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar